-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Antonia hade gått in i Zayns rum för att prata med Emma. Alla vi andra hade satt sig i soffan eftersom alla ville smälta maten vi hade ätit.

-Emma var så nervig när jag sa att någon hade ringt, sa Zayn oroligt och kollade på mig.

-Det var säkert inget, sa Liam lugnt till Zayn och klappade honom på axeln.

-Hör ni vad de säger? frågade Louis skrattandes.

-Jag hör bara fnitter och så säger de något, sa jag medans jag log mot honom.

-Ska vi försöka höra vad de säger'? frågade Harry sen.

-Okej, sa Louis tyst. Vi smög till dörren och ställde osss bakom den medan Zayn och Harry försökte höra genom dörren.

-Vad säger dom? frågade jag Zayn och Harry.

-Jag vet inte riktigt, sa Zayn medan han flyttade huvudet närmare dörren. I samma sekund så flög dörren upp rakt in i Zayns och Harrys ansikte.

-AJ! sa Zayn och Harry i mun på varandra. Emma och Antonia började skratta högt.

-Jag är så ledsen! sa Emma och kramade Zayn.

-Hahahaha! skrattade Antonia bara.

-Vars fick du ont? frågade Emma samtidigt som hon försökte att inte skratta. Zayn pekade på sin näsa och panna, Emma halv skrattade och drog Zayn mot soffan. Antonia tog mig i handen och drog även med mig mot soffan.

-Tjuv lyssnade ni? frågade Antonia mig skrattandes.

-Nja, sa jag och försökte hålla tillbaka ett skratt. Vi satt i soffan jag, Zayn, Antonia och Louis, Emma gick till köket för att hämta is till Zayns ansikte.

-Du suger på att ljuga! skrek Emma från köket med ett skratt.

-Ja vet, mumlade jag för mig själv. Emma kom in i rummet igen och satte sig i soffan mitt i mellan Antonia och Zayn.

-Här! sa Emma och satte ispåsen på Zayns panna.

-Vad pratade ni om förresten? frågade Louis Antonia och Emma.

-Hörde ni inte? frågade Antonia och vände sig om för att kolla på mig.

-Nä, ingenting, ni pratade väldigt tyst, sa jag och flinade mot Antonia om kollade på mig.

-Vi pratade om att min mamma hade ringt, och vad hon sagt, sa Emma och kollade på Zayn som lutade huvudet mot ryggstödet.

-Vad sa hon då? frågade Zayn Emma, samtidigt som han satte sig upp ordentligt för att kunna kolla på henne.

-Inge speciellt, hon ville bara veta vad vi hade gjort, sa Emma och satte upp sina fötter på bordet.

-Berättade du om oss? frågade Zayn henne tveksamt. Emma blev tyst men sen sa hon:

"-Nja, inte precis jag sa bara att vi hade mött er på flygplatsen" Emma kollade på Zayn som såg lite upprörd ut.

-Det är inte det att jag inte vill berätta, men vad tror ni hon skulle säga om allt det här? Vi har ju bott här och vi ska med på er turné, om hon skulle få veta allt det skulle hon få spel! sa Emma med en väldig fart.

-Nä, men det är okej jag förstår, sa Zayn lugnande till henne.

-Har du berättat om mig? frågade jag Antonia som var i sin egen värld.

-Nja, sa Antonia och gjorde en grimars.

-Hon har berättat lika mycket som jag, alltså "nada" sa Emma och kollade på Antonia som såg skamsen ut. Det blev tyst ett långt tag, Louis gick till sitt rum som Harry och Liam hade gjort och vi satt fortfarande i soffan tysta.

-Eftersom vi inte har nått att göra kan ni ju berätta om er själva? frågade jag tjejerna som satt och kollade i tomma intet.

-Ja! vi vet ju inte så mycket om er, sa Zayn uppmuntrande. Emma suckade och lutade sig mot Zayn.

-Vad finns det att berätta? sa Emma sarakastiskt.

-Din familj? sa Zayn och kollade på Emmas ansikte.

-Jag har 7 syskon, min mamma och pappa är skilda och jag har 3 hundar. Jag hade 4st men den ena dog, den var lika gammal som mig så han var min livsvän. Jag grät i dagar när han dog, sa Emma och torkade en tår.

-Hm, sa Zayn och strök henne på huvudet.

-7 Syskon!? fick jag ur mig.

-Ja, jag vet, sa Emma och suckade.

-Men du då Antonia kan inte du berätta om din familj? frågade jag nyfiket samtidigt som jag tittade på henne.

-Orkar inte, sa Antonia och låtsades snarka.
 Emma började skratta och sedan ställde hon sig upp.

-Ska vi dra oss tillbaka till vårt hotellrum? frågade hon Antonia och fixade sin tröja som hade farit upp en aning.

-Kan du hjälpa mig upp? frågade Antonia Emma som flinade. Emma drog upp Antonia ur soffan och både jag och Zayn kramade dem hej då.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi gick ut från deras lägenhet och började gå ner för trapporna.

-Zayn kommer att få en rejäl bula, sa jag till Antonia och skrattade.

-Ja, den kommer typ svälla över hans ansikte, sa Antonia som började skratta ännu mer. Vi ringde en taxi som skulle komma och hämta oss på 5min. Vi stod och pratade i 3 min och då så kände jag den där känslan igen, som att någon iakttog mig. Jag kollade mig runt, och Antonia såg frågande på mig.

-Vad är det? frågade hon oroligt.

-Hela dan har det känts som om någon hade iakttagit mig, sa jag oroligt till Antonia.

-Det är säkert inget, sa hon och rykte på axlarna.

-Du har säkert rätt, sa jag och pekade mot taxin som hade kommit.

-Fast det är ju märkligt, för du har ju nästan aldrig rätt, sa jag och puffade till Antonia för att visa att jag skämtade. Hon flinade och vi steg in i taxin när vi var framme så orkade jag knappt ställa mig upp men jag var tvungen. Vi gick in i hotellrummet och sedan la vi oss i soffan och pratade om dagens händelser. Plösligt ringde det från receptionen, det var en man som pratade han sa att jag hade fått ett paket och att han kommer upp med det till vårt rum. Efter 10 mmin hade han kommit upp jag tog emot paket, och sprang direkt till Antonia för att visa henne innehållet. Jag slet upp kartongen, och där var den, en klänning jag hade sett här om dan den kostade 70 dollar så den var inte billig. Jag kollade på kortet som var i pakete, det stod "Till dig min blomma"

-Är den från Zayn? frågade Antonia mig med en osäker blick.

-Jag tror det, men jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------