One Moment With you: Del 38

-Vet kan djet varcha sär här dajgs?sa hon lite surt.Jag skrattade lite tyst,men svarade."Hallå?"
-Hej Zayn vi har ett problem,hörde jag Liams röst i andra änden.I bakgrunden hörde jag Niall ropa något åt en annan man som stod och skrattade.
-Vad har hänt?fråga jag nu eftersom jag blev lite nervös och jag tittade på emma hon såg lika orolig ut som jag.
-Det är Niall,sa Liam.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayn kollade på mig och satt sig sedan upp och sa några: mhmm, ahaa, o nej. Sen tog han ner telefonen från örat och kollade på mig igen.
-Vad har hänt? frågade jag och förvånades att jag lät rätt så normal i min röst.
-Väldigt mycket, men just nu måste vi ner och hjälpa Niall, sa han och höll sin hand framför mig. Jag tog tag i hans hand och han hjälpte mig att hålla balansen. (Eftersom jag fortfrande var rätt så virrig) Vi började gå in i vardagsrummet och till min förvåning så var ingen där, men jag förstod att de hjälpte Niall med vad han behövde hjälp med.
-Förresten så kanske du ska stanna inne, det är inte en så bra idé om du går ut, sa han sedan när vi hade gått ut ur hotellrummet.  
-Varför? frågade jag när han stannat upp.
-Lång historia, jag eller vi berättar sen, sa han och suckade. Han såg inte alls glad ut, vad var det som hänt.
-Men jag måste ändå gå till Antonia så jag kommer med och står innanför dörren okej? sa jag när han kollade på mig.
-Okej, om du ska vara så envis, sa han och log och la min arm på hans axlar eftersom jag ännu behövde stöd. Vi gick ner för trapporna, och jag såg igenom dörren, det var nästan 15 papparazzi utan för och där var alla killar, Niall, Harry, Liam och Louis. Jag såg inte Antonia men då såg jag henne sitta på en soffa i lobyn. Jag gick fram till henne eftersom hon inte såg så glad ut.
-Jag går ut och hjälper dem, sa Zayn då och släppte min hand för att hjälpa dem andra.
-Okej, sa jag och satte mig i soffan bredvid Antonia. Vi satt och kollade ut genom dörren på vilket kaos som pågick där ute. Det tog ett tag men sen kom Liam och Harry in och satte sig i soffan.
-Vad händer vars är Niall? sa jag då när de satt sig.
-Long story, men han borde komma in snart, sa Harry.
-Ja, och ingen berättar nått fortfarande om vad som händer, sa jag och gav ifrån mig en suck. Efter en stund så kom Niall in med Zayn och Louis. Jag ställde mig upp för att fråga vad som hänt men Niall bara fortsatte att  gå, med ilska i blicken. Jag kollade på Zayn med frågande blick, han kollade tillbaka på mig och suckade och började gå efter Niall.
-Bäst att vi går till rummet, sa Harry och då började vi alla gå mot rummet. Efter en stund så var vi i rummet och jag satte mig i soffan fortfarande frustrerad att alla visste vad som hände utom jag!. Jag kollade på Zayn som satt på golvet med mobilen som han höll på att knappra på. Han såg faktiskt arg ut, nästan så frustrad som jag var på insidan, men jag menar vad har han att vara arg om egentligen??
-Okej, seriöst nån måste berätta innan jag får ett utbrott,utbrast jag til dom återstående killarna som satt brevid mig och Antonia.
-Ja,men du vet att Niall har haft problem med papparazzina på senaste tiden...började Liam.
-Ja....,sa jag tyst och itta på dom."men fortsätt då?"! utbrast jag igen med mer nyfikenhet än orolighet.
-Dom har typ fotat honomoch dig med honom,fortsatte Liam
-Vi vet att det är photoshoppat och så,försökte Harry.
-Nej,vänt,vänt....vem,vad HUR sa du? sa jag halt skikande.Jag stod nu upp och tittade mot papparazzina som ivrigt tog bild på oss så mycket det gick med alla livakterna runt om kring oss.Antonia satt och åt smått på en kycklng macka och såg ut att vara djupt i tankar.Jag knäppte min fingrar frmför henne.
-Jag gjorde det inte,pannkakan åt jag inte upp,sa hon och tittade upp.Så såg hon oss och flinade lite smått."Gjorde jag det igen?"
-Japp,skrattade jag."Vet hon vad som händer eller?" sa jag och tittade på Liam.
-Nej,vi vågade inte berätta för henne....
-Vadå då?frågade hon.
-Ska vi berätta?fråa Liam och titta på henne.
-Nej,hon skulle inte ta det så bra tror jag,fortsatte jag.
-Hallå jag sitter här,sa hon och viftade med sina armar framför Liam.
-Niall kanske borde berätta....började Harry.
-Han är för arg just nu....fortsatte jag.
-Men hallå vad händer nu ska ni säga!!! Skrek Antonia till sist.Hon tittade på oss med sin arga blick och puttnade läpp så somhon gör när gon är arg.Det var då jag märkte att Liam höll i en tidning.Han vissade inte framsida.
-Liam vad är det för tidning?frågade jag med en varnade blick."Vänta när du sa att dom hade fotat men du att dom hade publicerat de.....
-Jag försökte...sa han och suckade.
-Emma det är inte så farligt,försökte Harry och ställde sig framför mig.HAn höll min hände och tittade in i mina ögon och försökte övertyga mig att allt skulle bli bra.
-Harry vad är det på den? frågade jag och tittade på Liam.
-Du behöver inte veta,sa Harry försökrande.Jag kunde inte hålla mig.Jag slet loss mig själv och tog tidningen.Liam försökte inte hindra mig och jag höll den mot mig.
-Jag är ledsen killar men jag måste veta.
-Hon skulle ha fått reda på det förr eller senare,sa Liam och ryckte på axlarna.
-Harry har rätt du borde inte,du vet inte vad som dom kan ha gjort,sa antonia och tittade menande på tidningen.Det va självklart en skvaller tidning,det var det oftast i sådana situationer.Jg vände försiktig på tidningen och helt ärligt kunde iget vara värre än det här.Det var på förstasidan en bild på niall som ler mot mig och vi står hand i hand i en park.Andra bilden så kysser vi varandra och tredje är utanför hotellet.Allt hade hänt igår kväll.Det var en sak jag tänkte på.Det var inte konstigt att Nill var arg,men hur mår Zayn utav det här.Han mår väll ändå inte bättre än Niall gjorde och killarna var rätta i att det var bäst att Antonia inte visste vad som hade hänt även om det inte var sant.Man såg på bilden att det var mitt ansikte som dom hade satt på Antonias kropp.
Vem som än hade gjort det visste vilka vi var,men inte att vi var bästa vänner för annars skulle fansen veta direkt att vi aldrig skulle göra så.Nu var det upp till mig att ta redapå vem som var bakom det.

One Moment With you: Del 37

-Ja, jag går till bilen ialla fall, sa Louis och frågade sen om Liam också kom med.Liam nickade och de gick. Jag satte på musik på min dator och sen började jag locka Antonias hår. Hon sminkade sig själv medan jag gjorde mitt eget hår lockigt och sminkade mig själv som jag brukar. Fast ikväll bestämde jag mig för att använda ögonskugga som jag inte använder ofta. Och tillslut så var vi klara, för att fara och fest....a eller rättare sagt "köpa ben & Jerrys".
-Är ni klara nu? frågade då Zayn när jag var försjunken i mina tankar. Jag nickade och log glatt mot honom.
-Let´s go! sa jag och satte på mig min skin jacka. Vi gick ner för trapporna, jag, Antonia, Niall, Harry och Zayn och var redo för party!.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
      
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi gick in i bilen och började fara till cluben. Och nu var det bara 5 min innan vi var framme.
-Antonia, jag måste berätta en sak, sa Emma och kollade skamset på Antonia. Vi visste alla vad hon skulle säga eller ja alla utom Antonia då.
-Ååå, Emma vad har du nu gjort? sa Antonia skakade på huvudet åt Emma.
-Ja, vi ska inte precis köpa Ben & Jerry´s, sa Emma och kollade ner i golvet.
-Va? ska vi inte? Emma har du ljugit!? sa nu Antonia upprört. Jag kollade på Emma som började fnittra lite smått.
-Vi är finklädda för att vi ska fara till en club i stan! sa Emma och såg glatt på Antonias chockade min.
-Nej, nej, nej, nej, nej absolut inte!, sa Antonia och skakade på huvudet.
-Kom igen Antonia det kommer bli kul och vi behöver inte stanna nå länge.. sa Zayn och kollade på Emma som nickade instämmande.
-Okej då men bara ett tag okej? sa Antonia och kollade på alla i bilen.
-Jippi! sa Emma och kramade om Antonia som suckade åt hennes förväntade glädje. "Party, party, party" upprepade emma om och omigen och gjorde cirkel rörelser med händerna. Och till min förvåning så såg det ut som Antonia började bli glad åt iden att parta med Emma och oss.
-Vi är framme! sa Harry när jag satt och funderade.
-Japp, damerna först! sa jag och gjorde en gäst med handen till Antonia och Emma.
-Tackar, sa Antonia och flinade mot mig. Där var det där gulliga leendet som jag gillar tänkte jag då. Vi gick ut ur bilen och det var fullpackat med folk på gatan, det var sånna här stunder det var tur att man är känd annars skulle man behöva stå i kö. Eftersom vi varit där ett flertal gånger så kände vi honom som släppte in folk i cluben han hette Oskar och var en "stor" man som var mörkhudad och hade svarta byxor och T-shirt och svarta solglasögon. Som i en film tycker jag.
-Hej killar! sa Oskar och vinkade att vi skulle komma.
-Och tjejer, sa han när han fick syn på Emma och Antonia.
-Hej jag heter Emma, sa Emma och räckte fram sin hand mot Oskar. 
-Hej Emma mitt namn är Oskar, sa han och tog tag i Emmas hand och skakade den. 
-Och det här är min kompis Antonia, sa Emma och pekade på Antonia som stod bakom alla oss.
-Hej! sa han och gav henne en liten vink. 
-Så ni ska in ikväll eller? frågade han efter en liten stund.
-Jepp, sa Zayn och började gå in när Oskar tog bort bandet som släppte in folk. Bredvid honom gick Emma och de höll händer. Det var då jag kom på att jag inte sett Antonia jag stannade och alla andra började gå in och då såg jag henne stå kvar utanför. Jag gick till henne.
-Varför kommer du inte? frågade jag då.
-Nja, jag vet inte, jag orkar inte, sa hon och kollade ner i marken.
-Men du måste komma det blir inge kul annars, sa jag och tog hennes hand. Hon kollade upp och log, och då började jag dra in henne och hon följde motvilligt med. När vi var inne i cluben så såg jag att de andra satt vid i ett bås så jag drog med Antonia dit. 
-Hey vars gick ni?sa Emma när vi kommit fram.
-Ingenstans vi är bara lite sega båda två, sa jag och såg att Zayn flinade.
-Okey men ni är här nu! Antonia kom så dansar vi! sa Emma till antonia och gick ur båset och drog ut henne på dans golvet. De stod där och dansade jätte länge medan vi satt lata i båset. Jag såg att Emma gick till DJ båset och pratade med DJ:n och då började det en låt som jag aldrig hört förut som säkerligen var svensk. Jag såg att Emma och Antonia började sjunga låten medan de hoppade till basen i låten.
    
