----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Zayn kollade på mig och satt sig sedan upp och sa några: mhmm, ahaa, o nej. Sen tog han ner telefonen från örat och kollade på mig igen.

-Vad har hänt? frågade jag och förvånades att jag lät rätt så normal i min röst.

-Väldigt mycket, men just nu måste vi ner och hjälpa Niall, sa han och höll sin hand framför mig. Jag tog tag i hans hand och han hjälpte mig att hålla balansen. (Eftersom jag fortfrande var rätt så virrig) Vi började gå in i vardagsrummet och till min förvåning så var ingen där, men jag förstod att de hjälpte Niall med vad han behövde hjälp med.

-Förresten så kanske du ska stanna inne, det är inte en så bra idé om du går ut, sa han sedan när vi hade gått ut ur hotellrummet.  

-Varför? frågade jag när han stannat upp.

-Lång historia, jag eller vi berättar sen, sa han och suckade. Han såg inte alls glad ut, vad var det som hänt.

-Men jag måste ändå gå till Antonia så jag kommer med och står innanför dörren okej? sa jag när han kollade på mig.

-Okej, om du ska vara så envis, sa han och log och la min arm på hans axlar eftersom jag ännu behövde stöd. Vi gick ner för trapporna, och jag såg igenom dörren, det var nästan 15 papparazzi utan för och där var alla killar, Niall, Harry, Liam och Louis. Jag såg inte Antonia men då såg jag henne sitta på en soffa i lobyn. Jag gick fram till henne eftersom hon inte såg så glad ut.

-Jag går ut och hjälper dem, sa Zayn då och släppte min hand för att hjälpa dem andra.

-Okej, sa jag och satte mig i soffan bredvid Antonia. Vi satt och kollade ut genom dörren på vilket kaos som pågick där ute. Det tog ett tag men sen kom Liam och Harry in och satte sig i soffan.

-Vad händer vars är Niall? sa jag då när de satt sig.

-Long story, men han borde komma in snart, sa Harry.

-Ja, och ingen berättar nått fortfarande om vad som händer, sa jag och gav ifrån mig en suck. Efter en stund så kom Niall in med Zayn och Louis. Jag ställde mig upp för att fråga vad som hänt men Niall bara fortsatte att  gå, med ilska i blicken. Jag kollade på Zayn med frågande blick, han kollade tillbaka på mig och suckade och började gå efter Niall.

-Bäst att vi går till rummet, sa Harry och då började vi alla gå mot rummet. Efter en stund så var vi i rummet och jag satte mig i soffan fortfarande frustrerad att alla visste vad som hände utom jag!. Jag kollade på Zayn som satt på golvet med mobilen som han höll på att knappra på. Han såg faktiskt arg ut, nästan så frustrad som jag var på insidan, men jag menar vad har han att vara arg om egentligen??

-Okej, seriöst nån måste berätta innan jag får ett utbrott,utbrast jag til dom återstående killarna som satt brevid mig och Antonia.

-Ja,men du vet att Niall har haft problem med papparazzina på senaste tiden...började Liam.

-Ja....,sa jag tyst och itta på dom."men fortsätt då?"! utbrast jag igen med mer nyfikenhet än orolighet.

-Dom har typ fotat honomoch dig med honom,fortsatte Liam

-Vi vet att det är photoshoppat och så,försökte Harry.

-Nej,vänt,vänt....vem,vad HUR sa du? sa jag halt skikande.Jag stod nu upp och tittade mot papparazzina som ivrigt tog bild på oss så mycket det gick med alla livakterna runt om kring oss.Antonia satt och åt smått på en kycklng macka och såg ut att vara djupt i tankar.Jag knäppte min fingrar frmför henne.

-Jag gjorde det inte,pannkakan åt jag inte upp,sa hon och tittade upp.Så såg hon oss och flinade lite smått."Gjorde jag det igen?"

-Japp,skrattade jag."Vet hon vad som händer eller?" sa jag och tittade på Liam.

-Nej,vi vågade inte berätta för henne....

-Vadå då?frågade hon.

-Ska vi berätta?fråa Liam och titta på henne.

-Nej,hon skulle inte ta det så bra tror jag,fortsatte jag.

-Hallå jag sitter här,sa hon och viftade med sina armar framför Liam.

