One Moment With you:Del 20

-Brevet som jag fick idag du vet? frågade jag henne.

-Ja, jag vet, jag har inte pratat om något annat sen Niall vaknade.

-Det var inte ett hatbrev utan det var ett brev från...

------------------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Emmas perspektiv

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Började jag säga men tvekade i nästa sekund.

-Vad var det för brev? frågade Antonia otåligt.

-Brevet var från någon jag aldrig hört talas om men jag kollade upp hans namn och han var en sorts person du vet! sa jag och kollade på Antonia som inte alls förstod vad det var jag pratade om.

-Men typ en sorts "Producer" tror jag att det heter på engelska ialla fall.

-VA! är du seriös! skrek Antonia nästan. Jag tystade henne med en arg blick för att killarna inte skulle höra men vi pratade på Svenska så de förstod inte en sak vi sagt.

-Me-men vad skrev han då?! sa Antonia upphetsad.

-Han skrev typ"Hej jag är bla bla bla och jag hörde du och din kompis på scenen när ni sjöng med 1D och ni lät riktigt bra, skulle vilja prata med er ensamma kom till min studio imorgon kl 15.30" sa jag med min "kill-röst"

-Är du seriös? sa Antonia med ett stort leende på läpparna.

-Ja, men jag ville inte säga nått till killarna fören jag hade pratat med dig, sa jag och kollade på henne med en ängslig blick.

-Okej men vad tycker du att vi ska göra? ska vi träffa honom eller inte? frågade Antonia och kollade på mig.
 Jag visste att hon ville fara det syntes på henne, jag kan henne in och utantill jag vet när hon vill göra något och när hon inte vill, hon är väldigt lätt att läsa. Jag tvekade men eftersom Antonia verkade vilja fara så gav jag efter.

-Jag tycker vi ska fara! sa jag och log stort mot henne.

-Jippi! men ditt smile skrämmer skiten ur mig bara så att du vet, sa Antonia och fnissade. Jag skrattade, men jag funderade skulle vi berätta för killarna eller inte? skulle de bli ledsna om vi for? Hoppas inte det i alla fall.

-Men ska vi berätta för killarna? frågade jag Antonia tveksamt.

-Nja, ja jag tycker nog att vi borde det, sa Antonia också tveksamt.

-Okej vi gör det! sa jag och vi båda kollade på varandra och började gapskratta så att tårarna började rinna.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Zayns perspektiv

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tänk om Emma har fått ett hatbrev och hon vill fara hem, då är allt mitt fel vad ska jag göra? Killarna såg säkert att jag började få panik så Liam satte sin hand på min axel och sa att det var okej. Jag nickade till svar och satte mig i soffan, Emma och Antonia hade varit där ett bra tag nu undra vad dem pratar om. Jag satte mig i soffan och suckade i samma stund satte sig Niall bredvid mig och la armen om mig. Jag hörde att de började öppna dörren och ut kom Antonia och Emma skrattandes, ingen av oss visste varför de skrattade men det skulle vi snart få veta.

-Tänker ni säga vad det var för brev? frågade jag lite argt eftersom under den hela morgonen som vi hade umgåtts Emma och jag så hade hon inte nämt något om brevet hon hade fått.

-Ja vad stod det? frågade Harry försiktigt.

-Varför går ni inte och kollar? sa Emma och kollade på mig samtidigt som hon pekade på bordet. Alla killarna började halv springa till bordet där brevet låg, fast jag var den första som fick tag i brevet och i samma stund tog jag ur brevet ur kuväret och började läsa högt. Emma och Antonia hade satt sig i soffan och lyssnade väldigt noga på det jag sa. När jag läst klart det så var alla tysta och då började Antonia skratta som bröt tysnaden.

-Vad tycker ni? frågade Emma och log.

-Nja, jag vet inte, sa jag tvekande.

-Jag tycker att ni ska fara och höra vad han vill säga! sa Niall uppmuntrande.

-Ja, och vi kan skjutsa er dit om ni vill! tillade Louis. Alla killarna nickade förutom jag.

-Vad tycker du då Zayn? frågade Emma mig glatt.

-Ja, men nog tycker jag att ni ska fara! sa jag och kollade på Emmas blåa ögon, de glittrade av lycka och hon log, henned leende gjorde att jag kände mig varm.

-Vi far imorgondagen! sa Antonia skämtande.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad kommer hända, vaför vill han träffa oss? Läs nästa del så får ni veta :D

Emma & Antonia

 

 

 

 

 

kommentaren men jag kan åtminstone försöka... Min dröm har alltid varit att bli en skådis och äga ett klädmärke som är större än HM (som är väldigt stort) men man måste ju ta små steg i taget just därför vill jag att min blogg ska bli stor, väldigt stor! Så kolla gärna in mina kategorier "jag syr" och "åsikter&tankar" det är utav de jag vill bli känd med på bloggen. Vem vet du kanske gillar min blogg? :) 
Annars planer för sommaren? :) 

Kommentera det på min blogg annars får jag ju aldrig ett svar! :P (allt det där med den nya blogg.se designen och så :) )

När kommer nästa del?