 
Sen kom Emma till båset.
-Kom nu! sa hon.
-Måste vi? frågade Harry.
-Japp så det är bara att komma, sa hon. 
-Den här låten är svensk! sa hon när vi började gå mot dansgolvet. (som jag trodde) Vi började dansa och vi hade jätte kul. Och Emma och Antonia sjungde och hoppade upp och ner medan de gjorde "fist pump".
Jag kollade på Antonia som såg rätt så trött ut, så jag drog med henne till båset där det inte lät lika illa.
-Vill du gå? sa jag när vi satt oss.
-Vars? sa hon och kollade på Emma som fortfarande dansade.
-Vi rymmer till en park i närheten vet jag! sa jag och kollade på hennes fina leende. Hon nickade och tog min hand i sin. Jag kollade på de andra när de dansade och inte alls la märke till att vi hade slutat dansa. Sen drog jag med henne genom folkmassan ut ur cluben.
-Men måste vi inte säga till de andra? frågade antonia som gick bredvid mig.
-Nä, då kommer ju säkert Emma och letar upp dig! sa jag och flinade åt Antonia. Vi gick ett bra tag och pratade och det började bli rätt så mörkt.
-Här är parken! sa jag och pekade till vänster om oss.
-Oj, vad stor! sa hon och såg på den fasinerande. Vi började gå över vägen till parken.
-Försök bara att inte bli påkörd! sa jag och började skratta åt hennes blick hon gav mig efter mitt skämt.När vi var framme i parken så gick Antonia och hoppade på en av gungorna. Jag gick och satte mig på den andra gungan bredvid henne.
-Så...rymmer du ofta hit? frågade hon mig och kollade på mig. Jag började skratta.
-Nä inte så ofta i alla fall, sa jag och kollade på henne som log åt mig.
-Så Emma sa att ni fyller år snart.. när fyller ni år? sa jag och vände mig mot henne.
-Typ på en vecka, Emma fyller två dagar före mig, sa hon och flina.
-Så vad önskar du dig? sa jag och log mot henne.
-Hmm, sa hon och låtsades dra i ett skägg (som hon inte hade självklart)
-Nå har du kommit på vad det är du vill ha, jag menar jag har ingen aning vad jag skulle kunna köpa till dig, sa jag och såg på henne medan hon funderade.
-Ååå jag kom på vad det är jag vill ha!! sa hon och kollade på mig.
-Jag vill ha en "OBEY" keps! sa hon till min förvåning.
-Det var inte precis vad jag väntade mig, sa jag och kollade på henne med mitt ena ögonbryn uppe i pannan.
-Ja, jag har inte precis samma stil som Emma, hon vill ha typ kläder och smink! sa hon och kollade ner på sina händer.
-Nä det är sant, sa jag och ställde mig upp.
-Men det är därför jag gillar dig, du är du och du är speciell på ett väldigt bra sätt, sa jag till henne och gick fram till henne. Hon kollade på mig med glittriga ögon, man skulle kunna tro att hon var en manga.
-Är det sant? frågade hon mig då och började le åt mig. Jag nickade och sa:
-Jag älskar dig mer än pizza, och jag älskar verkligen pizza, sa jag och Antonia började skratta så att man såg hennes smile-gropar. Efter en stunds tysnad så slutade hon skratta. Jag böjde mig fram och gav henne en lång och mjuk kyss. Hon rådnade hennes kinder blev tomat röda och det gjorde mig glad att hon kände så.
Plösligt i den känslomässiga stunden så knakade det till i buskarna. 
-Vem där? ropade jag ut i natten. Det kom en man ur buskarna, han fotade oss. Antonia ställde sig upp, mannen kom närmare och då såg vi vem det var, det var Quintavious lumpkin!!!!!
-Hej ungdomar kul att ses igen, sa han och flinade åt våra chockade miner.
-Kan tyvärr inte säga dessamma, sa jag och kollade på honom med onda ögon. (ONDA ÖGON lite kul ;))
-Ja, jag ska gå nu, jag fick vad jag ville och nu ska jag gå, sa han och började gå mot vägen. Vi sa inget på en lång stund.
-tror du att han fotade? frågade Antonia tillslut.
-ja, jag tror det, sa jag och kollade på henne som kollade ner i marken.Jag gick fram och krama henne och hon borrade ner ansiktet i min tröja.
-Vi kanske borde fara, sa hon sen och tittade upp på mig hakan lutade mot mig.
-visst, jag ringer en taxi som skjutsar oss hem till er, sa jag då och tog upp min telefon. Jag ringde en taxi och bara efter en liten stund så var den där. Vi åkte direkt till Emmas och Antonias hotell.
-Kommer du upp eller?, frågade Antonia när taxin stannat utanför hotellet.
-Ja, jag tänkte vänta här tills de andra killarna skjutsar hem Emma, sa jag och började gå ur bilen. Vi gick upp till deras rum och jag satte mig i soffan för att kolla på TV och Antonia började poppa popcorn. Vi började höra någon sjunga utanför hotellrummet och Antonia och jag kollade på varandra med frågande blickar. Dörren öppnades och in kom alla killar och som släpade på Emma.
-Vad har hänt med henne? frågade Antonia och började gå fram till Emma.
-Ehh ja, sa Liam och de andra satte henne på soffan.
-Några killar på cluben bjöd henne på drinkar, ganska många som du ser, sa Louis och nickade mot Emma. Jag kollade på Zayn som muttrade nått man såg tydligt att han var svartsjuk.
-ÄR HON FULL? skrek Antonia nästan.
-Hopp, nopp, jopp, sa Emma väldigt flummigt.
-Ja typ, sa Liam. Emma la sig ner i samma stund och började nynna en låt.
-Ja-aa känner meg inte saaaa bhra, sa Emma sen och vände på sig så vi kunde se hennes ansikte.
-Ja de där killarna, skulle inte ha bjudit dig på så mycket, sa Zayn fortfarande svartsjuk.
-Däää va bara snääällla och snyggga, sa Emma och smilade. Zayn suckade och jag kunde inte låta bli att le åt hans svartsjuka. Och Emma gjorde den inte bättre.
-Ååå Zayiin ärrr do svartsjoook? frågade Emma då retandes.
-Nä inte är jag det, jag är bara arg för att dom gav dig så mycket att drika, sa han så att hon inte skulle få veta.
-Joo visst, sa hon sen.
-Jaaa kannn shje ner do äre svartsjuk, fortsatte hon.
-Men jag är inte det, sa han fortfarande ljugande.
-Jag tar med dig till ditt rum nu du måste sova, sa han sen och började hjälpa Emma upp från soffan.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag började hjälpa Emma till sitt rum, hon var väldigt vimsig när hon var full. Men tillslut fick jag henne till sitt rum jag satte henne i sin säng och satte en filt över henne. Sen la jag mig bredvid henne.
-Så du är intte svartsjuk? så du bryr dig inte om om några andra killar stöter på mig? frågade hon mig nästan med normal röst.
-Ja, det är väll klart jag bryr mig, sa jag och höll om henne.
-Meeen du sjah att du inte vaar svartsjuk, sa hon sen.
-Ja, men jag ljög jag är super svartsjuk, sa jag och luktade på hennes hår.
-Äru? sa hon och vände på sig så att hon såg på mig.
-Ja, det är väll klart jag är för dom var så shnygga, sa jag och försökte härma hennes "FULL-språk".. Hon skrattade till lite grand.
-Dom var shupperrr shnygga,utbrast Emma med ett litet smirking hon la sig på min arm och tittade mig i ögonen."Men det är ändå du som jag bryr mig mäst om" sa hon vidare innan hon nästan slummrade till.
-Är du trött?skojade jag.
-Nej inte alls,sa hon och glimtade med ena ögat mot mig.Hon satte sig och och satte sig på min mage och började leka med mitt hår.
-Varför kan jag inte ha lika fint hår som du,frågade hon och tittade avesjukt på mig.Hennes hand åkte ner till naken och vi var öga mot öga mot varandra och jag kunde känna hennes anderdräkt mot min kind.
-Du är så vacker,viskade jag och tittade henne i ögonen och ett lätt rodnand spreds sig över hennes ansiktet.Försiktigt kom våran huvuden närmare och mötters i en kyss.En blandning av fjärilar i magen och hennes värme överumplade mig och jag ville genast ha mer.Jag satte mig upp på ena armbågen med ena handen på hennes rygg.Det blev mer intsiativt ochhänderna sattes på hennesmidja.Jag avbröt den plötsligt när    mobilen ringer och hon tittar lite surt på mig.
-Vet kan djet varcha sär här dajgs?sa hon lite surt.Jag skrattade lite tyst,men svarade."Hallå?"
-Hej Zayn vi har ett problem,hörde jag Liams röst i andra änden.I bakgrunden hörde jag Niall ropa något åt en annan man som stod och skrattade.
-Vad har hänt?fråga jag nu eftersom jag blev lite nervös och jag tittade på emma hon såg lika orolig ut som jag.
-Det är Niall,sa Liam.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Här har ni en ny del ENYOY! :)
Antonia & Emma
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