-Niall kanske borde berätta....började Harry.

-Han är för arg just nu....fortsatte jag.

-Men hallå vad händer nu ska ni säga!!! Skrek Antonia till sist.Hon tittade på oss med sin arga blick och puttnade läpp så somhon gör när gon är arg.Det var då jag märkte att Liam höll i en tidning.Han vissade inte framsida.

-Liam vad är det för tidning?frågade jag med en varnade blick."Vänta när du sa att dom hade fotat men du att dom hade publicerat de.....

-Jag försökte...sa han och suckade.

-Emma det är inte så farligt,försökte Harry och ställde sig framför mig.HAn höll min hände och tittade in i mina ögon och försökte övertyga mig att allt skulle bli bra.

-Harry vad är det på den? frågade jag och tittade på Liam.

-Du behöver inte veta,sa Harry försökrande.Jag kunde inte hålla mig.Jag slet loss mig själv och tog tidningen.Liam försökte inte hindra mig och jag höll den mot mig.

-Jag är ledsen killar men jag måste veta.

-Hon skulle ha fått reda på det förr eller senare,sa Liam och ryckte på axlarna.

-Harry har rätt du borde inte,du vet inte vad som dom kan ha gjort,sa antonia och tittade menande på tidningen.Det va självklart en skvaller tidning,det var det oftast i sådana situationer.Jg vände försiktig på tidningen och helt ärligt kunde iget vara värre än det här.Det var på förstasidan en bild på niall som ler mot mig och vi står hand i hand i en park.Andra bilden så kysser vi varandra och tredje är utanför hotellet.Allt hade hänt igår kväll.Det var en sak jag tänkte på.Det var inte konstigt att Nill var arg,men hur mår Zayn utav det här.Han mår väll ändå inte bättre än Niall gjorde och killarna var rätta i att det var bäst att Antonia inte visste vad som hade hänt även om det inte var sant.Man såg på bilden att det var mitt ansikte som dom hade satt på Antonias kropp.

Vem som än hade gjort det visste vilka vi var,men inte att vi var bästa vänner för annars skulle fansen veta direkt att vi aldrig skulle göra så.Nu var det upp till mig att ta redapå vem som var bakom det.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi gick in i bilen och började fara till cluben. Och nu var det bara 5 min innan vi var framme.

-Antonia, jag måste berätta en sak, sa Emma och kollade skamset på Antonia. Vi visste alla vad hon skulle säga eller ja alla utom Antonia då.

-Ååå, Emma vad har du nu gjort? sa Antonia skakade på huvudet åt Emma.

-Ja, vi ska inte precis köpa Ben & Jerry´s, sa Emma och kollade ner i golvet.

-Va? ska vi inte? Emma har du ljugit!? sa nu Antonia upprört. Jag kollade på Emma som började fnittra lite smått.

-Vi är finklädda för att vi ska fara till en club i stan! sa Emma och såg glatt på Antonias chockade min.

-Nej, nej, nej, nej, nej absolut inte!, sa Antonia och skakade på huvudet.

-Kom igen Antonia det kommer bli kul och vi behöver inte stanna nå länge.. sa Zayn och kollade på Emma som nickade instämmande.

-Okej då men bara ett tag okej? sa Antonia och kollade på alla i bilen.

-Jippi! sa Emma och kramade om Antonia som suckade åt hennes förväntade glädje. "Party, party, party" upprepade emma om och omigen och gjorde cirkel rörelser med händerna. Och till min förvåning så såg det ut som Antonia började bli glad åt iden att parta med Emma och oss.

-Vi är framme! sa Harry när jag satt och funderade.

-Japp, damerna först! sa jag och gjorde en gäst med handen till Antonia och Emma.

-Tackar, sa Antonia och flinade mot mig. Där var det där gulliga leendet som jag gillar tänkte jag då. Vi gick ut ur bilen och det var fullpackat med folk på gatan, det var sånna här stunder det var tur att man är känd annars skulle man behöva stå i kö. Eftersom vi varit där ett flertal gånger så kände vi honom som släppte in folk i cluben han hette Oskar och var en "stor" man som var mörkhudad och hade svarta byxor och T-shirt och svarta solglasögon. Som i en film tycker jag.

-Hej killar! sa Oskar och vinkade att vi skulle komma.

