One Moment With you:Del 25
-Jaha, men jag vill bara säga att jag är jätte ledsen för det som hände, sa Zayn med oroligt ansikts uttryck.
-Det var bara det jag väntade på, sa jag och log mot honom. Vi gick hand i hand till omklädnings rummet, och Antonia försökte hålla sig från fnitter.
-Jaha,vad tycker ni om tuneen då?sa Niall.
-jaaa.....började Emma.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonias Perspektiv
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Konsären slutade och vi hade en stund på oss att ta det lungt innan vi var tvungna att åka.Vi gick alla mot mini bussen och jag fick åter igen sitta i Nialls knä.Så fort jag hade satt mig ner så la han armana om min midja och lutade sitt huvud mot min rygg.Det kändes varm och på något sätt tryggt.
-Hörni jag har en idee,sa Harry och tittade bak på oss so satt där."Ska vi kanske äta hos oss?"fortsatte Louis.
-Jag ville säga det,sa Harry lite surt.
-Kan det hjälpa med att Emma gör tacos?frågade Liam.
-Höru,sa Emma och vi brast alla ut i skratt.När vi kom fram så började som sagt Emma laga mat.När hon stod
vid spisen så kom Zayn bakifrån och omfamnade henne.Hon tittade upp och dom möttes i en kyss.
-Men snälla,måste ni göra sånt nu?frågade jag och försökte se äcklad ut.
-Tycker du sånt är äckligt?fråga Liam samtidigt som Niall kom in med en macka i munnen.
-Vafå föw någowt?sa han halv tugande och jag fnissade.
-Att kyssas,sa Liam och flinade.Niall såg lite sårad ut.
-Nej,jag mena inte så,sa jag ängsligt och tog hans händer i mina.Han svalde resten av sin macka och tittade mig i ögonen.Vi satte oss alla och åt och efter en stund tog Niall min hand.Han nickade mot Zayn och vi sa godnatt till dom andra.
-Kom,sa han och drog med mig till sitt rum."Jag vill prova en sak".Vi gick in och han stängde dörren.Han tittade mot mig igen och jag kände rodnade spridas över mitt ansikte.Han lutade försiktigt sig ner och jag stälde mig på tå.En försiktigt kyss bröts fram och jag kände hands armar runt min midja medans jag drogs in mot honom.Det blev alvarligare och mer passionerat.Tillsist drog jag ett andetag och sedan fortsatte det.Efter en stud avslutades det och han stod där med ett stort leende på läpparna.
-Hur var det där?frågade han.Jag svarade med ett rodnade och tittade på hans bröskorg.
-D-de var okey,sa jag med en darrig röst.Sanningen var att det var mer än okey men det kunde jag inte säga.Han la sin hand under min haka oh drog upp mitt ansikte mot hans igen och för en andra gång sveptes jag in av hans armar.Vi satte oss ner på sägen och det blev alvarligare.Men snart avbröt jag det.
-Vad är fel,sa Niall och lät lite andfådd,jag skrattade.
-Det låter som om du har sprungit tusen mil,skrattade jag.
-Jaså,sa han och flinade."Då ska du också få!"sa han och började kickla mig.Jag fnittrade och skrek sluta,Emma måste ha berättat var jag var mest kickligast för han visste.Snart låg jag på rygg i hans säg och bara skrattade.Efter ett tag gav han sig och la sig bredvid mig.
-Kan du inte sova här hos mig,där jag vet att ingen tar dig ifrån mig,sa han med världens sötaste röst.
-Visst om det går för Emma,sa jag skrattande.
-Fixat,sa hqn och skrattade med mig.Jag lånade en tröja att sova i och vi la oss ner igen ansikte mot ansikte.
-Fick ni följa med på tuneen då?frågade Niall och smekte mitt hår.
-Ja,Emma gick med på det,hon skulle göra en viktig grej i U.S.A,sa jag och log.
-Vadå,undrade Niall och blev väldigt nyfiken.
-Du få veta imon,sa jag och fnittrade.
-Nej säg,sa han och satte sig upp lutand på sin armbåge.
-Nee,sa jag och skrattade ner i kudden.
-Jag kicklar dig,ja lova....,började han.
-Nee,sa jag och han kicklade mig igen.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tyckte ni?
Denna fick vara lite kortare haha :)
Emma & Antonia
One Moment With you:Del 24
-Det är bara grottmänniskorna kvar då,sa jag och log mott Antonia som skrattade.
-Alvarligt jag kan höra er,ropade Zayn.
-Japp,supper hörsel,sa jag och Antonia ryckte på axlarna samtidigt som hon flinade.
-Ja,här är min plan.......
--------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Klockan var runt halv fyra och jag var färdig att åka.Killarna hade berättat planen som skulle utföras ikväll.Det var riskabelt men det kanske funkade.Niall hade nyss ringt Antonia och hade bställt en taxi åt Emma till konsären.Först hade Emma varit helt imot det,men då hade Antonia kallat henne en grottmänniska och då hoppade hon ur sängen och blev klar på nolltid.Antonia skulle komma om några minuter och det var det vi alla väntade på.Dörren öppnades och Niall var den första som reagerade.Det var såklart Antonia och hon var uppkläd.Emma hade lockat hennes hår,mer än det självlockiga det brukade vara,hon hade en vit tröja och en ros ring.Niall bara log och omfamnade henne,det var då jag önskade jag kunde göra det samma med Emma.Det hela hade varit ett misstag,allt var ju Merissas fel.Hon hade förstört det perfecta vi hade haft.