One Moment With you: Del 36

-Varför har du inte berättat det? frågade jag och himmlade med ögonen.
-Jag tänkte att det bara var en läskig person som stod och kollade på mig, sa Emma och kollade nu upp på mig.
-Du vet att vi måste berätta till någon va? Polisen,killarna, din mamma allihopa! sa jag nu högt och tydligt.
 Emma började skratta.
-Vi ska bara berätta för killarna inte för min mamma hon kommer döda mig i sånna fall och då får jag fara hem med en gång, sa Emma och skakade på huvudet minst fem gånger.
-Okej... sa jag och la mig i soffan med mina ben i Emmas knän.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällen kom och jag hade bestämmt att vi behöved göra något kul.Så jag och Zayn kom på att vi skulle gå till en club dom bruka åka till.Jag visste att Antonia inte gick till såna saker eller att hon dricker så planen var att vi skulle lura iväg henne.Vi satt på Zayns säng och pratade när Harry kommer in i bara byxor.
-Men gå och ta på dig en tröja,vi vet alla att du gilla att gå utan kläder,men inte nu,skrattade jag.
-Ja okey då,sa han och log mot marken.Samtidigt kommer Louis in och hoppar på Harry.
-Så vad ska vi göra ikväll?frågade han med ett leende som om han visste vad som skulle hända. Jag log och fnittrade glatt.
-Vi ska lura med Antonia till "er" club!, sa jag och gav honom ett smile. Zayn satte sig bakom mig och höll om mig runt magen och jag lutade mig bakåt mot hans bröst.
-Yes, men vi har inte kommit på hur än... sa Zayn och lade hans haka på min axel. I samma stund kom Niall in i rummet.
-Jag har en idé! sa Niall glatt och hoppade på sängen bredvid Zayn och jag. 
-Var är Antonia? frågade jag som just kom på att hon hade varit med Niall.
-Hon gick bara på toa, och jag kunde inte motstå att tjuvlyssna på vad ni sa! sa Niall glatt och jag började skratta.
-Ja inte för att det var hemligt för dig..egentligen så är det bara en hemlis för Antonia, sa jag efter att jag hade skrattat klart.
-Jaha, så så kan jag berätta min plan nu? sa Niall förväntansfullt. Jag nickade och slog ut men handen för att visa att han skulle fortsätta.
-Ja, Antonia sa att hon iinte hade ätit Ben & Jerry´s på länge så vi kan väll säga att innte på cluben så säljer dem Ben & Jerrys för 1 pund (ca 12kr), sa Niall och tittade på oss alla med förväntansfull blick.
-Det är.... den bästa idé jag någonsin hört!, sa jag högt och satte mig upp ordentligt i sängen.
-Tror du hon går på det? frågade Liam helt plösligt som kom in i rummet med chips i munnen.
-Ja, tro mig! En gång så trodde hon på att jag skulle raka av halva skallen och göra en tuppfrilla av resten av håret, sa jag och började fnittra. I samma ögonblick så kom Antonia också in i rummet och såg frågande ut på mig. Jag gav alla i rummet förutom Antonia en säg inget blick.
-Vad pratar ni om? frågade hon då och satte sig på en stol vid Zayn´s skrivbord.
-Det är ett special erbjudande på Ben & Jerry´s på en affär i stan som vi tänkte gå till, sa jag och log lite onskefullt mot Antonia.
-Jippi Ben & Jerry´s! ropade Antonia glatt. Jag ställde mig upp och frågade om vi kunde fara förbi vårt hotellrum först. Zayn nickade och sen satte sig jag och Antonia i deras soffa eftersom de alla skulle göra sig klara för kvällen. Sedan for vi till vårt hotellrum.
I bilen:
-Varför är ni alla så finklädda? vi ska bara köpa Ben & Jerry´s, sa Antonia och såg frågande ut på Niall som satt bredvid henne.
-Ingen anledning, sa Niall då efter en stund.
-Men du vet det är ju paparazzis överallt som fotar dem och då måste de se bra ut, sa jag då efter Nialls osäkerhet.
-Och det är just därför vi ska till vårt hotellrum, sa jag och flinade mot Antonia som suckade åt tanken. Jag och alla andra började skratta och efter ett tag var vi framme vid hotellet, vi alla gick in och Antonia och jag gick in i mitt rum för att fixa oss medan killarna var i TV rummet.
-Det här kan du ha på dig! sa jag och räckte fram några kläder till Antonia. Det var ett par helsvarta byxor och en T-shirt som var pösig med texten "All night long!" på som hade paljetter på texten.
-Okej jag går med på att ha de här kläderna, sa Antonia som inte alls hade såna kläder i vanliga fall.
-Bra! sa jag och kollade igenom min garderob för att hitta vad jag ville ha på mig. Jag hittade ett par skin shorts svarta och ett par tunna strumpbyxor, och ett linne som var svart med guldpaljetter som formade orden "Nobody can stop me!". Både Antonia och jag satte på oss kläderna och mina kläder passade perfect på Antonia.  Jag kollade min låda med några skor jag hade tagit med mig.
-Dem här? sa jag och höll fram ett par klackiskor.
-Ja dem är snygga, ska du ha dem? sa Antonia och satte sig i en stol. 
-Nej jag tänkte till dig, sa jag och kollade på dem 7cm höga klackarna. Sen skrattade jag åt antonias blick, jag visste att hon aldrig skulle ha några klackar i huvudtaget och speciellt inte 7cm höga!
-Nej, nej, nej "det" kan du glömma!, sa Antonia och skadade på huvudet minst 7 gånger.
-Okej, men de här då? sa jag och höll fram ett par svarta ballerina skor. Antonia såg på mig med chock i bicken och sen sprang hon fram till mig och snodde åt sig skorna med ett smile i ansiktet.
-Jag tänkte att du skulle gilla dem, sa jag och tog fram ett par hög klackat till mig själv(inte 7cm höga utan 5cm höga).Sen gick vi ut till TV-rummet där killarna satt för att fixa våra hår och sminka oss.
-Wow, sa Harry och kollade på oss med uppspärrade ögon.
-Jag har nog aldrig sett Antonia klätt upp sig, fortsatte han sen. Och Niall knuffade till honom. Jag började as garva.
-Vi är inte klara än så ni vet vi ska fortfarande sminka oss och fixa våra hår, sa jag och kollade på dem som suckade åt att det tog läge för oss.
-Ni kan gå till bilen om ni inte orkar vara här inne, sa Antonia och började gå till våra smink och fixa håret grejer.
-Ja, jag går till bilen ialla fall, sa Louis och frågade sen om Liam också kom med.Liam nickade och de gick. Jag satte på musik på min dator och sen började jag locka Antonias hår. Hon sminkade sig själv medan jag gjorde mitt eget hår lockigt och sminkade mig själv som jag brukar. Fast ikväll bestämde jag mig för att använda ögonskugga som jag inte använder ofta. Och tillslut så var vi klara, för att fara och fest....a eller rättare sagt "köpa ben & Jerrys".
-Är ni klara nu? frågade då Zayn när jag var försjunken i mina tankar. Jag nickade och log glatt mot honom.
-Let´s go! sa jag och satte på mig min skin jacka. Vi gick ner för trapporna, jag, Antonia, Niall, Harry och Zayn och var redo för party!.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hej hopp! Vi är nu tillbaka med en massa ideér så hoppas ni har stannat kvar medan vi har varit borta!
Antonia & Emma 
 
 
 
 

One Moment With you: Del 35

"Jag är ledsen att det behövde bli såhär men det är för ditt bästa, han är inte bra för dig. Jag ville inte göra dig upprörd och jag hoppas du förlåter mig." Jag gav Antonia "What a fuck?"-blicken och hon läste brevet.
-Vem är den här killen? frågade Antonia mig med mat i munnen.
-Jag vet inte.. sa jag medan jag funderade.
-OMG jag vet vem eller vad han är! sa jag till henne efter en stunds tysnad.
-Vad, vem? frågade hon nyfiket.
-Han är säkert........
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonias perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 Emma var precis påväg att berätta när hennes mobil ringde. Hennes ringsignal var "mange" låten vi hade sjungt tidigare, och lite random började Emma dansa lite. Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Hon tog tillslut upp sin mobil.
-Det är Zayn, sa hon medan hon kollade på mobilen. Jag nickade mot henne som såg på mig som om jag skulle ge henne ett godkännande av att få svara.
-Jag sätter på högtalare, sa hon och svarade.
-Hey, sa Zayn i luren.
-Hej! sa jag och Emma i munnen på varandra.
-Jag skulle bara höra vad det var ni gjorde.. sa Zayn efter en stunds tysnad.
-Okej, vi gör inge speciellt, men var det verkligen det du ville veta? frågade Emma misstänksamt.
-Nää inte precis... sa han och lät lite osäker.
-Vad har Nialls munk försvunnit, skämtade Emma och kollade på mig som hade börjat gapskratta. Zayn var fortfarande tyst och jag såg på Emma att det oroade henne.
-Har det hänt något eller? frågade hon nu helt allvarligt som var ovanligt.
-Nja, jag ville veta om det har hänt något märkligt den senaste tiden, sa Zayn tillslut.
-Ja... började Emma säga och vi gick och satte oss i soffan.
-Vad för nått?! frågade nu Zayn lite panik slaget.
-Jag har fått ett konstigt brev, sa Emma och suckade. Zayn harklade sig.
-Vad stod det? frågade han oroligt. Jag gav brevet till Emma som nu började läsa från det, efter Emma hade läst det blev det knäpp tyst. Emma la ifrån sig brevet.
-Det är en sak jag måste berätta för dig, började Zayn säga.
-Vad då? frågade Emma och lät nu lite ledsen.
-Jag har också fått ett brev, från samma person tror jag, sa Zayn och lät tveksam i att säga det. Emma kollade på mig med en chockad blick.
-Jag orkar inte med mer tysnad, kan du läsa det som stod? sa jag tillslut när jag kände hur irriterad jag blev på att de var tysta hela tiden.
-Okej, sa Zayn och man hörde i bakgrunden att han tog fram ett papper. Han började läsa det, Emma såg ledsen ut på hennes ansikte. Efter han hade läst klart brevet så la Emma på luren utan att säga ett ord.
-Varför la du på? frågade jag Emma förvånat.
-Jag visste inte vad jag skulle säga, sa hon och ryckte på axlarna. Hon fnittrade lite och jag började också fnittra lite grand.
-Juste, jag skulle säga vad eller vem han är, sa Emma och satte sig mittemot mig på soffan. Jag blev lite nervös eftersom Emma kollade så spänt på mig.
-Jag tror han är en stalker, sa Emma och kollade på mig för att se hur jag reagerade.
-En stalker till Zayn? frågade jag Emma efter att jag tänkt ett tag.
-Inte för att låta egostisk men jag tror det är en person som stalkar mig! sa Emma nu väldigt tyst hon viskade nästan.
-Dig? varför tror du det? frågade jag Emma och knuffade till henne lätt.
-Jag menar kom du ihåg klänningen jag fick? frågade Emma och jag nickade tilll svar.
-Om den var från Zaym så hade han kanske sagt "Tyckte du om presenten" eller nått sånt, sa nu Emma snabbt och förtvivlat.
-Ja det verkar stämma, sa jag och kliade magen.
-Och det är en sak jag inte har berättat för dig... började Emma säga och kollade ner på sina händer om höll på med ett armband.
-Vad då? sa jag och drog in ett andetag.
-Kom du ihåg när vi var på den där restaurangen och jag glömde min plånbok? frågade Emma mig och jag funderade ett tag.
-Nä jag minns inte, sa jag tillslut.
-Klart du inte gör, men när jag hade hämtat den och började gå hem så hade jag en känsla att någon förföljde mig och jag såg en man eller en kille, sa Emma och lät jättte rädd.
-Varför har du inte berättat det? frågade jag och himmlade med ögonen.
-Jag tänkte att det bara var en läskig person som stod och kollade på mig, sa Emma och kollade nu upp på mig.
-Du vet att vi måste berätta till någon va? Polisen,killarna, din mamma allihopa! sa jag nu högt och tydligt.
 Emma började skratta.
-Vi ska bara berätta för killarna inte för min mamma hon kommer döda mig i sånna fall och då får jag fara hem med en gång, sa Emma och skakade på huvudet minst fem gånger.
-Okej... sa jag och la mig i soffan med mina ben i Emmas knän.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tusen gånger ledsen att det har tagit en sån tid för mig att skriva men har sommarlov och har då varit borta! Men ska försöka förbättra mig :)
Emma & Antonia
 
