One Moment With you: Del 34
-Vad tror du kommer hända i framtiden?frågade jag och betraktade dom,jag flinade lite svagt.
-Det enda som kommer hända är det som du tillåter ska hända,sa Louis med en självsäker röst.
-Jag ville inte att hon skulle bli inblandad i allt deta,suckade jag vidare och tittade på Louis,jag korsade armana över bröstkorgen och koncentrerade på en lösning över morgondagen.
-Det som är gjort är gjort,men du vad som hände det som du bryr dig är viktigast,fortsatte han.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi var påväg hem till vår lägenhet, men för att inte riskera nått så lämnade vi av Emma och Antonia vid deras hotell. Jag gav Emma en "Hej då" -kyss och Niall gav även en kyss till Antonia som fortfarande satt i bilen.
Hon gick ut och jag satte mig tillbaka i bilen.
-Hej då vi kan prata mer sen! sa jag och vinkade hej då.
-Mmmm.. sa Emma och vinkade tillbaka bekymrat. Vi stängde dörren till bilen, och började fara hem.
-Quintavius Lumpkin, sa Louis plöstligt för att bryta tystnaden. Jag flinade mot honom och tillslut började vi alla gapskratta.
-Jag har funderat, sa Harry efter vi hade slutat skratta.
-Vad? frågade Niall och vände blicken mot Harry.
-Antonia ville nog till hotellet med Emma så hon skulle slippa göra köttbullar till oss! sa Harry och kollade runt på alla oss. Liam drog på andan.
-Så elak är inte Antonia... började Niall säga.
-Nä och inte så smart heller, sa Harry och flinade. Niall såg ledsen ut så Harry gav honom en kram och sa att han skojade. När vi var framme vid lägenheten så tog vi ut våra väskor och gick in i lägenheten. Vi alla var väldigt tysta och alla förut Niall och jag satt sig i soffan. Niall gick till köket som vanligt och jag gick till dörren för att kolla posten vi hade fått medan vi var borta. Jag bärde alla breven till bordet framför sofforna där nu alla killarna satt.
-Fan brev, fan brev.. sa Louis medan han kollade igenom posten.
-Oj, ett brev till dig Zayn, sa Liam plösligt.
-Ett fanbrev eller ett personligt? frågade jag honom nyfiket.
-Ett personligt tror jag, det är en anonym som har skrivit, sa Liam och sträkte brevet fram till mig.
-Då är det säkert ett fan, sa jag och började öppna kuväret. När jag tog ut brevet så verkade det inte som ett fanbrev utan mer ett hat-brev eller ett hot-brev.
Jag läste brevet i mitt huvud och kände hur alla stirrade på min förtvivlande blick medan jag läste.
"Du tror att du är så bra bara för att du är känd, men det att du är känd betyder att du är ett lättare mål att krossa. Du vet inte vem jag är och det kommer du aldrig få veta, men du ska veta en sak om du inte bryter kontakten med henne så kommer hämska saker hända dig. / ANONYM ". Jag satt nu blixt stilla och kollade ner i golvet, jag släppte taget om brevet som var i min hand och Liam plockade genast upp det och började läsa, jag såg att samtidigt som han läste så förvred sig hans ansikte i oro och smärta.
-Vem kan skriva något sånt här? frågade Liam rakt ut samtidigt som Niall ryckte åt sig lappen. Nu hade alla läst brevet och alla var i chock.
-Tror du han eller hon menar Emma? frågade Harry mig med en låg ton.
-Det måste det ju vara vem annars? sa jag som kollade fortfarande ner i marken.
-Varför ska allt hända just nu när vi ska ut på turné? frågade Niall frustrerat. Jag ryckte på axlarna och kollade nu upp. Är det ett fan som vill att vi ska bryta upp? mina tankar for fram och tillbaka. Men om det var ett fan så skulle hon eller han nog krossa Emma istället för mig så det måste vara ett av Emmas fans eller?. Men det don´t make any sense, Emma har ju inte ens släppt en enda singel så vem är det?
Mina tankar bröts när jag hörde att min mobil ringde, jag kände nu hur det borrade i min ficka. Jag tog upp min mobil och försökte få fram ett "hej" men inget kom ut ur min mun.
-Hallå? sa en röst plösligt, det var Emma det hörde jag.
-Hej, fick jag tillslut fram.
-Vad har hänt med dig då du låter inge vidare, du har inte blivit sjuk va? sa Emma med en orolig röst.
-Nej men jag har fått ett chockande brev.. började jag säga men fick en klump i halsen. Jag ville inte göra henne orolig för att jag hade fått ett hot.
-Från vem? Vad stod det? sa Emma som märkte direck att jag var orolig.
-Det var ett hotbrev från någon, sa jag tveksamt.
-Ett hotbrev? frågade Emma nu nästan lite ledsamt.
-Ja, sa jag lätt och och tog ett djupt andetag.
-Uti vad? frågade hon nu lite irriterat.
-D-e-et är uti att vi är tillsammans han eller hon vill att vi ska göra slut annars så "krossar" den personen mig, sa jag och kände hur jag en en gång fick en klump i halsen. Det var tyst ett långt tag i telefonen, jag hörde både Emma och Antonia andas i telefonen hon hade haft på högtalare och nu visste Antonia också och hon var lika chockad.
-Så det är inte ett av dina fans då eller? frågade hon tillslut och att höra hennes mjuka röst fick mig att känna mig lite bättre.
-Nä, det skulle vara logiskt om det var ditt fans men du är ju inte känd än i alla fall, sa jag och försökte låta så snäll som möjligt.
-Nä, det är inte precis logiskt.. sa Emma och suckade.
-Kan vi inte få en lugn stund, allvarligt! sa Emma irriterat. Vi pratade ett tag men sen la vi på eftersom vi alla var trötta efter den långa natten på campingen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonia och jag satte oss i köket och pratade om allt som hade hänt.
-Jag menar det är ju hemskt att vi inte får en lugn stund! sa jag irriterat.
-Ja, verkligen, sa Antonia med corn flakes i munnen. Det ringde på dörren, Antonia gick till dörren och öppnade den.
-Vem är det? frågade jag medan jag försökte se dörren.
-Det är ett brev till dig, sa Antonia och stängde dörren och börajde gå mot mig.
-Till mig? frågade jag tveksamt. Antonia nickade och gav mig brevet. Jag öppnade det och det stod:
"Jag är ledsen att det behövde bli såhär men det är för ditt bästa, han är inte bra för dig. Jag ville inte göra dig upprörd och jag hoppas du förlåter mig." Jag gav Antonia "What a fuck?"-blicken och hon läste brevet.
-Vem är den här killen? frågade Antonia mig med mat i munnen.
-Jag vet inte.. sa jag medan jag funderade.
-OMG jag vet vem eller vad han är! sa jag till henne efter en stunds tysnad.
-Vad, vem? frågade hon nyfiket.
-Han är säkert........
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Kort men värt nått kommer mer sen... :D
Emma & Antonia
Kommentarer
Trackback
