Emma & Antonia

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi var påväg hem till vår lägenhet, men för att inte riskera nått så lämnade vi av Emma och Antonia vid deras hotell. Jag gav Emma en "Hej då" -kyss och Niall gav även en kyss till Antonia som fortfarande satt i bilen.

Hon gick ut och jag satte mig tillbaka i bilen.

-Hej då vi kan prata mer sen! sa jag och vinkade hej då.

-Mmmm.. sa Emma och vinkade tillbaka bekymrat. Vi stängde dörren till bilen, och började fara hem.

-Quintavius Lumpkin, sa Louis plöstligt för att bryta tystnaden. Jag flinade mot honom och tillslut började vi alla gapskratta.

-Jag har funderat, sa Harry efter vi hade slutat skratta.

-Vad? frågade Niall och vände blicken mot Harry.

-Antonia ville nog till hotellet med Emma så hon skulle slippa göra köttbullar till oss! sa Harry och kollade runt på alla oss. Liam drog på andan.

-Så elak är inte Antonia... började Niall säga.

-Nä och inte så smart heller, sa Harry och flinade. Niall såg ledsen ut så Harry gav honom en kram och sa att han skojade. När vi var framme vid lägenheten så tog vi ut våra väskor och gick in i lägenheten. Vi alla var väldigt tysta och alla förut Niall och jag satt sig i soffan. Niall gick till köket som vanligt och jag gick till dörren för att kolla posten vi hade fått medan vi var borta. Jag bärde alla breven till bordet framför sofforna där nu alla killarna satt.

-Fan brev, fan brev.. sa Louis medan han kollade igenom posten.

-Oj, ett brev till dig Zayn, sa Liam plösligt.

-Ett fanbrev eller ett personligt? frågade jag honom nyfiket.

-Ett personligt tror jag, det är en anonym som har skrivit, sa Liam och sträkte brevet fram till mig.

-Då är det säkert ett fan, sa jag och började öppna kuväret. När jag tog ut brevet så verkade det inte som ett fanbrev utan mer ett hat-brev eller ett hot-brev.

Jag läste brevet i mitt huvud och kände hur alla stirrade på min förtvivlande blick medan jag läste.

"Du tror att du är så bra bara för att du är känd, men det att du är känd betyder att du är ett lättare mål att krossa. Du vet inte vem jag är och det kommer du aldrig få veta, men du ska veta en sak om du inte bryter kontakten med henne så kommer hämska saker hända dig. / ANONYM ". Jag satt nu blixt stilla och kollade ner i golvet, jag släppte taget om brevet som var i min hand och Liam plockade genast upp det och började läsa, jag såg att samtidigt som han läste så förvred sig hans ansikte i oro och smärta.

-Vem kan skriva något sånt här? frågade Liam rakt ut samtidigt som Niall ryckte åt sig lappen. Nu hade alla läst brevet och alla var i chock.

-Tror du han eller hon menar Emma? frågade Harry mig med en låg ton.

-Det måste det ju vara vem annars? sa jag som kollade fortfarande ner i marken.

-Varför ska allt hända just nu när vi ska ut på turné? frågade Niall frustrerat. Jag ryckte på axlarna och kollade nu upp. Är det ett fan som vill att vi ska bryta upp? mina tankar for fram och tillbaka. Men om det var ett fan så skulle hon eller han nog krossa Emma istället för mig så det måste vara ett av Emmas fans eller?. Men det don´t make any sense, Emma har ju inte ens släppt en enda singel så vem är det?

                         

Mina tankar bröts när jag hörde att min mobil ringde, jag kände nu hur det borrade i min ficka. Jag tog upp min mobil och försökte få fram ett "hej" men inget kom ut ur min mun.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

              

 

Heeej alla läsare!

 

Vi är ledsna att medela om att vi är sega på uppdateringen för både jag och Emma har varit bortresta mycket.Emma kommer mäst troligtvisst hem imorgon eller så och då blir det full rulle med bloggen igen.Då om ni kan ha lite tålamod med oss,pleas!!!!!

 

Love ya all läsare!

 

Byeee.

 

Emma & Antonia

 

 

Efter 10 min hade han kommit upp jag tog emot paket, och sprang direkt till Antonia för att visa henne innehållet. Jag slet upp kartongen, och där var den, en klänning jag hade sett här om dan den kostade 70 dollar så den var inte billig. Jag kollade på kortet som var i pakete, det stod "Till dig min blomma"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Antonia hade gått in i Zayns rum för att prata med Emma. Alla vi andra hade satt sig i soffan eftersom alla ville smälta maten vi hade ätit.