 
 

Hur du hittar alla kapitel!

Hey allihopa vi har fått frågor om hur ni hittar till kapitel 1,2,3,4, exc.
Och här har ni länken till kapitel 1 : http://onemomentdirection.webblogg.se/2012/june/one-moment-with-youdel-1.html
Du ändrar den där siffran som jag ringat in på bilden till vilket kapitel du vill kolla in!
Förstoring av det vi skrev nedanför: Ändra siffran beroende på vilket kapitel du vill ha!
Emma & Antonia

One Moment With you: Del 34

-Vad tror du kommer hända i framtiden?frågade jag och betraktade dom,jag flinade lite svagt.
-Det enda som kommer hända är det som du tillåter ska hända,sa Louis med en självsäker röst.
-Jag ville inte att hon skulle bli inblandad i allt deta,suckade jag vidare och tittade på Louis,jag korsade armana över bröstkorgen och koncentrerade på en lösning över morgondagen.
-Det som är gjort är gjort,men du vad som hände det som du bryr dig är viktigast,fortsatte han.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi var påväg hem till vår lägenhet, men för att inte riskera nått så lämnade vi av Emma och Antonia vid deras hotell. Jag gav Emma en "Hej då" -kyss och Niall gav även en kyss till Antonia som fortfarande satt i bilen.
Hon gick ut och jag satte mig tillbaka i bilen.
-Hej då vi kan prata mer sen! sa jag och vinkade hej då.
-Mmmm.. sa Emma och vinkade tillbaka bekymrat. Vi stängde dörren till bilen, och började fara hem.
-Quintavius Lumpkin, sa Louis plöstligt för att bryta tystnaden. Jag flinade mot honom och tillslut började vi alla gapskratta.
-Jag har funderat, sa Harry efter vi hade slutat skratta.
-Vad? frågade Niall och vände blicken mot Harry.
-Antonia ville nog till hotellet med Emma så hon skulle slippa göra köttbullar till oss! sa Harry och kollade runt på alla oss. Liam drog på andan.
-Så elak är inte Antonia... började Niall säga.
-Nä och inte så smart heller, sa Harry och flinade. Niall såg ledsen ut så Harry gav honom en kram och sa att han skojade. När vi var framme vid lägenheten så tog vi ut våra väskor och gick in i lägenheten. Vi alla var väldigt tysta och alla förut Niall och jag satt sig i soffan. Niall gick till köket som vanligt och jag gick till dörren för att kolla posten vi hade fått medan vi var borta. Jag bärde alla breven till bordet framför sofforna där nu alla killarna satt.
-Fan brev, fan brev.. sa Louis medan han kollade igenom posten.
-Oj, ett brev till dig Zayn, sa Liam plösligt.
-Ett fanbrev eller ett personligt? frågade jag honom nyfiket.
-Ett personligt tror jag, det är en anonym som har skrivit, sa Liam och sträkte brevet fram till mig.
-Då är det säkert ett fan, sa jag och började öppna kuväret. När jag tog ut brevet så verkade det inte som ett fanbrev utan mer ett hat-brev eller ett hot-brev.
Jag läste brevet i mitt huvud och kände hur alla stirrade på min förtvivlande blick medan jag läste.
"Du tror att du är så bra bara för att du är känd, men det att du är känd betyder att du är ett lättare mål att krossa. Du vet inte vem jag är och det kommer du aldrig få veta, men du ska veta en sak om du inte bryter kontakten med henne så kommer hämska saker hända dig. / ANONYM ". Jag satt nu blixt stilla och kollade ner i golvet, jag släppte taget om brevet som var i min hand och Liam plockade genast upp det och började läsa, jag såg att samtidigt som han läste så förvred sig hans ansikte i oro och smärta.
-Vem kan skriva något sånt här? frågade Liam rakt ut samtidigt som Niall ryckte åt sig lappen. Nu hade alla läst brevet och alla var i chock.
-Tror du han eller hon menar Emma? frågade Harry mig med en låg ton.
-Det måste det ju vara vem annars? sa jag som kollade fortfarande ner i marken.
-Varför ska allt hända just nu när vi ska ut på turné? frågade Niall frustrerat. Jag ryckte på axlarna och kollade nu upp. Är det ett fan som vill att vi ska bryta upp? mina tankar for fram och tillbaka. Men om det var ett fan så skulle hon eller han nog krossa Emma istället för mig så det måste vara ett av Emmas fans eller?. Men det don´t make any sense, Emma har ju inte ens släppt en enda singel så vem är det?
                         
Mina tankar bröts när jag hörde att min mobil ringde, jag kände nu hur det borrade i min ficka. Jag tog upp min mobil och försökte få fram ett "hej" men inget kom ut ur min mun.
-Hallå? sa en röst plösligt, det var Emma det hörde jag.
-Hej, fick jag tillslut fram.
-Vad har hänt med dig då du låter inge vidare, du har inte blivit sjuk va? sa Emma med en orolig röst.
-Nej men jag har fått ett chockande brev.. började jag säga men fick en klump i halsen. Jag ville inte göra henne orolig för att jag hade fått ett hot.
-Från vem? Vad stod det? sa Emma som märkte direck att jag var orolig.
-Det var ett hotbrev från någon, sa jag tveksamt.
-Ett hotbrev? frågade Emma nu nästan lite ledsamt.
-Ja, sa jag lätt och och tog ett djupt andetag.
-Uti vad? frågade hon nu lite irriterat.
-D-e-et är uti att vi är tillsammans han eller hon vill att vi ska göra slut annars så "krossar" den personen mig, sa jag och kände hur jag en en gång fick en klump i halsen. Det var tyst ett långt tag i telefonen, jag hörde både Emma och Antonia andas i telefonen hon hade haft på högtalare och nu visste Antonia också och hon var lika chockad.
-Så det är inte ett av dina fans då eller? frågade hon tillslut och att höra hennes mjuka röst fick mig att känna mig lite bättre.
-Nä, det skulle vara logiskt om det var ditt fans men du är ju inte känd än i alla fall, sa jag och försökte låta så snäll som möjligt.
-Nä, det är inte precis logiskt.. sa Emma och suckade.
-Kan vi inte få en lugn stund, allvarligt! sa Emma irriterat. Vi pratade ett tag men sen la vi på eftersom vi alla var trötta efter den långa natten på campingen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonia och jag satte oss i köket och pratade om allt som hade hänt.
-Jag menar det är ju hemskt att vi inte får en lugn stund! sa jag irriterat.
-Ja, verkligen, sa Antonia med corn flakes i munnen. Det ringde på dörren, Antonia gick till dörren och öppnade den.
-Vem är det? frågade jag medan jag försökte se dörren.
-Det är ett brev till dig, sa Antonia och stängde dörren och börajde gå mot mig.
-Till mig? frågade jag tveksamt. Antonia nickade och gav mig brevet. Jag öppnade det och det stod:
"Jag är ledsen att det behövde bli såhär men det är för ditt bästa, han är inte bra för dig. Jag ville inte göra dig upprörd och jag hoppas du förlåter mig." Jag gav Antonia "What a fuck?"-blicken och hon läste brevet.
-Vem är den här killen? frågade Antonia mig med mat i munnen.
-Jag vet inte.. sa jag medan jag funderade.
-OMG jag vet vem eller vad han är! sa jag till henne efter en stunds tysnad.
-Vad, vem? frågade hon nyfiket.
-Han är säkert........
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kort men värt nått kommer mer sen... :D
Emma & Antonia