-Och tjejer, sa han när han fick syn på Emma och Antonia.

-Hej jag heter Emma, sa Emma och räckte fram sin hand mot Oskar. 

-Hej Emma mitt namn är Oskar, sa han och tog tag i Emmas hand och skakade den. 

-Och det här är min kompis Antonia, sa Emma och pekade på Antonia som stod bakom alla oss.

-Hej! sa han och gav henne en liten vink. 

-Så ni ska in ikväll eller? frågade han efter en liten stund.

-Jepp, sa Zayn och började gå in när Oskar tog bort bandet som släppte in folk. Bredvid honom gick Emma och de höll händer. Det var då jag kom på att jag inte sett Antonia jag stannade och alla andra började gå in och då såg jag henne stå kvar utanför. Jag gick till henne.

-Varför kommer du inte? frågade jag då.

-Nja, jag vet inte, jag orkar inte, sa hon och kollade ner i marken.

-Men du måste komma det blir inge kul annars, sa jag och tog hennes hand. Hon kollade upp och log, och då började jag dra in henne och hon följde motvilligt med. När vi var inne i cluben så såg jag att de andra satt vid i ett bås så jag drog med Antonia dit. 

-Hey vars gick ni?sa Emma när vi kommit fram.

-Ingenstans vi är bara lite sega båda två, sa jag och såg att Zayn flinade.

-Okey men ni är här nu! Antonia kom så dansar vi! sa Emma till antonia och gick ur båset och drog ut henne på dans golvet. De stod där och dansade jätte länge medan vi satt lata i båset. Jag såg att Emma gick till DJ båset och pratade med DJ:n och då började det en låt som jag aldrig hört förut som säkerligen var svensk. Jag såg att Emma och Antonia började sjunga låten medan de hoppade till basen i låten.

    

 

Sen kom Emma till båset.

-Kom nu! sa hon.

-Måste vi? frågade Harry.

-Japp så det är bara att komma, sa hon. 

-Den här låten är svensk! sa hon när vi började gå mot dansgolvet. (som jag trodde) Vi började dansa och vi hade jätte kul. Och Emma och Antonia sjungde och hoppade upp och ner medan de gjorde "fist pump".

Jag kollade på Antonia som såg rätt så trött ut, så jag drog med henne till båset där det inte lät lika illa.

-Vill du gå? sa jag när vi satt oss.

-Vars? sa hon och kollade på Emma som fortfarande dansade.

-Vi rymmer till en park i närheten vet jag! sa jag och kollade på hennes fina leende. Hon nickade och tog min hand i sin. Jag kollade på de andra när de dansade och inte alls la märke till att vi hade slutat dansa. Sen drog jag med henne genom folkmassan ut ur cluben.

 

 

 

 

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Emma var precis påväg att berätta när hennes mobil ringde. Hennes ringsignal var "mange" låten vi hade sjungt tidigare, och lite random började Emma dansa lite. Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Hon tog tillslut upp sin mobil.

-Det är Zayn, sa hon medan hon kollade på mobilen. Jag nickade mot henne som såg på mig som om jag skulle ge henne ett godkännande av att få svara.

-Jag sätter på högtalare, sa hon och svarade.

-Hey, sa Zayn i luren.

-Hej! sa jag och Emma i munnen på varandra.

-Jag skulle bara höra vad det var ni gjorde.. sa Zayn efter en stunds tysnad.

-Okej, vi gör inge speciellt, men var det verkligen det du ville veta? frågade Emma misstänksamt.

-Nää inte precis... sa han och lät lite osäker.

-Vad har Nialls munk försvunnit, skämtade Emma och kollade på mig som hade börjat gapskratta. Zayn var fortfarande tyst och jag såg på Emma att det oroade henne.

-Har det hänt något eller? frågade hon nu helt allvarligt som var ovanligt.

-Nja, jag ville veta om det har hänt något märkligt den senaste tiden, sa Zayn tillslut.

-Ja... började Emma säga och vi gick och satte oss i soffan.

-Vad för nått?! frågade nu Zayn lite panik slaget.

-Jag har fått ett konstigt brev, sa Emma och suckade. Zayn harklade sig.