-Emma var så nervig när jag sa att någon hade ringt, sa Zayn oroligt och kollade på mig.

-Det var säkert inget, sa Liam lugnt till Zayn och klappade honom på axeln.

-Hör ni vad de säger? frågade Louis skrattandes.

-Jag hör bara fnitter och så säger de något, sa jag medans jag log mot honom.

-Ska vi försöka höra vad de säger'? frågade Harry sen.

-Okej, sa Louis tyst. Vi smög till dörren och ställde osss bakom den medan Zayn och Harry försökte höra genom dörren.

-Vad säger dom? frågade jag Zayn och Harry.

-Jag vet inte riktigt, sa Zayn medan han flyttade huvudet närmare dörren. I samma sekund så flög dörren upp rakt in i Zayns och Harrys ansikte.

-AJ! sa Zayn och Harry i mun på varandra. Emma och Antonia började skratta högt.

-Jag är så ledsen! sa Emma och kramade Zayn.

-Hahahaha! skrattade Antonia bara.

-Vars fick du ont? frågade Emma samtidigt som hon försökte att inte skratta. Zayn pekade på sin näsa och panna, Emma halv skrattade och drog Zayn mot soffan. Antonia tog mig i handen och drog även med mig mot soffan.

-Tjuv lyssnade ni? frågade Antonia mig skrattandes.

-Nja, sa jag och försökte hålla tillbaka ett skratt. Vi satt i soffan jag, Zayn, Antonia och Louis, Emma gick till köket för att hämta is till Zayns ansikte.

-Du suger på att ljuga! skrek Emma från köket med ett skratt.

-Ja vet, mumlade jag för mig själv. Emma kom in i rummet igen och satte sig i soffan mitt i mellan Antonia och Zayn.

-Här! sa Emma och satte ispåsen på Zayns panna.

-Vad pratade ni om förresten? frågade Louis Antonia och Emma.

-Hörde ni inte? frågade Antonia och vände sig om för att kolla på mig.

-Nä, ingenting, ni pratade väldigt tyst, sa jag och flinade mot Antonia om kollade på mig.

-Vi pratade om att min mamma hade ringt, och vad hon sagt, sa Emma och kollade på Zayn som lutade huvudet mot ryggstödet.

-Vad sa hon då? frågade Zayn Emma, samtidigt som han satte sig upp ordentligt för att kunna kolla på henne.

-Inge speciellt, hon ville bara veta vad vi hade gjort, sa Emma och satte upp sina fötter på bordet.

-Berättade du om oss? frågade Zayn henne tveksamt. Emma blev tyst men sen sa hon:

"-Nja, inte precis jag sa bara att vi hade mött er på flygplatsen" Emma kollade på Zayn som såg lite upprörd ut.

-Det är inte det att jag inte vill berätta, men vad tror ni hon skulle säga om allt det här? Vi har ju bott här och vi ska med på er turné, om hon skulle få veta allt det skulle hon få spel! sa Emma med en väldig fart.

-Nä, men det är okej jag förstår, sa Zayn lugnande till henne.

-Har du berättat om mig? frågade jag Antonia som var i sin egen värld.

-Nja, sa Antonia och gjorde en grimars.

-Hon har berättat lika mycket som jag, alltså "nada" sa Emma och kollade på Antonia som såg skamsen ut. Det blev tyst ett långt tag, Louis gick till sitt rum som Harry och Liam hade gjort och vi satt fortfarande i soffan tysta.

-Eftersom vi inte har nått att göra kan ni ju berätta om er själva? frågade jag tjejerna som satt och kollade i tomma intet.

-Ja! vi vet ju inte så mycket om er, sa Zayn uppmuntrande. Emma suckade och lutade sig mot Zayn.

-Vad finns det att berätta? sa Emma sarakastiskt.

-Din familj? sa Zayn och kollade på Emmas ansikte.

-Jag har 7 syskon, min mamma och pappa är skilda och jag har 3 hundar. Jag hade 4st men den ena dog, den var lika gammal som mig så han var min livsvän. Jag grät i dagar när han dog, sa Emma och torkade en tår.

-Hm, sa Zayn och strök henne på huvudet.

-7 Syskon!? fick jag ur mig.

-Ja, jag vet, sa Emma och suckade.

-Men du då Antonia kan inte du berätta om din familj? frågade jag nyfiket samtidigt som jag tittade på henne.

-Orkar inte, sa Antonia och låtsades snarka.
 Emma började skratta och sedan ställde hon sig upp.