One Moment With you: Del 33

Vi satt där en stund i tysnaden, det kändes skönt något med hennes röst fick mig att fyllas med glädje istället för oro. Någon kikade ut ur tältet det var antonia.
-Ska ni inte komma och sova? frågade Antonia trött. Emma flinade åt henne och nickade.
-Vi kommer, försäkrade jag Antonia. Jag gick med Emma in i tältet fortfarande under filten, med henne jag la mig ner i tältet och även hon. Jag höll om henne om hennes midja, hon vände sig om och gav mig en passionerad kyss sen sa hon "Good night" jag höll om henne en en gång och sen somnade vi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 Jag hörde rösterna utanför och Antonia ställde sig på sina armbågar och chisade med ögonen.Hon sa något till Emma som satt ute,klockan kunde inte vara så mycket,hon la sig ner igen och jag la armarna runt hennes midja igen.Vi sov ett bra tag efter en stund hörde jag ett lätte som lät som bilen som lämnade stället vi tältade på.Jag tittade ut och en man stod utanför och verkade ha en ganska agresiv konversation med Zayn jag såg på hans kamera,han måste vara en av paparazzina.Det var bara sorligt att dom inte kunde låta oss vara ifred.Jag stälde mig försiktigt upp och försökte att inte väcka antonia som sov så djupt,inte äns Emma skulle kunna väcka henne.Hon sov som en sten. Jag drog på mig skorna och gick ut,jag gäspade lätt och gick fram till Zayn och mannen.
-Vad händer?frågade jag sömningt.
-Vi har ett litet problem,svarade Zayn lite surt."Det verkar som omvärlden inte tycker att Antonia passar in i våran grupp".Mannen fnös lite lätt och ryckte på axlarna.Zayn tittade ner i marken och försökte att lugna ner sig.
-Va mena du?fråga jag igen men lite arg nu.
-Tillåt mig att presentera mig,jag är Quintavius Lumpkin at youre service,utbrast och buggade och någon bakom mig.Antonia var vaken hon stod i sin one piece och gäspade,så fort vi hörde namnet så utbytte vi blickar och försökte hålla oss för skratt.Han hostade lite lätt för att få min uppmärksamhet.
-Din manager hyrde mig för att sprida ett rykte om din "riktigt" flickvän,fortsatte han.
 Jag spärrade upp ögonen och tittade på honom,just när jag tänkte hoppa på honom kommer Liam ut och ta tag i mig innan jag når fram till honom,men han ger mig bara ett flin och går fram till Antonia.
-Rör du henne....började jag.
-Så?Vadå hoppa på mig,du skulle vara över alla tidningarna imorgon då,fortsatte Quintavius med ett ondskefullt leende.
-Vad är det som händer?frågade Antonia åter igen och gnuggade ögonen och tittade på mannen framför henne i en blandning av förvirran och orolighet.Jag gick fram till henne och kramade om henne.
-Inget som du behöver oroa dig över,viskade jag i hennes öra.Hon kramade tillbaka.
-Jag ska bli biff,sa hon tyst och jag började garva högt.Liam tittade på oss och han och Zayn bytte blickar som såg ut som what-the-heck? blickar och Zayn bara ryckte på axlarna.Mr.Lumkin fnös åter igen.
-Vi börja imorgon,jag kommer vara på dig som en vårta och ser jag dig göra något söt med din lilla flickvän klipper jag ut hennes ansikte och sätter in din "riktigta" flickväns ansikte,avslutade han innan han gick.Jag kokade igen och Antonia drog mig i armen.Jag såg ner på henne.
-Jag ska skydda dig,sa hon och vissade hennes låtsas muskler på armarna.Jag skrattade men börjde mig ner och kysste henne på näsan.Hon rodnade lite smått men log sedan.
-Är ni klara,sa Liam med ett flin.
-Varför händer det här?frågade jag lite arg.
-Vi vet inte,men jag tror inte det kommer sluta bra...suckade Zayn.Harry kom ut och tittade runt.
-Varför ser alla ut som dom har sålt smör men tappat pengarna?sa han med sin morgon röst.
-Vi berätta senare,okey?sa jag och log fortfarande mot Antonia som hade somnat stående.Emma smyger upp bredvid henne och jag ger henne en blick som vad-tänker-du-göra? blick och hon höll ett finger för munnen för att jag ska vara tyst.Hon drar på en låt som är visst på svenska för jag känner inte igen den.Antonia rycker till och börja skratta med Emma,tillsammans mimmar dom till låten och sjunger på svenska.Det låter så annorlunda än engelska så jag har svårt att hålla mig för skratt.Jag håller i mobilen och tittar på den konstiga videon på några killar och fickor som sjunger och flummar sig.Så ser jag Emma och Antonia som är helt galna och mimmar med och kan dansen.
 
              
 
Emma håller i en dryck som står power king.
-Låter du henne dricka energi dryck?utbrast jag skrattande och tittar på Emma som ger drycken till Antonia.
-Varför inte?sa hon och flinade."Hon blir jätte trött och flummig.Jag gick över och tog drycken och smakade lite på den.
-Blir hon trött av den här?sa jag med en ironisk blick.
-Ja,skrattade Emma,hon skrattade så mycket att hon stod dubbel vikt.Antonia blev trött och somnade i min famn igen.Vi la henne på en filt och vi andra började packa ihop sinna saker.Jag hjälpte till och höll ett öga på Antonia.När hon väll vaknade så var vi alla färdiga,eftersom hon sov hela tiden så fick vi henne att gå med på att göra köttbullar till oss alla när vi kom hem.Emma gav henne en gryta med nuddlar,jag hade smakat lite och dom var ganska stärka,Zayn tyckte det var mindre än milt.Antonia älskade det och slurkade alltihopa av det.
-Ni är så lika,skojade Louis som lastade in saker i bilen,vi stod bakom bilen och lastade in saker.
-Vad mena du,sa jag tittade på honom.
-Ja,men jag vet hur mycket du bryr dig om henne,sa han och knuffade mig lite på skoj.
-S-såklart,sa jag och flinade.Jag lutade mig mot bilen och betraktade Antonia och Emma som flängde runt och kiklade varandra.
-Vad tror du kommer hända i framtiden?frågade jag och betraktade dom,jag flinade lite svagt.
-Det enda som kommer hända är det som du tillåter ska hända,sa Louis med en självsäker röst.
-Jag ville inte att hon skulle bli inblandad i allt deta,suckade jag vidare och tittade på Louis,jag korsade armana över bröstkorgen och koncentrerade på en lösning över morgondagen.
-Det som är gjort är gjort,men du vad som hände det som du bryr digär viktigast,fortsatte han.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tyckte ni?
Jag har varit VÄLDIGT slarvig dom senaste dagarna och inte skrivit ALLS.Jag ber hämskt mycket om ursäkte.Jag har en supper bra idee nu och det kommer bli grymt spännande framöver,kom med lite av era egna ideer också.Vi vill gärna höra,tack!
Emma & Antonia

One Moment With you: Del 32

Jag la armana under hennes knän och lyfte försiktigt upp henne i min famn.Jag lyfte försiktigt in henne i tätet och la ner henne.Hon höll i min tröja så jag la mig bredvid henne.Zayn hade somnat och likså Emma.Jag tittade på Antonias ansikte medans jag sov och kände mig lycklig lottad.
----------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade, Emma låg bredvid mig på min ena sida och Niall och Antonia låg på den andra sidan. Jag kollade på klockan på min mobil klockan var 3 på morgonen. Alla sov jag försökte somna om men jag kunde inte, så jag gick ut ur tältet och satte mig på en bänk som vi hade tagit med oss. Elden hade slocknat men det kom fortfarande rök från den. Emma hade säkert märkt att jag inte var på humör ikväll, jag såg det på henne när vi gick in i tältet hon var rätt så tyst och sa inte så mycket som hon brukar göra i vanliga fall. Anledningen till att jag varit arg var för det gjorde mig arg det som Emma hade sagt till mig när vi hade små pratat igår. Hon hade berättat om sin skoltid när hon var yngre och att hon blev kallad emo bara för att hon bar en massa rosa kläder. Det gjorde mig verkligen arg, jag önskar att jag hade funnits där och kunnat försvara henne. Antonia hade berättat för mig att hon har väldigt svårt med att säga ifrån till andra, och det märkte jag. Jag satt och funderade väldigt mycket på tiden de hade varit här, första gången jag såg henne på flygplatsen, när jag inte visste nått om henne. Jag hörde att någon klev ur tältet jag kollade bakom mig. Det var Emma som steg ur tältet, hon hade en stor filt runt axlarna och hon hade uppe håret i en toffs. Hon gick och satte sig på bänken bredvid mig.
-Varför är du uppe? frågade hon mig medan hon gav ifrån sig ett gäsp.
-Kan inte sova, sa jag och kollade på henne som såg väldigt trött ut. Hon kollade ner på brasan och såg lite bekymrad ut.
-Är det nått fel? frågade jag henne medan jag bet mig i läppen.
-Jo eller nä, sa hon och viftade med handen.
-Berätta, jag vill veta, sa jag uppmuntrande och kollade på hennes osäkra ansikte.
-Jag vill inte att du ska ta illa upp, sa hon och kollade nu på mig med den osäkra ansikts uttrycket. Jag kollade på henne så hon skulle förså att jag ville att hon skulle säga vad det var, själv hade jag ingen aning om vad det handlade om.
-Jo, du verkade så arg eller typ upprörd nu ikväll, sa hon och kollade ner på sina händer. Jag fortsatte att kolla på henne.
-Jag är inte arg på dig, det kan du vara säker på, sa jag och hon kollade på mig med en frågande blick.
-Du vet det du berättade om när du gick i skolan, det gjorde mig upprörd och väldigt arg, sa jag och kollade på henne och väntade på att få veta om hur hon skulle reagera på det jag sa.
-Var det bara det? frågade hon och log lite mot mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga jag kollade bara på hennes ansikte, hon såg på mig för att jag skulle svara men vad skulle jag säga?
-Det var länge sen jag tänker knappt på det, du behöver inte vara arg eller upprörd för min skull, sa hon tillslut och tog tag i min hand.
-Ja, men jag är mest arg på de som gjorde så mot dig, sa jag och kollade på hennes ansikte som såg lite lycklig ut. "Men det var inte bara det jag har också tänkt på det där erbjudande du har fått, om att du ska spela in ett album", sa jag och kollade nu in helt och hållet in i hennes blå ögon.
-Ja, vad är det med det? frågade hon mig med en mjuk röst.
-Jag tänkte att du och Antonia kommer säkert bli kända och då kommer ni resa världen runt, och du kommer träffa en massa killar... sa jag och kollade nu ner i marken igen.
-Är du orolig för det? frågade hon mig med en engslig min.
-Ja, det är väll klart! Jag är rätt så svartsjuk av mig, sa jag och kollade upp på henne igen som såg lite chockad ut.
-Men det är inget du behöver oroa dig för, sa hon lugnande till mig. Hon lyfte upp min haka och kysste mig lätt på munnen. Hon la sin filt runt mig också och hon lutade sig mot min axel, jag kysste henne på hennes huvud.
Vi satt där en stund i tysnaden, det kändes skönt något med hennes röst fick mig att fyllas med glädje istället för oro. Någon kikade ut ur tältet det var antonia.
-Ska ni inte komma och sova? frågade Antonia trött. Emma flinade åt henne och nickade.
-Vi kommer, försäkrade jag Antonia. Jag gick med Emma in i tältet fortfarande under filten, med henne jag la mig ner i tältet och även hon. Jag höll om henne om hennes midja, hon vände sig om och gav mig en passionerad kyss sen sa hon "Good night" jag höll om henne en en gång och sen somnade vi.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag ursäktar för att ANTONIA inte har skrivit någon del men hon har väll varit upptagen...
Jag (Emma) skrev den här den blev kort men det är ialla fall någonting eller? :D
Emma & Antonia
 

Sorry för låg uppdatering...