-Vad stod det? frågade han oroligt. Jag gav brevet till Emma som nu började läsa från det, efter Emma hade läst det blev det knäpp tyst. Emma la ifrån sig brevet.

-Det är en sak jag måste berätta för dig, började Zayn säga.

-Vad då? frågade Emma och lät nu lite ledsen.

-Jag har också fått ett brev, från samma person tror jag, sa Zayn och lät tveksam i att säga det. Emma kollade på mig med en chockad blick.

-Jag orkar inte med mer tysnad, kan du läsa det som stod? sa jag tillslut när jag kände hur irriterad jag blev på att de var tysta hela tiden.

-Okej, sa Zayn och man hörde i bakgrunden att han tog fram ett papper. Han började läsa det, Emma såg ledsen ut på hennes ansikte. Efter han hade läst klart brevet så la Emma på luren utan att säga ett ord.

-Varför la du på? frågade jag Emma förvånat.

-Jag visste inte vad jag skulle säga, sa hon och ryckte på axlarna. Hon fnittrade lite och jag började också fnittra lite grand.

-Juste, jag skulle säga vad eller vem han är, sa Emma och satte sig mittemot mig på soffan. Jag blev lite nervös eftersom Emma kollade så spänt på mig.

-Jag tror han är en stalker, sa Emma och kollade på mig för att se hur jag reagerade.

-En stalker till Zayn? frågade jag Emma efter att jag tänkt ett tag.

-Inte för att låta egostisk men jag tror det är en person som stalkar mig! sa Emma nu väldigt tyst hon viskade nästan.

-Dig? varför tror du det? frågade jag Emma och knuffade till henne lätt.

-Jag menar kom du ihåg klänningen jag fick? frågade Emma och jag nickade tilll svar.

-Om den var från Zaym så hade han kanske sagt "Tyckte du om presenten" eller nått sånt, sa nu Emma snabbt och förtvivlat.

-Ja det verkar stämma, sa jag och kliade magen.

-Och det är en sak jag inte har berättat för dig... började Emma säga och kollade ner på sina händer om höll på med ett armband.

-Vad då? sa jag och drog in ett andetag.

-Kom du ihåg när vi var på den där restaurangen och jag glömde min plånbok? frågade Emma mig och jag funderade ett tag.

-Nä jag minns inte, sa jag tillslut.

-Klart du inte gör, men när jag hade hämtat den och började gå hem så hade jag en känsla att någon förföljde mig och jag såg en man eller en kille, sa Emma och lät jättte rädd.

-Varför har du inte berättat det? frågade jag och himmlade med ögonen.

-Jag tänkte att det bara var en läskig person som stod och kollade på mig, sa Emma och kollade nu upp på mig.

-Du vet att vi måste berätta till någon va? Polisen,killarna, din mamma allihopa! sa jag nu högt och tydligt.
 Emma började skratta.

-Vi ska bara berätta för killarna inte för min mamma hon kommer döda mig i sånna fall och då får jag fara hem med en gång, sa Emma och skakade på huvudet minst fem gånger.

-Okej... sa jag och la mig i soffan med mina ben i Emmas knän.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

Emma & Antonia

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi var påväg hem till vår lägenhet, men för att inte riskera nått så lämnade vi av Emma och Antonia vid deras hotell. Jag gav Emma en "Hej då" -kyss och Niall gav även en kyss till Antonia som fortfarande satt i bilen.

Hon gick ut och jag satte mig tillbaka i bilen.

-Hej då vi kan prata mer sen! sa jag och vinkade hej då.

-Mmmm.. sa Emma och vinkade tillbaka bekymrat. Vi stängde dörren till bilen, och började fara hem.

-Quintavius Lumpkin, sa Louis plöstligt för att bryta tystnaden. Jag flinade mot honom och tillslut började vi alla gapskratta.

-Jag har funderat, sa Harry efter vi hade slutat skratta.

-Vad? frågade Niall och vände blicken mot Harry.

-Antonia ville nog till hotellet med Emma så hon skulle slippa göra köttbullar till oss! sa Harry och kollade runt på alla oss. Liam drog på andan.

-Så elak är inte Antonia... började Niall säga.

