One Moment With you:Del 13

-Jag ville veta hur hon kände,men hon svarar inte,sa han besviket.Vi gav varandra blickar och visste vad vi skulle göra.Så fort vi kom ut så ringde Zayn Emma.

-Hallå,svarade Emma på svenska.

-Hello,sa Zayn

-oh,hi zayn,svarad Emma och bytte till engelska

-vad hände mellan Niall och Antonia?frågade han.

-Vet du?sa hon och lät lite orolig.

-Ja,men vi har en plan hur vi kan fixa det

-Im in,svarade Emma med en slug röst.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Emmas perspektiv

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag pratade med Zayn ganska länge och Antonia tittade på mig otåligt. Tillslut la jag på telefonen, och vi satte oss i soffan. Jag var så glad och upphetsad, Antonia och Niall hade ingen aning vad det var vi skulle göra.

-Vad sa Zayn då? frågade hon nyfiket.

-Inget speciellt... sa jag och log lite smått.

-Jag ser att det är nått, säg ditt pulver! sa hon halv skrattande.

-Okej, jag och Zayn har bestämt att vi ska fara ut med båten! sa jag med ett stort leende på läpparna.

-Varför då? sa Antonia misstänksamt och gjorde som hon alltid gör när hon är misstänksam, hon låtsas dra i sitt skägg som inte finns.

-Inget, vi tänkte bara att det skulle va bra och få lära känna varandra! sa jag helt oskyldigt.

Antonia verkade gå på vad jag hade sagt och sedan fortsatte hon att äta sina nudlar. Vi hade satt på TV:n för att se killarnas intervju.

HAHAHAAHA! vi började skratta eftersom alla såg så jätte nervösa ut, vilket gjorde intervjun mycket roligare. Vi kollade på hela intervjun och sedan bestämde vi oss för att gå ut på stan.

När vi eller rättare sagt jag hade shoppat så ringde Louis och frågade om vi ville fara och äta middag ihop på en ny restaurang, och vi svarade ”ja” så klart! När vi kom dit så stod killarna redan där , jag såg på Antonia att hon var nervös efter det som hände på morgonen.

-Hej killar! ropade jag nästan.

-Hej hur är det! sa Zayn.

Jag kände hur mina kinder hättade till, jag gillade verkligen honom men jag har svårt att visa det eftersom jag tänker på så mycket annat!

Jag kollade upp igen och då stod vi rakt framför dem, jag såg att Antonia tittade ner i marken och även Niall. Jag hoppades att vår plan skulle funka, för om inte den gör det så funkar inget. Jag knuffade till Antonia för att visa att vi skulle gå in i restaurangen. Det var en Thailändsk restaurang, så det var väldigt kul, jag har alltid tyckt om att prova nya saker.

Efter vi varit där så var det kväll, jag föreslog att vi skulle fara till någon strand och ta ett nattdopp och alla tyckte att det var en bra ide så vi åkte med killarna till stranden.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Zayns perspektiv

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt i bilen och Emma satt i framsätet, och jag körde bilen. Det var rätt så tyst i bilen, Emma sträckte sig fram för att sätta på  musik. Det var låten ”Give me love” det var en väldigt bra låt, jag hade aldrig hört den förut men Emma verkade ha hört den eftersom hon sjöng med i några delar i låten. Hennes röst var så mjuk och behaglig att höra på, hennes röst fick mitt hjärta att le.

Vi var framme vid stranden Emma och Antonia sprang direkt in i omklädningsrummet, skrattandes.

-Vars är det andra omklädningsrummet? frågade jag killarna.

-Det är där, sa Niall och pekade till vänster.

Vi började gå dit när Niall tog tag i mig och gick tillbaka till bilen med mig.

-Vad är det? frågade jag nästan lite argt.

-Mnn... det är uti Antonia, sa han och kollade upp på mig.

-Vad är det med henne? sa jag lite oroad.

-Jag undrar bara, jag hörde att Louis och du pratade om henne och jag bara undrar.... tycker du om henne? sa Niall lite nedstämt.

-Ja, nog tycker jag att hon är schyst.... började jag säga när Niall avbröt mig.

-Men jag menar om du gill, gillar henne!? skrek nästan Niall ut.

Killarna såg mot vårt håll, och undrade säkert vad vi gjorde.

-Nej, Niall jag tycker inte om henne på det viset! sa jag försäkrande.

-Okej... sa Niall och tittade ner i marken skamset.

-Men det är okej Niall, är det lugnt nu eller? frågade jag osäkert.

-Ja det är lugnt, förlåt att jag anklagade dig! sa han och klappade mig på ryggen och började springa mot omklädningsrummet.

Varför trodde han att jag gillade Antonia? Jag trodde att det var självklart vem jag gillade........

Jag började springa mot omklädningsrummet, jag kollade mot havet Emma hade redan hoppat i vattnet och hon försökte få Antonia i vattnet. Antonia verkade ha en väldigt stark vilja, men några gånger har jag sett att hon ger efter när det är Emma som frågar eller rättare sagt tjatar.

Emma verkar vara en sådan som är bra på att övertala andra, jag menar hon fick ju till och med Niall att skippa efterrätten på restaurangen, och det är imponerande.

Jag kollade fram och i samma stund så sprang jag in i en skylt. Jag kände en stor smärta i huvudet, jag öppnade ögonen och där satt Emma,Antonia och Liam jag såg att dem andra började komma mot mig.

-Å herre gud, hur mår du? frågade Emma oroligt.

-Jag vet inte riktigt, fick jag ur mig.

Det snurrade i huvudet jag blundade igen och hörde hur alla började prata med varandra.

-Han måste till sjukhuset! skrek Liam.

-Nej! skrek Harry.

-Vi tar honom inte till sjukhuset, men vi måste ta hem honom, sa Emma snabbt.

-Hur mår du? orkar du ställa dig upp? frågade Emma.

Jag stönade, när jag kände hur yr jag kände mig när de lyfte upp mitt huvud. Jag tog stöd på Liam och Louis axlar.

Vi gick mot bilen, jag såg att Emma och Antonia kom ut ur omklädningsrummet och sprang fram till oss. Emmas satt sig i bilen och Harry hjälpte mig in i bilen.

-Han kan ha sitt huvud i mitt knä så han kan ligga ner i bilen, sa Emma med en mjuk röst.

Jag kände hur mitt huvud började röra i en tröja, jag öppnade ögonen och såg att jag låg med huvudet på en tröja i Emmas knä.

-Hur mår du? frågade Emma en en gång.

-Jag mår mycket bättre, sa jag till svar.

-Bra, sa hon och log mot mig.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den här delen är bara skriven av mig Emma :)

Vad tycks? kommentera!

Emma

Trackback
RSS 2.0