Heeej alla läsare!
 
Vi är ledsna att medela om att vi är sega på uppdateringen för både jag och Emma har varit bortresta mycket.Emma kommer mäst troligtvisst hem imorgon eller så och då blir det full rulle med bloggen igen.Då om ni kan ha lite tålamod med oss,pleas!!!!!
 
Love ya all läsare!
 
Byeee.
 
Emma & Antonia
 
 

One Moment With you: Del 31

-Ja, det är det många som tror, men Antonia när hon träffade mig så trodde hon att jag var ett emo, sa Emma och kollade på Antonia som hade börjat fnittra.
-Men du hade ju svart hår och såg helt deppig ut! sa Antonia försvarande.
-Jag skulle inte kunna tänka Emma som ett emo, sa Liam med en suck och sen ryste han till.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
 
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
 När vi alla satte oss vi brasan och hade ätit satt vi alla bara och pratade.Emma och Antonia berättade om minnen dom hade när dom fortfarande gick på högstadiet.Dom fick fråga varandra gång på gång vad orden var på engelska och vi var inte mycket till hjälp eftersom vi inte förstod deras svenska.
-Men,vad är det ni säger,undrade Zayn till sist och suckade.Jag tror han började bli lite irriterad över dom nu och Antonia märkte det.
-Lite grejer,sa hon lugnt,men hennes röst skakade lite.
-Fryser du?frågade Harry.
-N-nej...började hon
-Jo,sa Emma med en sarkastisk ton.
-Okey lite då,skrattade Antonia.Jag gick över och satte henne i mitt knä och svepte en filt över oss.
-Bättre,sa jag och såg ner på henne.
-Mm,svarade hon.Hon hade halvt somnat på bara dom få sekunderna.
-Ska vi rita en mustach på henne,fnittrade Emma.
-Ja!,utbrast jag av förtjusning.
-Men nej hon kommer bli arg,sa Louis och skrattade."Minns ni sis när vi hade råkat kastat ägg på dörren där hemma.Hon bokstavligen brottade ner oss till marken,förutom Niall han brottade ner henne med en kyss"fortsatte han och jag blev röd i ansiktet.
-Ska vi sova eller?frågade Zayn och jag och Emma utbytte blick.Vad var det med honom?Han verka så sur av sig.
-Visst,suckade Emma och stälde sig upp.Hon oh Zayn gick in i tältet och dom pratade tysta för sig själv.
-Ja vi ska sova,sa Louis och låtsades gäspa.Dom gick in i sina tält och jag blev kvar själv med Antonia igenHon låg mot mitt bröstkorg med sitt huvud och såg so fridfull ut.Jag kollade försiktigt hennes ben som för några veckor sedan hon hade stukat efter att hade blivit på körd utanför vårat hotell.Jag la armana under hennes knän och lyfte försiktigt upp henne i min famn.Jag lyfte försiktigt in henne i tätet och la ner henne.Hon höll i min tröja så jag la mig bredvid henne.Zayn hade somnat och likså Emma.Jag tittade på Antonias ansikte medans jag sov och kände mig lycklig lottad.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det blev en kort en men ja ska iväg till en kompis stuga!Det är jag Antonia LOL!
Emma & Antonia

One Moment With you: Del 30

-Nja, vi ska kanske inte reta upp någon i onödan nu när vi ska sova i samma tält, sa jag med blicken fortfarande på den sovande Emma.
-Tråkmåns, sa Louis och lade armarna i kors.
-Nä, Zayn har nog rätt sa Liam. Jag kollade på Niall som hade somnat efter vår lilla pratstund, jag kände också för att sova men jag ville inte flytta på Emma som fortfarande sov. Antonia låg och lutande sig mot Nialls axel och Niall lutade sig mot Antonias huvud. De var så lika att det inte var sant, jag log när jag tänkte på tanken. Och då kollade Liam på mig som "vad är det?". Resan fortsatte och tillslut hade även jag somnat. Jag vaknade med att någon kysste mig på kinden...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
...Jag vände mig om mot dörren och där var hon Emma.
-Kom nu sömntuta, sa Emma och sprang iväg från bilen. Jag sträkte på mig, och kollade mig omkring. Ingen var kvar i bilen bara jag, jag gick ut ur bilen och där stod allihopa. Emma och Antonia försökte få upp ett tält, medan de andra bara satt bredvid och kollade på. Emma svor flera gånger på svenska, när tältet rasade ihop gång på gång. Killarna bara flinade, och Antonia skrattade men Emma gav henne en ond blick så hon slutade. Emma kastade tältet åt sidan och suckade sedan satte hon sig på en stubbe men hon ramlade. Jag sprang fram till stubben för att fråga hur det gick, Antonia slutade andas och sprang också fram till henne. Emma satte sig upp och började skratta. Vi alla lättade på andetagen och jag drog upp henne med ett leende på läpparna.
-Behöver ni hjälp? frågade jag retsamt medan jag puttade tältet med min fot.
-Ja, mycket! sa Emma till mig och nickade med huvudet. Jag hjälpte till att få upp tältet och tillslut så fick vi upp det.
-Så nu är det klart! sa jag och satte mig ner för att dricka vatten.
-Mmm, Zayn, sa Liam försiktigt.
-Ja, vad är det?, sa jag efter att jag drukit en klunk med vatten.
-Det är ett tält kvar, vi ryms ju inte i bara ett! sa Louis med ett skratt. Jag suckade, det hade varit en pina att få upp det här tältet och nu ska vi sätta upp ett till?!
-Det kan ju ni sätta upp så kollar Antonia och jag efter något ätbart i väskan, sa Emma och gav tältsakerna till Harry som satt ner på marken. Louis, Harry och Liam ställde sig upp och började försöka få upp tältet. Jag såg att Antonia och Emma hade börjat gå till bilen och hämta sakerna som var kvar där. Jag och Niall började också gå efter dom till bilen.
-Så hur ska vi sova? frågade Emma och kollade bak på oss.
-Jag vet inte, sa jag lugnt och kollade frågande på Niall.
-Om jag, du, Emma och Antonia sover i ett tält så kan de andra sova i det andra? frågade Niall oss alla tre.
-Ja, det blir bra! sa Antonia glatt. Vi började hjälpa Emma och Antonia att packa ut grejerna och Antonia och Niall började gå mot tälten med några väskor. Emma fortsatte packa ut saker ur bilen utan att säga någonting. Jag kysste henne på kinden och hon stelnade till och kollade på mig.
-Vad var det för? frågade hon mig med en frågande blick.
-Ja, jag tänkte att det borde vara jämt, sa jag och såg in i hennes ögon, hennes kinder blev rosa röda av rådnad. Jag började tänka på den härliga kyssen jag fick i bilen och även jag kände hur varma mina kinder blev.
-Ska vi bära något mer? sa Niall plösligt som stod nu bakom oss med hans arm runt Antonias midja.
-Ja du kan bära de här, sa jag och gav Niall två väskor. Dom var just på väg att gå när Emma sa ”Vänta” hon började gräva i en väska och tog fram en påse med godis som hon sen räckte till Niall och Antonia.
-Jippi godis! skrek Antonia glatt. Dom gick och man hörde en massa prassel från påsen. Jag log mot  
Emma som halv skrattade. Jag gav henne en kyss på munnen, det var ingen vanlig kyss utan en kärleksfull passionerad kyss. Jag tog tag i henne och drog henne närmare mig, sedan släppte jag henne och hon gav mig en lätt kyss på munnen och viskade i mitt öra: ”Jag älskar dig” Vi gick hand i hand tillbaka till tälten och jag kollade på Emma som såg ut som världens lyckligaste tjej. Hennes leende fick mig att känna mig varm inombords, jag är glad att jag kan ge henne den sorts glädje som hon har i sitt leende. Vi satte oss bredvid varandra på varsin stol, Emma gjorde upp en eld som vi kunde värma oss vid.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonia satt i min famn vid läger elden, Emma var riktigt bra på att göra upp eld jag trodde att hon var mer en stats-människa.
-Vars har du lärt dig att göra eld? frågade Zayn Emma nyfiket.
-Hemma, jag gjorde upp eld hos min pappa när jag var liten, sa Emma och log lite smått.
-Ja, Emma är helt galen i eld! sa Antonia skämtande.
-Jag trodde du var mer en stats-människa? frågade jag osäkert eftersom jag var rädd att hon skulle ta illa upp.
-Ja, det är det många som tror, men Antonia när hon träffade mig så trodde hon att jag var ett emo, sa Emma och kollade på Antonia som hade börjat fnittra.
-Men du hade ju svart hår och såg helt deppig ut! sa Antonia försvarande.
-Jag skulle inte kunna tänka Emma som ett emo, sa Liam med en suck och sen ryste han till.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hemskt ledsen för att jag inte la ut ett inlägg igår! Men min vecka är slut nu och Antonia är tillbaka men jag själv ska bort på måndag så jag hoppas hon gör ett bättre jobb en mig ;)
Good Luck Antonia! <3
Emma & Antonia
 


 
 
 