-Nä och inte så smart heller, sa Harry och flinade. Niall såg ledsen ut så Harry gav honom en kram och sa att han skojade. När vi var framme vid lägenheten så tog vi ut våra väskor och gick in i lägenheten. Vi alla var väldigt tysta och alla förut Niall och jag satt sig i soffan. Niall gick till köket som vanligt och jag gick till dörren för att kolla posten vi hade fått medan vi var borta. Jag bärde alla breven till bordet framför sofforna där nu alla killarna satt.

-Fan brev, fan brev.. sa Louis medan han kollade igenom posten.

-Oj, ett brev till dig Zayn, sa Liam plösligt.

-Ett fanbrev eller ett personligt? frågade jag honom nyfiket.

-Ett personligt tror jag, det är en anonym som har skrivit, sa Liam och sträkte brevet fram till mig.

-Då är det säkert ett fan, sa jag och började öppna kuväret. När jag tog ut brevet så verkade det inte som ett fanbrev utan mer ett hat-brev eller ett hot-brev.

Jag läste brevet i mitt huvud och kände hur alla stirrade på min förtvivlande blick medan jag läste.

"Du tror att du är så bra bara för att du är känd, men det att du är känd betyder att du är ett lättare mål att krossa. Du vet inte vem jag är och det kommer du aldrig få veta, men du ska veta en sak om du inte bryter kontakten med henne så kommer hämska saker hända dig. / ANONYM ". Jag satt nu blixt stilla och kollade ner i golvet, jag släppte taget om brevet som var i min hand och Liam plockade genast upp det och började läsa, jag såg att samtidigt som han läste så förvred sig hans ansikte i oro och smärta.

-Vem kan skriva något sånt här? frågade Liam rakt ut samtidigt som Niall ryckte åt sig lappen. Nu hade alla läst brevet och alla var i chock.

-Tror du han eller hon menar Emma? frågade Harry mig med en låg ton.

-Det måste det ju vara vem annars? sa jag som kollade fortfarande ner i marken.

-Varför ska allt hända just nu när vi ska ut på turné? frågade Niall frustrerat. Jag ryckte på axlarna och kollade nu upp. Är det ett fan som vill att vi ska bryta upp? mina tankar for fram och tillbaka. Men om det var ett fan så skulle hon eller han nog krossa Emma istället för mig så det måste vara ett av Emmas fans eller?. Men det don´t make any sense, Emma har ju inte ens släppt en enda singel så vem är det?

                         

Mina tankar bröts när jag hörde att min mobil ringde, jag kände nu hur det borrade i min ficka. Jag tog upp min mobil och försökte få fram ett "hej" men inget kom ut ur min mun.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

              

 

Heeej alla läsare!

 

Vi är ledsna att medela om att vi är sega på uppdateringen för både jag och Emma har varit bortresta mycket.Emma kommer mäst troligtvisst hem imorgon eller så och då blir det full rulle med bloggen igen.Då om ni kan ha lite tålamod med oss,pleas!!!!!

 

Love ya all läsare!

 

Byeee.

 

Emma & Antonia

 

 

Efter 10 min hade han kommit upp jag tog emot paket, och sprang direkt till Antonia för att visa henne innehållet. Jag slet upp kartongen, och där var den, en klänning jag hade sett här om dan den kostade 70 dollar så den var inte billig. Jag kollade på kortet som var i pakete, det stod "Till dig min blomma"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Antonia hade gått in i Zayns rum för att prata med Emma. Alla vi andra hade satt sig i soffan eftersom alla ville smälta maten vi hade ätit.

-Emma var så nervig när jag sa att någon hade ringt, sa Zayn oroligt och kollade på mig.

-Det var säkert inget, sa Liam lugnt till Zayn och klappade honom på axeln.

-Hör ni vad de säger? frågade Louis skrattandes.

-Jag hör bara fnitter och så säger de något, sa jag medans jag log mot honom.

-Ska vi försöka höra vad de säger'? frågade Harry sen.

-Okej, sa Louis tyst. Vi smög till dörren och ställde osss bakom den medan Zayn och Harry försökte höra genom dörren.

-Vad säger dom? frågade jag Zayn och Harry.

-Jag vet inte riktigt, sa Zayn medan han flyttade huvudet närmare dörren. I samma sekund så flög dörren upp rakt in i Zayns och Harrys ansikte.

-AJ! sa Zayn och Harry i mun på varandra. Emma och Antonia började skratta högt.

