-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hon var precis på väg att berätta när Niall ramlade av stolen.
-Gör spänningen att du for av stolen? frågade jag skämtande. Emma började skratta och Antonia där efter, i slutändan så skrattade alla i rummet.
-Men Emma vad var det han sa? frågade Zayn tillslut.
-Han erbjöd mig att fara till U.S.A och spela in ett album! sa Emma uppspelt.
-Är du seriös? sa jag med höjda ögonbryn.
-Ja, och det är mitt under er turné så jag är ju redan i U.S.A! sa Emma med ett skratt. Alla kollade chockandes på Emma som strålade av glädje.
-Visst är det spännande! sa Antonia och visade tummarna upp.
-Ja, men det är en sak jag inte har berättat för dig Antonia.. började Emma säga och kollade ner i marken.
-VAD!? frågade Antonia som säkert fruktade det värsta hon kom och tänka på.
-Jj-ja, han ville ju inte ha med dig så jag diskuterade lite med honom, sa Emma och kollade på Antonia med ett flin, men Antonia tittade tillbaka på henne med en ängslig blick.
-Jag sa att jag gick med på att göra ett album om du fick vara med på albumet! sa Emma och slog ut armarna som om hon hade ordnat ett överrasknings party för henne.
-Dd-du sa vad!? spottade nästan Antonia ur sig. Emma blev besviken på hennes reaktion och hon kollade ner i marken.
-Blir du arg? frågade Emma ängsligt.
-Nej, det skulle vara jätte kul att spela in ett album med dig Emma! sa Antonia och kramade om Emma som hade blivit riktigt glad av att Antonia hade blivit så glad.
-Ja då får man säga grattis, sa jag glatt.
-Ja, grattis till framgången! sa Harry med ett leende. Zayn som satt bredvid Emmas ena sida kramade henne och viskade väldigt tyst ”Grattis”, jag själv kunde inte hålla mig för skratt.
Vi bestämde oss för att gå ut och äta lunch för att fira Emma och Antonias framgång, både Emma och Antonia höll hand med sina ”kära”, och för att skämta med dem så tog jag tag i Harrys hand och sen låtsades kysste jag honom. Alla brast i skratt, sen gick vi i tystnad.
-Vars ska vi äta? frågade jag och vände mig om för att titta på de andra.
-Nandos! sa Antonia och Niall i mun på vandra. Emma suckade och himlade med ögonen.
-Kan vi äta på en kina restaurang? frågade Emma och rynkade pannan och kollade på alla andra.
-Ja, det vill jag ialla fall, sa Zayn och kollade på Emma som var röd om kinderna.
-Visst, varför inte, sa Liam och kollade på sin klocka på armen. Alla nickade förutom Antonia och Niall som såg väldigt besvikna ut. Vi gick till närmsta kina restaurang och självklart så beställde Niall och Antonia mest. Jag erbjöd mig att betala lunchen men Emma skakade på huvudet och sa ”Ni har ju betalt allt hittills så vi bjuder idag” hon tog fram sin nya börs som var vit med nitar och en järn kedja på och betalade allt ihop.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi gick ifrån restaurangen, jag kände mig nöjd med att jag hade betalat alltihop. Allt jag hade sett i varje affär som jag tyckte om så hade Zayn köpt mig det. Han hade köpt en börs, vita byxor som var slitna, och en massa skor, linnen, smycken, och shorts. Jag hatar när andra köper för mycket saker till mig, jag får sånna skuld känslor. Vi gick där på gatan jag och Zayn hand i hand, men då ko jag på det jag hade glömt min börs.
-Å nej! sa jag högt och då stannade alla.
-Vad är det? frågade Zayn mig oroligt.
-Jag glömde min börs, sa jag och suckade och Zayn flinade.
-Jag springer och hämtar den ni kan börja gå i förväg, sa jag och släppte Zayns hand. Jag gick i snabb fart tillbaka till restaurangen som vi hade ätit på, och som tur var så var den kvar där på bordet vi hade suttit vid. Jag började gå sakta från restaurangen, det kändes som om någon kollade på mig så jag vände mig om, det var ingen där så jag fortsatte att gå.  Efter ett tag så kände jag någons närvaro igen jag vände mig om och kollade bakom mig ett långt tag. Jag såg någon det var en man eller kille som stod vid en mörk gränd. Jag kände hur mina händer började darra av skräck, jag vände mig om och sprang. Jag fortsatte att springa tills jag var några meter från killarnas lägenhet, jag andades tungt och snabbt. Det var eftersom jag hade astma, som var väldigt besvärligt. Jag kollade runt omkring mig men ingen där, så jag började gå in i killarnas lägenhet.
-Vad har hänt? frågade Antonia med chips i munnen.
-Inge speciellt, sa jag och tillslut kunde jag andas normalt.
-Fick du tillbaka börsen? frågade Harry mig från köket.
-Ja, den var på bordet, typiskt mig att glömma den! sa jag med ett skratt som var fejk.
-Du har fått ett samtal, sa Zayn sedan.
-Va från vem?! frågade jag nervöst, och satte mig i soffan.
-Ta det chill, det var från din mamma, sa Antonia och klappade mig på ryggen.
-Jaha, sa jag och lutade mig bak i soffan. Sen gick jag och hämtade min telefon från Zayns rum, för att ringa mamma. Det var väldigt längesen jag pratade med henne, hon har bett mig ringa men har glömt det dag efter dag.
-Hej, det är Emma, sa jag med en glad röst.
-hej, sa min lille bror Jesper som hade svarat. Han var bara 5år så var lite tjorvig.
-Kan jag få prata med mamma? frågade jag lugnt. Mamma! hörde jag honom ropa i bakgrunden, ”det är Emma kom!” hörde jag honom säga därefter.
-Hej Emma! sa mamma med en glad röst.
-Hej mamma, sa jag med ett försök att härma hennes röst.
-Hur är det gumman, du har inte ringt och jag har varit så orolig! sa mamma med en stressig röst.
-Allt är bra, vi har det jätte kul Antonia och jag! sa jag med ett flin. Mamma och jag pratade i en halvtimma eftersom det var så dyrt att ringa utomlands. Men jag hann berätta det mesta om vad som hänt och att vi skulle till U.S.A men jag berättade inte allt om vad som hade hänt med killarna och jag berättade inte att vi hade sovit hos dem. Det hade gjort min mamma tokig.  Efter det långa samtalet med mamma så satt jag mig i Zayns rum, Antonia kom in i hans rum med ett skratt.
-Du hörde vad vi pratade om eller hur? frågade jag och såg misstänksamt på henne.
-Ja, sa Antonia och fnittrade.
-Jag är trött, sa jag och la mig ner i Zayns säng.
-Jag också, sa Antonia och la sig på andra sidan av Zayns säng. Tillslut så började vi skratta av den stora tystnaden.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tyckte ni? kommentera gärna och kom med ideér! :)
Emma & Antonia