One Moment With you: Del 29

Efter 10 min hade han kommit upp jag tog emot paket, och sprang direkt till Antonia för att visa henne innehållet. Jag slet upp kartongen, och där var den, en klänning jag hade sett här om dan den kostade 70 dollar så den var inte billig. Jag kollade på kortet som var i pakete, det stod "Till dig min blomma"
-Är den från Zayn? frågade Antonia mig med en osäker blick.
-Jag tror det, men jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonias perspektiv
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emma putade på läpparna och rynkade pannan och ryckte på axlarna.
-Jag älskar den! sa Emma när hon hade provat den. Emma älskaden så mycket, men det var inte precis min stil så när hon frågade mig vad jag tykte så sa jag "Nja" och Emma suckade till svar. Hon tog av sig klänningen och satte på sig hennes pyamas. Vi la oss i våra sängar som var i samma rum.
-Så, vad ska vi göra imorron? frågade jag Emma som målade sina naglar i sängen.
-Jag vet inte, sa hon och ryckte på axlarna.
-Vi kan ju äta nudlar! sa Jag och skrattade. Emma kollade på mig med sin "skräll att du säger så" blick.
-Jag vet, sa Emma och kollade på mig med ett galet glatt ansikte.
-Kan vi inte fara och kampa? fortsatte Emma säga med ett skratt.
-Ja, vad kul men, började jag säga.
-Vad? sa Emma som såg frågande på mig.
-Det kommer finnas mat där va? frågade jag med ett flin, Emma suckade än en gång och himmlade med ögonen.
-Vad konstigt att du frågar det, sa hon till mig och började skratta. Emma började ta fram något ur hennes resväska, jag försökte se vad det var men jag såg inte det.
-Vad försöker du ta fram? frågade jag nyfiket Emma.
-M-min dator, sa hon med en ansträngd röst. Jag såg att dator for upp på hennes ben samtidigt som hon satte upp håret i en knut.
-Vad ska du göra med den? sa jag skrattandes samtidigt som jag började gå till hennes säng.
-Jag tänkte informera killarna om eventet, sa hon och gjorde viftande kaninöron med händerna. ""
-Jaha, sa jag samtidigt som jag även satte upp håret till en tofs. Jag såg på datorn att Emma gick in på skype, och kollade om någon av killarna var inne. Hon satte sig på sängkanten så jag även skulle kunna sitta bredvid henne. Vi såg att Zayn var inne så hon tryckte på video chatt.
-Hallå! sa hon med en konstig röst.
-Hallå, sa Zayn tillbaka.
-Är det inte för sent för er att vara uppe? frågade han oss skämtande.Jag log och skrattade lite grand.
-Nä inte precis, sa Emma tillbaks.
-Var det något speciellt ni ville? frågade Zayn otåligt.
-Jo, vi tänkte om vi kunde fara och kampa? frågade jag Zayn med tummarna vända uppåt.
-Kampa? frågade Zayn oss osäkert. Jag skulle precis svara när...
-Ja, vi kommer! skrek Niall som precis hade kommit in i Zayns rum.
-Bra! sa jag och gjorde tummen upp återligen.
-Vi pratar om det imorrn? frågade Emma dem.
-Visst, God natt! sa Zayn som säkert var mest menat till Emma.
-Puss god natt! sa Niall som var säkert till mig. Jag vinkade hej då och gick och la mig i sängen.
-God natt! sa Emma och gjorde en släng kyss till sin dator. Jag flinade eftersom det såg ut som om hon gjorde det till sin dator och inte till Zayn. Hon stängde datorn, och sen sa hon och jag god natt till varandra och sedan somnade vi båda.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade av att Niall kom in i mitt rum, och ruskade på mig.
-Vi ska fara på en timme! sa Niall till mig och gick sen ut ur mitt rum. Jag vände på mig och kollade vad klockan var på min mobil 09:23, jag brukade aldrig vakna så här tidigt så länge det inte var en arbetsdag. Jag steg upp tog på mig mina kläder, och gick ut ur mitt rum för att äta frukost. När jag kom ut ur mitt rum så stod Antonia och Emma där med stora svarta väskor. Emma hade ett jeans shorts och en tjocktröja som var grå med den amerikanska flaggan på. Antonia hade på sig ett par mjukis byxor och en grön tröja.
-Är du klar? frågade Emma mig med ett gäsp.
-Snart, är du trött? frågade jag Emma som såg helt slut ut.
-Ja om du bara kunde veta, sa Emma och la sig i soffan. Antonia satt sig i soffan med Emmas ben på henne, och hon såg väldigt pigg ut gemfört med Emma. Jag gick till köket för att ta något att äta, jag gjorde en smörgås och tog ett glas med mjölk och satte mig i den andra soffan för att äta. Alla verkade vara klara förutom jag.
-Ni vet det här kommer ta ett tag jag har inte ens pakat mina saker, sa jag och kollade på Louis som hade satt sig bredvid mig.
-Nja, inte så länge, vi har redan pakat dina saker, sa Niall som kom in i rummet med en väska.
-Jaha, sa jag och åt upp det sista. Emma satte sig upp i soffan och sa något till Antonia på svenska som fick Antonia att skratta.
-Ni vet att det är väldigt irriterande när ni pratar svenska? sa jag och kollade på dom båda tjejerna.
-Ledsen, men ibland så får ni inte veta allt vi säger, sa Emma och kollade på mig med ett leende.
-Så ni har hemligheter? frågade Niall tjejerna sen.
-Ja, det har väll alla, svarade Antonia på hans fråga. Vi tog våra saker och for med taxin till den närmsta skogen som var 30 mil från lägenheten, så Emma hann sova ut lutad mot min axel. Antonia och Harry hade också somnat i taxin men resten var vakna.
-Ska vi göra nått med dem? frågade Louis med en lömsk blick.
-Nja, vi ska kanske inte reta upp någon i onödan nu när vi ska sova i samma tält, sa jag med blicken fortfarande på den sovande Emma.
-Tråkmåns, sa Louis och lade armarna i kors.
-Nä, Zayn har nog rätt sa Liam. Jag kollade på Niall som hade somnat efter vår lilla pratstund, jag kände också för att sova men jag ville inte flytta på Emma som fortfarande sov. Antonia låg och lutande sig mot Nialls axel och Niall lutade sig mot Antonias huvud. De var så lika att det inte var sant, jag log när jag tänkte på tanken. Och då kollade Liam på mig som "vad är det?". Resan fortsatte och tillslut hade även jag somnat. Jag vaknade med att någon kysste mig på kinden...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack så mycket för idéen, vi uppskattar alla nya idéer vi får! :)
Emma & Antonia
 
 

One Moment With you: Del 28

Efter det långa samtalet med mamma så satt jag mig i Zayns rum, Antonia kom in i hans rum med ett skratt.
-Du hörde vad vi pratade om eller hur? frågade jag och såg misstänksamt på henne.
-Ja, sa Antonia och fnittrade.
-Jag är trött, sa jag och la mig ner i Zayns säng.
-Jag också, sa Antonia och la sig på andra sidan av Zayns säng. Tillslut så började vi skratta av den stora tystnaden.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 Antonia hade gått in i Zayns rum för att prata med Emma. Alla vi andra hade satt sig i soffan eftersom alla ville smälta maten vi hade ätit.
-Emma var så nervig när jag sa att någon hade ringt, sa Zayn oroligt och kollade på mig.
-Det var säkert inget, sa Liam lugnt till Zayn och klappade honom på axeln.
-Hör ni vad de säger? frågade Louis skrattandes.
-Jag hör bara fnitter och så säger de något, sa jag medans jag log mot honom.
-Ska vi försöka höra vad de säger'? frågade Harry sen.
-Okej, sa Louis tyst. Vi smög till dörren och ställde osss bakom den medan Zayn och Harry försökte höra genom dörren.
-Vad säger dom? frågade jag Zayn och Harry.
-Jag vet inte riktigt, sa Zayn medan han flyttade huvudet närmare dörren. I samma sekund så flög dörren upp rakt in i Zayns och Harrys ansikte.
-AJ! sa Zayn och Harry i mun på varandra. Emma och Antonia började skratta högt.
-Jag är så ledsen! sa Emma och kramade Zayn.
-Hahahaha! skrattade Antonia bara.
-Vars fick du ont? frågade Emma samtidigt som hon försökte att inte skratta. Zayn pekade på sin näsa och panna, Emma halv skrattade och drog Zayn mot soffan. Antonia tog mig i handen och drog även med mig mot soffan.
-Tjuv lyssnade ni? frågade Antonia mig skrattandes.
-Nja, sa jag och försökte hålla tillbaka ett skratt. Vi satt i soffan jag, Zayn, Antonia och Louis, Emma gick till köket för att hämta is till Zayns ansikte.
-Du suger på att ljuga! skrek Emma från köket med ett skratt.
-Ja vet, mumlade jag för mig själv. Emma kom in i rummet igen och satte sig i soffan mitt i mellan Antonia och Zayn.
-Här! sa Emma och satte ispåsen på Zayns panna.
-Vad pratade ni om förresten? frågade Louis Antonia och Emma.
-Hörde ni inte? frågade Antonia och vände sig om för att kolla på mig.
-Nä, ingenting, ni pratade väldigt tyst, sa jag och flinade mot Antonia om kollade på mig.
-Vi pratade om att min mamma hade ringt, och vad hon sagt, sa Emma och kollade på Zayn som lutade huvudet mot ryggstödet.
-Vad sa hon då? frågade Zayn Emma, samtidigt som han satte sig upp ordentligt för att kunna kolla på henne.
-Inge speciellt, hon ville bara veta vad vi hade gjort, sa Emma och satte upp sina fötter på bordet.
-Berättade du om oss? frågade Zayn henne tveksamt. Emma blev tyst men sen sa hon:
"-Nja, inte precis jag sa bara att vi hade mött er på flygplatsen" Emma kollade på Zayn som såg lite upprörd ut.
-Det är inte det att jag inte vill berätta, men vad tror ni hon skulle säga om allt det här? Vi har ju bott här och vi ska med på er turné, om hon skulle få veta allt det skulle hon få spel! sa Emma med en väldig fart.
-Nä, men det är okej jag förstår, sa Zayn lugnande till henne.
-Har du berättat om mig? frågade jag Antonia som var i sin egen värld.
-Nja, sa Antonia och gjorde en grimars.
-Hon har berättat lika mycket som jag, alltså "nada" sa Emma och kollade på Antonia som såg skamsen ut. Det blev tyst ett långt tag, Louis gick till sitt rum som Harry och Liam hade gjort och vi satt fortfarande i soffan tysta.
-Eftersom vi inte har nått att göra kan ni ju berätta om er själva? frågade jag tjejerna som satt och kollade i tomma intet.
-Ja! vi vet ju inte så mycket om er, sa Zayn uppmuntrande. Emma suckade och lutade sig mot Zayn.
-Vad finns det att berätta? sa Emma sarakastiskt.
-Din familj? sa Zayn och kollade på Emmas ansikte.
-Jag har 7 syskon, min mamma och pappa är skilda och jag har 3 hundar. Jag hade 4st men den ena dog, den var lika gammal som mig så han var min livsvän. Jag grät i dagar när han dog, sa Emma och torkade en tår.
-Hm, sa Zayn och strök henne på huvudet.
-7 Syskon!? fick jag ur mig.
-Ja, jag vet, sa Emma och suckade.
-Men du då Antonia kan inte du berätta om din familj? frågade jag nyfiket samtidigt som jag tittade på henne.
-Orkar inte, sa Antonia och låtsades snarka.
 Emma började skratta och sedan ställde hon sig upp.
-Ska vi dra oss tillbaka till vårt hotellrum? frågade hon Antonia och fixade sin tröja som hade farit upp en aning.
-Kan du hjälpa mig upp? frågade Antonia Emma som flinade. Emma drog upp Antonia ur soffan och både jag och Zayn kramade dem hej då.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi gick ut från deras lägenhet och började gå ner för trapporna.
-Zayn kommer att få en rejäl bula, sa jag till Antonia och skrattade.
-Ja, den kommer typ svälla över hans ansikte, sa Antonia som började skratta ännu mer. Vi ringde en taxi som skulle komma och hämta oss på 5min. Vi stod och pratade i 3 min och då så kände jag den där känslan igen, som att någon iakttog mig. Jag kollade mig runt, och Antonia såg frågande på mig.
-Vad är det? frågade hon oroligt.
-Hela dan har det känts som om någon hade iakttagit mig, sa jag oroligt till Antonia.
-Det är säkert inget, sa hon och rykte på axlarna.
-Du har säkert rätt, sa jag och pekade mot taxin som hade kommit.
-Fast det är ju märkligt, för du har ju nästan aldrig rätt, sa jag och puffade till Antonia för att visa att jag skämtade. Hon flinade och vi steg in i taxin när vi var framme så orkade jag knappt ställa mig upp men jag var tvungen. Vi gick in i hotellrummet och sedan la vi oss i soffan och pratade om dagens händelser. Plösligt ringde det från receptionen, det var en man som pratade han sa att jag hade fått ett paket och att han kommer upp med det till vårt rum. Efter 10 mmin hade han kommit upp jag tog emot paket, och sprang direkt till Antonia för att visa henne innehållet. Jag slet upp kartongen, och där var den, en klänning jag hade sett här om dan den kostade 70 dollar så den var inte billig. Jag kollade på kortet som var i pakete, det stod "Till dig min blomma"
-Är den från Zayn? frågade Antonia mig med en osäker blick.
-Jag tror det, men jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Like it? Ni har ingen aning vad som väntar, men om ni väntar så får ni se ;)
Emma & Antonia
 