-Jag är så ledsen! sa Emma och kramade Zayn.

-Hahahaha! skrattade Antonia bara.

-Vars fick du ont? frågade Emma samtidigt som hon försökte att inte skratta. Zayn pekade på sin näsa och panna, Emma halv skrattade och drog Zayn mot soffan. Antonia tog mig i handen och drog även med mig mot soffan.

-Tjuv lyssnade ni? frågade Antonia mig skrattandes.

-Nja, sa jag och försökte hålla tillbaka ett skratt. Vi satt i soffan jag, Zayn, Antonia och Louis, Emma gick till köket för att hämta is till Zayns ansikte.

-Du suger på att ljuga! skrek Emma från köket med ett skratt.

-Ja vet, mumlade jag för mig själv. Emma kom in i rummet igen och satte sig i soffan mitt i mellan Antonia och Zayn.

-Här! sa Emma och satte ispåsen på Zayns panna.

-Vad pratade ni om förresten? frågade Louis Antonia och Emma.

-Hörde ni inte? frågade Antonia och vände sig om för att kolla på mig.

-Nä, ingenting, ni pratade väldigt tyst, sa jag och flinade mot Antonia om kollade på mig.

-Vi pratade om att min mamma hade ringt, och vad hon sagt, sa Emma och kollade på Zayn som lutade huvudet mot ryggstödet.

-Vad sa hon då? frågade Zayn Emma, samtidigt som han satte sig upp ordentligt för att kunna kolla på henne.

-Inge speciellt, hon ville bara veta vad vi hade gjort, sa Emma och satte upp sina fötter på bordet.

-Berättade du om oss? frågade Zayn henne tveksamt. Emma blev tyst men sen sa hon:

"-Nja, inte precis jag sa bara att vi hade mött er på flygplatsen" Emma kollade på Zayn som såg lite upprörd ut.

-Det är inte det att jag inte vill berätta, men vad tror ni hon skulle säga om allt det här? Vi har ju bott här och vi ska med på er turné, om hon skulle få veta allt det skulle hon få spel! sa Emma med en väldig fart.

-Nä, men det är okej jag förstår, sa Zayn lugnande till henne.

-Har du berättat om mig? frågade jag Antonia som var i sin egen värld.

-Nja, sa Antonia och gjorde en grimars.

-Hon har berättat lika mycket som jag, alltså "nada" sa Emma och kollade på Antonia som såg skamsen ut. Det blev tyst ett långt tag, Louis gick till sitt rum som Harry och Liam hade gjort och vi satt fortfarande i soffan tysta.

-Eftersom vi inte har nått att göra kan ni ju berätta om er själva? frågade jag tjejerna som satt och kollade i tomma intet.

-Ja! vi vet ju inte så mycket om er, sa Zayn uppmuntrande. Emma suckade och lutade sig mot Zayn.

-Vad finns det att berätta? sa Emma sarakastiskt.

-Din familj? sa Zayn och kollade på Emmas ansikte.

-Jag har 7 syskon, min mamma och pappa är skilda och jag har 3 hundar. Jag hade 4st men den ena dog, den var lika gammal som mig så han var min livsvän. Jag grät i dagar när han dog, sa Emma och torkade en tår.

-Hm, sa Zayn och strök henne på huvudet.

-7 Syskon!? fick jag ur mig.

-Ja, jag vet, sa Emma och suckade.

-Men du då Antonia kan inte du berätta om din familj? frågade jag nyfiket samtidigt som jag tittade på henne.

-Orkar inte, sa Antonia och låtsades snarka.
 Emma började skratta och sedan ställde hon sig upp.

-Ska vi dra oss tillbaka till vårt hotellrum? frågade hon Antonia och fixade sin tröja som hade farit upp en aning.

-Kan du hjälpa mig upp? frågade Antonia Emma som flinade. Emma drog upp Antonia ur soffan och både jag och Zayn kramade dem hej då.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi gick ut från deras lägenhet och började gå ner för trapporna.

-Zayn kommer att få en rejäl bula, sa jag till Antonia och skrattade.

-Ja, den kommer typ svälla över hans ansikte, sa Antonia som började skratta ännu mer. Vi ringde en taxi som skulle komma och hämta oss på 5min. Vi stod och pratade i 3 min och då så kände jag den där känslan igen, som att någon iakttog mig. Jag kollade mig runt, och Antonia såg frågande på mig.