-Ska vi dra oss tillbaka till vårt hotellrum? frågade hon Antonia och fixade sin tröja som hade farit upp en aning.

-Kan du hjälpa mig upp? frågade Antonia Emma som flinade. Emma drog upp Antonia ur soffan och både jag och Zayn kramade dem hej då.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi gick ut från deras lägenhet och började gå ner för trapporna.

-Zayn kommer att få en rejäl bula, sa jag till Antonia och skrattade.

-Ja, den kommer typ svälla över hans ansikte, sa Antonia som började skratta ännu mer. Vi ringde en taxi som skulle komma och hämta oss på 5min. Vi stod och pratade i 3 min och då så kände jag den där känslan igen, som att någon iakttog mig. Jag kollade mig runt, och Antonia såg frågande på mig.

-Vad är det? frågade hon oroligt.

-Hela dan har det känts som om någon hade iakttagit mig, sa jag oroligt till Antonia.

-Det är säkert inget, sa hon och rykte på axlarna.

-Du har säkert rätt, sa jag och pekade mot taxin som hade kommit.

-Fast det är ju märkligt, för du har ju nästan aldrig rätt, sa jag och puffade till Antonia för att visa att jag skämtade. Hon flinade och vi steg in i taxin när vi var framme så orkade jag knappt ställa mig upp men jag var tvungen. Vi gick in i hotellrummet och sedan la vi oss i soffan och pratade om dagens händelser. Plösligt ringde det från receptionen, det var en man som pratade han sa att jag hade fått ett paket och att han kommer upp med det till vårt rum. Efter 10 mmin hade han kommit upp jag tog emot paket, och sprang direkt till Antonia för att visa henne innehållet. Jag slet upp kartongen, och där var den, en klänning jag hade sett här om dan den kostade 70 dollar så den var inte billig. Jag kollade på kortet som var i pakete, det stod "Till dig min blomma"

-Är den från Zayn? frågade Antonia mig med en osäker blick.

-Jag tror det, men jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hej hej, idag hr jag inte hunnit skriva en ny del så det blir att jag lägger ut två st imorron istället :) Hoppas det är ok med er alla bye bye! Emma & Antonia :D