Two at the same time

Hej hej, idag hr jag inte hunnit skriva en ny del så det blir att jag lägger ut två st imorron istället :) Hoppas det är ok med er alla bye bye! Emma & Antonia :D

One Moment With you: Del 27

-Antonia? frågade jag lugnt.
-Ja, sa hon med ett skratt.
-Vad var det producenten sa till Emma? frågade jag nyfiket. Hon och Emma började skratta och sa nått på svenska.
-Vill ni verkligen veta?frågade Emma lömskt.
-Ja, sa alla killarna samtidigt.
-Okej det han sa till mig var att...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hon var precis på väg att berätta när Niall ramlade av stolen.
-Gör spänningen att du for av stolen? frågade jag skämtande. Emma började skratta och Antonia där efter, i slutändan så skrattade alla i rummet.
-Men Emma vad var det han sa? frågade Zayn tillslut.
-Han erbjöd mig att fara till U.S.A och spela in ett album! sa Emma uppspelt.
-Är du seriös? sa jag med höjda ögonbryn.
-Ja, och det är mitt under er turné så jag är ju redan i U.S.A! sa Emma med ett skratt. Alla kollade chockandes på Emma som strålade av glädje.
-Visst är det spännande! sa Antonia och visade tummarna upp.
-Ja, men det är en sak jag inte har berättat för dig Antonia.. började Emma säga och kollade ner i marken.
-VAD!? frågade Antonia som säkert fruktade det värsta hon kom och tänka på.
-Jj-ja, han ville ju inte ha med dig så jag diskuterade lite med honom, sa Emma och kollade på Antonia med ett flin, men Antonia tittade tillbaka på henne med en ängslig blick.
-Jag sa att jag gick med på att göra ett album om du fick vara med på albumet! sa Emma och slog ut armarna som om hon hade ordnat ett överrasknings party för henne.
-Dd-du sa vad!? spottade nästan Antonia ur sig. Emma blev besviken på hennes reaktion och hon kollade ner i marken.
-Blir du arg? frågade Emma ängsligt.
-Nej, det skulle vara jätte kul att spela in ett album med dig Emma! sa Antonia och kramade om Emma som hade blivit riktigt glad av att Antonia hade blivit så glad.
-Ja då får man säga grattis, sa jag glatt.
-Ja, grattis till framgången! sa Harry med ett leende. Zayn som satt bredvid Emmas ena sida kramade henne och viskade väldigt tyst ”Grattis”, jag själv kunde inte hålla mig för skratt.
Vi bestämde oss för att gå ut och äta lunch för att fira Emma och Antonias framgång, både Emma och Antonia höll hand med sina ”kära”, och för att skämta med dem så tog jag tag i Harrys hand och sen låtsades kysste jag honom. Alla brast i skratt, sen gick vi i tystnad.
-Vars ska vi äta? frågade jag och vände mig om för att titta på de andra.
-Nandos! sa Antonia och Niall i mun på vandra. Emma suckade och himlade med ögonen.
-Kan vi äta på en kina restaurang? frågade Emma och rynkade pannan och kollade på alla andra.
-Ja, det vill jag ialla fall, sa Zayn och kollade på Emma som var röd om kinderna.
-Visst, varför inte, sa Liam och kollade på sin klocka på armen. Alla nickade förutom Antonia och Niall som såg väldigt besvikna ut. Vi gick till närmsta kina restaurang och självklart så beställde Niall och Antonia mest. Jag erbjöd mig att betala lunchen men Emma skakade på huvudet och sa ”Ni har ju betalt allt hittills så vi bjuder idag” hon tog fram sin nya börs som var vit med nitar och en järn kedja på och betalade allt ihop.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi gick ifrån restaurangen, jag kände mig nöjd med att jag hade betalat alltihop. Allt jag hade sett i varje affär som jag tyckte om så hade Zayn köpt mig det. Han hade köpt en börs, vita byxor som var slitna, och en massa skor, linnen, smycken, och shorts. Jag hatar när andra köper för mycket saker till mig, jag får sånna skuld känslor. Vi gick där på gatan jag och Zayn hand i hand, men då ko jag på det jag hade glömt min börs.
-Å nej! sa jag högt och då stannade alla.
-Vad är det? frågade Zayn mig oroligt.
-Jag glömde min börs, sa jag och suckade och Zayn flinade.
-Jag springer och hämtar den ni kan börja gå i förväg, sa jag och släppte Zayns hand. Jag gick i snabb fart tillbaka till restaurangen som vi hade ätit på, och som tur var så var den kvar där på bordet vi hade suttit vid. Jag började gå sakta från restaurangen, det kändes som om någon kollade på mig så jag vände mig om, det var ingen där så jag fortsatte att gå.  Efter ett tag så kände jag någons närvaro igen jag vände mig om och kollade bakom mig ett långt tag. Jag såg någon det var en man eller kille som stod vid en mörk gränd. Jag kände hur mina händer började darra av skräck, jag vände mig om och sprang. Jag fortsatte att springa tills jag var några meter från killarnas lägenhet, jag andades tungt och snabbt. Det var eftersom jag hade astma, som var väldigt besvärligt. Jag kollade runt omkring mig men ingen där, så jag började gå in i killarnas lägenhet.
-Vad har hänt? frågade Antonia med chips i munnen.
-Inge speciellt, sa jag och tillslut kunde jag andas normalt.
-Fick du tillbaka börsen? frågade Harry mig från köket.
-Ja, den var på bordet, typiskt mig att glömma den! sa jag med ett skratt som var fejk.
-Du har fått ett samtal, sa Zayn sedan.
-Va från vem?! frågade jag nervöst, och satte mig i soffan.
-Ta det chill, det var från din mamma, sa Antonia och klappade mig på ryggen.
-Jaha, sa jag och lutade mig bak i soffan. Sen gick jag och hämtade min telefon från Zayns rum, för att ringa mamma. Det var väldigt längesen jag pratade med henne, hon har bett mig ringa men har glömt det dag efter dag.
-Hej, det är Emma, sa jag med en glad röst.
-hej, sa min lille bror Jesper som hade svarat. Han var bara 5år så var lite tjorvig.
-Kan jag få prata med mamma? frågade jag lugnt. Mamma! hörde jag honom ropa i bakgrunden, ”det är Emma kom!” hörde jag honom säga därefter.
-Hej Emma! sa mamma med en glad röst.
-Hej mamma, sa jag med ett försök att härma hennes röst.
-Hur är det gumman, du har inte ringt och jag har varit så orolig! sa mamma med en stressig röst.
-Allt är bra, vi har det jätte kul Antonia och jag! sa jag med ett flin. Mamma och jag pratade i en halvtimma eftersom det var så dyrt att ringa utomlands. Men jag hann berätta det mesta om vad som hänt och att vi skulle till U.S.A men jag berättade inte allt om vad som hade hänt med killarna och jag berättade inte att vi hade sovit hos dem. Det hade gjort min mamma tokig.  Efter det långa samtalet med mamma så satt jag mig i Zayns rum, Antonia kom in i hans rum med ett skratt.
-Du hörde vad vi pratade om eller hur? frågade jag och såg misstänksamt på henne.
-Ja, sa Antonia och fnittrade.
-Jag är trött, sa jag och la mig ner i Zayns säng.
-Jag också, sa Antonia och la sig på andra sidan av Zayns säng. Tillslut så började vi skratta av den stora tystnaden.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tyckte ni? kommentera gärna och kom med ideér! :)
Emma & Antonia

RSS 2.0