-Vad är det? frågade hon oroligt.

-Hela dan har det känts som om någon hade iakttagit mig, sa jag oroligt till Antonia.

-Det är säkert inget, sa hon och rykte på axlarna.

-Du har säkert rätt, sa jag och pekade mot taxin som hade kommit.

-Fast det är ju märkligt, för du har ju nästan aldrig rätt, sa jag och puffade till Antonia för att visa att jag skämtade. Hon flinade och vi steg in i taxin när vi var framme så orkade jag knappt ställa mig upp men jag var tvungen. Vi gick in i hotellrummet och sedan la vi oss i soffan och pratade om dagens händelser. Plösligt ringde det från receptionen, det var en man som pratade han sa att jag hade fått ett paket och att han kommer upp med det till vårt rum. Efter 10 mmin hade han kommit upp jag tog emot paket, och sprang direkt till Antonia för att visa henne innehållet. Jag slet upp kartongen, och där var den, en klänning jag hade sett här om dan den kostade 70 dollar så den var inte billig. Jag kollade på kortet som var i pakete, det stod "Till dig min blomma"

-Är den från Zayn? frågade Antonia mig med en osäker blick.

-Jag tror det, men jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hej hej, idag hr jag inte hunnit skriva en ny del så det blir att jag lägger ut två st imorron istället :) Hoppas det är ok med er alla bye bye! Emma & Antonia :D

