---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag höll i Emmas hand, jag såg mot hennes ansikte som kollade upp mot solen.
-Vars ska vi? frågade Emma och kollade mot mig.
-Vi är nästan framme, sa jag och började kolla frammåt. Vi gick brevid varandra hand i hand helt tysta, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga...
Emma hade på sig ett par svarta shorts och ett spets linne, som var beige, och under det linnet hade hon ett hel svart linne. Hon hade låtit bli att platta håret, så det var naturligt lockigt. Jag kollade mot henne igen.
-Har du gjort nått med håret? frågade jag tyst.
-Nä, faktiskt ingenting, jag har naturligt lockigt hår, sa hon och kollade upp på mig.
-Det är väldigt fint, du borde ha så oftare, sa jag och kollade in i henne blå ögon.
-Tack, sa hon. Hennes kinder blev röda och hon kollade ner i marken med ett leende på läpparna. Jag log mot henne och kollade sen upp mot solen. Det kom en liten kulle med stenar och jag hjälpte henne upp för den.
-Vi är framme! sa jag och kollade på hennes chockande min.
-Wow, det är jätte fint, sa hon helt chockad. Det var en solnedgång, och det fanns en brygga nedanför kullen i vattnet. Jag drog med mig Emma ner till bryggan och vi satte oss på den med våra fötter i vattnet. Vi hade släppt varandras händer, jag ville hålla hennes hand igen men jag vågade inte.
-Tror du planen funkade? frågade hon och skrattade lite smått.
-Jag vet inte riktigt, vi får se, sa jag och flinade.
-Jag skulle vela se Antonias agretion just nu, sa Emma och skrattade.
-Tror du att hon är arg? frågade jag ängsligt.
-Jag vet faktiskt inte, kanske, kanske inte, sa hon och log igen.
I samma stund så kunde jag inte hejda mig utan jag kysste henne på kinden. Hon vände sig snabbt mot mig och såg väldigt förvånad ut, var det inte väldigt uppenbart vad jag kände? Hennes kinder blev röda, och hon rådnade, men jag kände även att jag gjorde det samma. Hon kollade ner i vattnet och viftade fram och tillbaka med benen. Hon tog min hand och kollade försiktigt på mig.
Det var den härligaste känslan jag någonsin haft.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var det perfekta ögonblicket, solen lyste i mitt ansikte och värmde mig, mina fötter var i vattnet som var ljummet och han hade precis kysst min kind och jag tagit hans hand i min.
Plösligt så kände jag någon ta på min rygg med händerna och som gav mig en knuff, sedan så såg jag bara vatten, jag kom upp till ytan och såg att Zayn också blivit knuffad ner i vattnet.
-Hahahah, skrattade Antonia onskefullt men endå lyckligt.
-Varför gjorde du så?! frågade jag små argt.
-haha för att det var kul? sa Antonia och såg lite frågande ut.
-Kan du hjälpa mig upp då? frågade jag med samma ton jag använt tidigare.
-Visst, sa Antonia suckandes.
Jag sträckte mig för hennes hand och vips så var Antonia också i vattnet, jag hade dragit ner henne också i vattnet som hämnd.
-Jag kommer drunkna! sa hon panikslaget.
-Men du har ju simmat förut, sa jag lite skrattandes.
-Men då hade jag inte en macka i fickan, sa hon lite lugnare.
-Tror du att en macka kan få dig att sjunka? frågade jag retsamt och gav henne min "Är du dum eller" blick.
-Jag vet inte, sa hon med en ljusare röst.
-Hahaha, skrattade Niall och hoppade ner i vattnet för att rädda Antonia från att drunkna när hon hade sin "super tunga" macka i fickan. Zayn hade redan kommit upp ur vattnet och riktade handen mot mig för att hjälpa mig upp. Jag tog tag i hans hand och drog mig upp. Jag drog mina fingrar under ögonen för att ta bort smink som troligen rann ner från ögonen, och sedan drog jag bak mitt hår för att slippa ha det i ansiktet.
Niall och jag hjälpte Antonia upp eftersom hon behövde extra hjälp att komma upp eftersom hon hade försökt dyka och hämta sin macka som hade farit ner till botten och då hade fått en kallsup.
Nu satt vi alla fyra på kanten till bryggan, "Hallå!" ropade någon bakom oss, det var Louis.
-Kommer ni eller?! ropade Louis.
-Kommer! ropade jag tillbaka.
-Ska vi gå? frågade jag dem medan jag såg på Antonia som såg hungrig ut.
-Ja jag är hungrig, sa Antonia och kollade på mig.
-Skräll!, sa jag på svenska till henne och då kollade Niall och Zayn på mig med frågande blickar.
Skräll vad är det? frågade Zayn och alla kollade på mig, jag var inte ens säker på om Antonia visste vad det var.
-D-det är jag vet inte hur jag ska förklara, sa jag med osäker röst.
-Det är när någon gör nått eller känner nått ofta då säger man "Skräll" för ungefär "Jätte konstigt"det brukar du ju aldrig göra eller känna, sa jag och gjorde vickande kaninöron.
-Jag förstår, sa Zayn.
Vi började gå tillbaka till båten skrattandes eftersom Antonia och jag berättade en massa roliga stunder vi haft tillsammans. Zayn och Niall bara skrattade, synd att allt det vi upplevt idag inte skulle vara för evigt....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Både Antonia och jag (Emma) är ledsna för dålig uppdatering, men vi båda har sommarlov och fullt upp i våra värkliga liv. Och Antonia har fått en ny lillebror GRATTIS GRATTIS GRATTIS!
Hoppas ni gillar den här delen som är skriven av mig (Emma), kommentera gärna! :)