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hon var precis på väg att berätta när Niall ramlade av stolen.
-Gör spänningen att du for av stolen? frågade jag skämtande. Emma började skratta och Antonia där efter, i slutändan så skrattade alla i rummet.
-Men Emma vad var det han sa? frågade Zayn tillslut.
-Han erbjöd mig att fara till U.S.A och spela in ett album! sa Emma uppspelt.
-Är du seriös? sa jag med höjda ögonbryn.
-Ja, och det är mitt under er turné så jag är ju redan i U.S.A! sa Emma med ett skratt. Alla kollade chockandes på Emma som strålade av glädje.
-Visst är det spännande! sa Antonia och visade tummarna upp.
-Ja, men det är en sak jag inte har berättat för dig Antonia.. började Emma säga och kollade ner i marken.
-VAD!? frågade Antonia som säkert fruktade det värsta hon kom och tänka på.
-Jj-ja, han ville ju inte ha med dig så jag diskuterade lite med honom, sa Emma och kollade på Antonia med ett flin, men Antonia tittade tillbaka på henne med en ängslig blick.
-Jag sa att jag gick med på att göra ett album om du fick vara med på albumet! sa Emma och slog ut armarna som om hon hade ordnat ett överrasknings party för henne.
-Dd-du sa vad!? spottade nästan Antonia ur sig. Emma blev besviken på hennes reaktion och hon kollade ner i marken.
-Blir du arg? frågade Emma ängsligt.
-Nej, det skulle vara jätte kul att spela in ett album med dig Emma! sa Antonia och kramade om Emma som hade blivit riktigt glad av att Antonia hade blivit så glad.
-Ja då får man säga grattis, sa jag glatt.
-Ja, grattis till framgången! sa Harry med ett leende. Zayn som satt bredvid Emmas ena sida kramade henne och viskade väldigt tyst ”Grattis”, jag själv kunde inte hålla mig för skratt.
Vi bestämde oss för att gå ut och äta lunch för att fira Emma och Antonias framgång, både Emma och Antonia höll hand med sina ”kära”, och för att skämta med dem så tog jag tag i Harrys hand och sen låtsades kysste jag honom. Alla brast i skratt, sen gick vi i tystnad.
-Vars ska vi äta? frågade jag och vände mig om för att titta på de andra.
-Nandos! sa Antonia och Niall i mun på vandra. Emma suckade och himlade med ögonen.
-Kan vi äta på en kina restaurang? frågade Emma och rynkade pannan och kollade på alla andra.
-Ja, det vill jag ialla fall, sa Zayn och kollade på Emma som var röd om kinderna.
-Visst, varför inte, sa Liam och kollade på sin klocka på armen. Alla nickade förutom Antonia och Niall som såg väldigt besvikna ut. Vi gick till närmsta kina restaurang och självklart så beställde Niall och Antonia mest. Jag erbjöd mig att betala lunchen men Emma skakade på huvudet och sa ”Ni har ju betalt allt hittills så vi bjuder idag” hon tog fram sin nya börs som var vit med nitar och en järn kedja på och betalade allt ihop.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi gick ifrån restaurangen, jag kände mig nöjd med att jag hade betalat alltihop. Allt jag hade sett i varje affär som jag tyckte om så hade Zayn köpt mig det. Han hade köpt en börs, vita byxor som var slitna, och en massa skor, linnen, smycken, och shorts. Jag hatar när andra köper för mycket saker till mig, jag får sånna skuld känslor. Vi gick där på gatan jag och Zayn hand i hand, men då ko jag på det jag hade glömt min börs.
-Å nej! sa jag högt och då stannade alla.
-Vad är det? frågade Zayn mig oroligt.
-Jag glömde min börs, sa jag och suckade och Zayn flinade.
-Jag springer och hämtar den ni kan börja gå i förväg, sa jag och släppte Zayns hand. Jag gick i snabb fart tillbaka till restaurangen som vi hade ätit på, och som tur var så var den kvar där på bordet vi hade suttit vid. Jag började gå sakta från restaurangen, det kändes som om någon kollade på mig så jag vände mig om, det var ingen där så jag fortsatte att gå.  Efter ett tag så kände jag någons närvaro igen jag vände mig om och kollade bakom mig ett långt tag. Jag såg någon det var en man eller kille som stod vid en mörk gränd. Jag kände hur mina händer började darra av skräck, jag vände mig om och sprang. Jag fortsatte att springa tills jag var några meter från killarnas lägenhet, jag andades tungt och snabbt. Det var eftersom jag hade astma, som var väldigt besvärligt. Jag kollade runt omkring mig men ingen där, så jag började gå in i killarnas lägenhet.
-Vad har hänt? frågade Antonia med chips i munnen.
-Inge speciellt, sa jag och tillslut kunde jag andas normalt.
-Fick du tillbaka börsen? frågade Harry mig från köket.
-Ja, den var på bordet, typiskt mig att glömma den! sa jag med ett skratt som var fejk.
-Du har fått ett samtal, sa Zayn sedan.
-Va från vem?! frågade jag nervöst, och satte mig i soffan.
-Ta det chill, det var från din mamma, sa Antonia och klappade mig på ryggen.
-Jaha, sa jag och lutade mig bak i soffan. Sen gick jag och hämtade min telefon från Zayns rum, för att ringa mamma. Det var väldigt längesen jag pratade med henne, hon har bett mig ringa men har glömt det dag efter dag.
-Hej, det är Emma, sa jag med en glad röst.
-hej, sa min lille bror Jesper som hade svarat. Han var bara 5år så var lite tjorvig.
-Kan jag få prata med mamma? frågade jag lugnt. Mamma! hörde jag honom ropa i bakgrunden, ”det är Emma kom!” hörde jag honom säga därefter.
-Hej Emma! sa mamma med en glad röst.
-Hej mamma, sa jag med ett försök att härma hennes röst.
-Hur är det gumman, du har inte ringt och jag har varit så orolig! sa mamma med en stressig röst.
-Allt är bra, vi har det jätte kul Antonia och jag! sa jag med ett flin. Mamma och jag pratade i en halvtimma eftersom det var så dyrt att ringa utomlands. Men jag hann berätta det mesta om vad som hänt och att vi skulle till U.S.A men jag berättade inte allt om vad som hade hänt med killarna och jag berättade inte att vi hade sovit hos dem. Det hade gjort min mamma tokig.  Efter det långa samtalet med mamma så satt jag mig i Zayns rum, Antonia kom in i hans rum med ett skratt.
-Du hörde vad vi pratade om eller hur? frågade jag och såg misstänksamt på henne.
-Ja, sa Antonia och fnittrade.
-Jag är trött, sa jag och la mig ner i Zayns säng.
-Jag också, sa Antonia och la sig på andra sidan av Zayns säng. Tillslut så började vi skratta av den stora tystnaden.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tyckte ni? kommentera gärna och kom med ideér! :)
Emma & Antonia