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hon var precis på väg att berätta när Niall ramlade av stolen.
-Gör spänningen att du for av stolen? frågade jag skämtande. Emma började skratta och Antonia där efter, i slutändan så skrattade alla i rummet.
-Men Emma vad var det han sa? frågade Zayn tillslut.
-Han erbjöd mig att fara till U.S.A och spela in ett album! sa Emma uppspelt.
-Är du seriös? sa jag med höjda ögonbryn.
-Ja, och det är mitt under er turné så jag är ju redan i U.S.A! sa Emma med ett skratt. Alla kollade chockandes på Emma som strålade av glädje.
-Visst är det spännande! sa Antonia och visade tummarna upp.
-Ja, men det är en sak jag inte har berättat för dig Antonia.. började Emma säga och kollade ner i marken.
-VAD!? frågade Antonia som säkert fruktade det värsta hon kom och tänka på.
-Jj-ja, han ville ju inte ha med dig så jag diskuterade lite med honom, sa Emma och kollade på Antonia med ett flin, men Antonia tittade tillbaka på henne med en ängslig blick.
-Jag sa att jag gick med på att göra ett album om du fick vara med på albumet! sa Emma och slog ut armarna som om hon hade ordnat ett överrasknings party för henne.
-Dd-du sa vad!? spottade nästan Antonia ur sig. Emma blev besviken på hennes reaktion och hon kollade ner i marken.
-Blir du arg? frågade Emma ängsligt.
-Nej, det skulle vara jätte kul att spela in ett album med dig Emma! sa Antonia och kramade om Emma som hade blivit riktigt glad av att Antonia hade blivit så glad.
-Ja då får man säga grattis, sa jag glatt.
-Ja, grattis till framgången! sa Harry med ett leende. Zayn som satt bredvid Emmas ena sida kramade henne och viskade väldigt tyst ”Grattis”, jag själv kunde inte hålla mig för skratt.
Vi bestämde oss för att gå ut och äta lunch för att fira Emma och Antonias framgång, både Emma och Antonia höll hand med sina ”kära”, och för att skämta med dem så tog jag tag i Harrys hand och sen låtsades kysste jag honom. Alla brast i skratt, sen gick vi i tystnad.
-Vars ska vi äta? frågade jag och vände mig om för att titta på de andra.
-Nandos! sa Antonia och Niall i mun på vandra. Emma suckade och himlade med ögonen.
-Kan vi äta på en kina restaurang? frågade Emma och rynkade pannan och kollade på alla andra.
-Ja, det vill jag ialla fall, sa Zayn och kollade på Emma som var röd om kinderna.
-Visst, varför inte, sa Liam och kollade på sin klocka på armen. Alla nickade förutom Antonia och Niall som såg väldigt besvikna ut. Vi gick till närmsta kina restaurang och självklart så beställde Niall och Antonia mest. Jag erbjöd mig att betala lunchen men Emma skakade på huvudet och sa ”Ni har ju betalt allt hittills så vi bjuder idag” hon tog fram sin nya börs som var vit med nitar och en järn kedja på och betalade allt ihop.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi gick ifrån restaurangen, jag kände mig nöjd med att jag hade betalat alltihop. Allt jag hade sett i varje affär som jag tyckte om så hade Zayn köpt mig det. Han hade köpt en börs, vita byxor som var slitna, och en massa skor, linnen, smycken, och shorts. Jag hatar när andra köper för mycket saker till mig, jag får sånna skuld känslor. Vi gick där på gatan jag och Zayn hand i hand, men då ko jag på det jag hade glömt min börs.
-Å nej! sa jag högt och då stannade alla.
-Vad är det? frågade Zayn mig oroligt.
-Jag glömde min börs, sa jag och suckade och Zayn flinade.
-Jag springer och hämtar den ni kan börja gå i förväg, sa jag och släppte Zayns hand. Jag gick i snabb fart tillbaka till restaurangen som vi hade ätit på, och som tur var så var den kvar där på bordet vi hade suttit vid. Jag började gå sakta från restaurangen, det kändes som om någon kollade på mig så jag vände mig om, det var ingen där så jag fortsatte att gå.  Efter ett tag så kände jag någons närvaro igen jag vände mig om och kollade bakom mig ett långt tag. Jag såg någon det var en man eller kille som stod vid en mörk gränd. Jag kände hur mina händer började darra av skräck, jag vände mig om och sprang. Jag fortsatte att springa tills jag var några meter från killarnas lägenhet, jag andades tungt och snabbt. Det var eftersom jag hade astma, som var väldigt besvärligt. Jag kollade runt omkring mig men ingen där, så jag började gå in i killarnas lägenhet.
-Vad har hänt? frågade Antonia med chips i munnen.
-Inge speciellt, sa jag och tillslut kunde jag andas normalt.
-Fick du tillbaka börsen? frågade Harry mig från köket.
-Ja, den var på bordet, typiskt mig att glömma den! sa jag med ett skratt som var fejk.
-Du har fått ett samtal, sa Zayn sedan.
-Va från vem?! frågade jag nervöst, och satte mig i soffan.
-Ta det chill, det var från din mamma, sa Antonia och klappade mig på ryggen.
-Jaha, sa jag och lutade mig bak i soffan. Sen gick jag och hämtade min telefon från Zayns rum, för att ringa mamma. Det var väldigt längesen jag pratade med henne, hon har bett mig ringa men har glömt det dag efter dag.
-Hej, det är Emma, sa jag med en glad röst.
-hej, sa min lille bror Jesper som hade svarat. Han var bara 5år så var lite tjorvig.
-Kan jag få prata med mamma? frågade jag lugnt. Mamma! hörde jag honom ropa i bakgrunden, ”det är Emma kom!” hörde jag honom säga därefter.
-Hej Emma! sa mamma med en glad röst.
-Hej mamma, sa jag med ett försök att härma hennes röst.
-Hur är det gumman, du har inte ringt och jag har varit så orolig! sa mamma med en stressig röst.
-Allt är bra, vi har det jätte kul Antonia och jag! sa jag med ett flin. Mamma och jag pratade i en halvtimma eftersom det var så dyrt att ringa utomlands. Men jag hann berätta det mesta om vad som hänt och att vi skulle till U.S.A men jag berättade inte allt om vad som hade hänt med killarna och jag berättade inte att vi hade sovit hos dem. Det hade gjort min mamma tokig.  Efter det långa samtalet med mamma så satt jag mig i Zayns rum, Antonia kom in i hans rum med ett skratt.
-Du hörde vad vi pratade om eller hur? frågade jag och såg misstänksamt på henne.
-Ja, sa Antonia och fnittrade.
-Jag är trött, sa jag och la mig ner i Zayns säng.
-Jag också, sa Antonia och la sig på andra sidan av Zayns säng. Tillslut så började vi skratta av den stora tystnaden.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tyckte ni? kommentera gärna och kom med ideér! :)
Emma & Antonia