-Lets go,sa Louis och vi alla gick mot bilen.Killarna var upphetsade och glada och jag försökte spela min rollmed i det glada gänget men det var svårare sagt än gjort.För en gångs skulle behövde inte Antonia sitta i Nialls knä,ännu ett litet stygn i hjärtat mitt,en påminnelse om henne.
Vi kom snabbt fram till hallen där vi skulle spela och vi mötes av tusen skrikande fans.Jag såg en skylt med Emmas ansikte på och ett stort kryss dragit över det.Harry måste ha sett det för han tog min hand och såg mig i ögonen.
-Följ planen,bli inte distraherad ok?Allt kommer bli bra!,sa han och tittade på mig.Jag nickade och försökte stänga ut fansens störande påhitt.Så fort vi kom in började massa människor fixa mickrofoner och sånt.Det var bara 20 min kvar och jag började bli nervös för en gång skull.Längst fram i publiken satt hon och jag kunde knappt andas heller.Niall gav Antonia en superise kyss sen sprang sedan ut på scen,hon såg väldigt förvånad.Vi sjöng tre sånger och publiken jubblade.Jag såg henne sitta längst fram och det var nu det skulle hända.
-Ok,som ni kanske vet har jag en flickvän,började jag.Hela publiken skrek ja."Jo,jag har ett medelande till henne,hon sitter här nu.Ett misstag hände och jag vill sjunga mina känslor för henne just nu....fortsatte jag.Jag gick ner från scen och tog tag i Emmas hand.Hennes ögon var fyllda med tårar,men inte utav sorg,men glädje.
-För jag älska henne,svslutade jag och log mot Emma."Kan du förlåta mig?"Hon tittade ner i marken och höll handen för munnen.Hela publiken skrek "säg ja".
-Okey,sa hon tillsist och sången började.....
Sången beskrev hur jag kände första gången jag träffade henne och jag drog med henne upp på scen.Jag tittade endast på henne medans jag sjöng,och jag kände hur lyckan återvände till mig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
med darrande händer, jag försökte torka mina tårar eftersom jag inte ville att mitt smink skulle kladdas ut nu när tusentals av 1D fans såg på mig.Zayn stod vid min sida och kollade på mig medan han sjöng med sin ängla röst. Låten var vacker och underbar precis som honom, jag brukade inte tycka om överraskningar men den här var den bästa av dom alla. När sången var avslutad så gick alla killarna ut på scenen igen och bredvid Niall kom Antonia skrattandes. Zayn gick fram till mig och gav mig en kyss, det var en härlig känsla det var nog det lyckligaste ögonblick jag har haft i hela mitt liv.
Jag började skratta med Antonia som ställde sig bredvid mig, vi bugade och sedan så sprang vi av scenen. Zayn gick fram till mig och Antonia och de andra killarna gick iväg till omklädnings rummet. Det som hände med Merissa det var inte mitt fel det var hon som... började Zayn säga jag tystade honom med mitt finger för hans läppar.
-Antonia berättade allt, sa jag och tog ner mitt finger från hans läppar.
-Jaha, men jag vill bara säga att jag är jätte ledsen för det som hände, sa Zayn med oroligt ansikts uttryck.
-Det var bara det jag väntade på, sa jag och log mot honom. Vi gick hand i hand till omklädnings rummet, och Antonia försökte hålla sig från fnitter.
-Jaha,vad tycker ni om tuneen då?sa Niall.
-jaaa.....började Emma.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var väldigt spännande att skriva det här!
Emma & Antonia
One Moment With you:Del 23
-Du Niall, sa jag med en allvarlig röst.
-Ja? sa Niall och såg frågande på mig.
-Om du någonsin skulle göra så här mot Antonia så skulle du inte få se morgondagen, sa jag med en allvarlig röst och jag kollade honom rakt i ögonen. Jag kollade lite snett på Antonia som gapade, och sen kollade jag på Niall igen.
-Förstår du? frågade jag hot fullt.
-Ja jag förstår, sa han lugnt.
-A-L-D-R-I-G, stavade jag till honom.
-Aldrig, sa han och nickade mot mig som "Jag fattar" Han gick ut genom dörren, och direkt när han hade stängt den så började mina tårar rinna igen. Men den här gången så for det bara några tårar, jag försökte ta djupa andetag för att lugna ner mig själv. Jag satte mig med fötterna på soffan riktade mot Antonia.
-Jag är ledsen för att han sa det där till dig du vet Andersen, sa jag samtidigt som jag torkade bort en tår.
-Ää, det gör inge, sa Antonia och log.
-Vill du veta vad han sa? frågade jag och tog ett chips från påsen som Antonia hade haft med sig.
-Ja! vad sa han! skrek Antonia nästan av förväntan.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag stängde dörren kunde jag bara tänka på en sak,hur hände det här.Allt var så perfect och ändå förstördes det hela på bara några sekunder.Jag saknade redan att ha dom i lägenheten.Så fort jag kom innan för dörren så mötes jag av massa blickar,men ingen av dom var Zayns.Hans dörr var stängd och dom andra tre killarna sat i sofan.
-Vad hände?Kunde du förklara?,frågade Louis,men jag bara skakade på huvudet.Louis förväntansfulla ansikte gick tillbaka till besvikelse.
-Vad ska vi göra?sa Harry dystert."Det hela var ett misstag ju" forsatte han tyst.
-Vi kanske kan prata med Antonia,hon vet kanske vad vi ska göra?frågade Liam.
-Kanske,sa jag och flinade.Antonias planer brukade inte funka för dom var allt för galna,det var Emma som hade hjärnan.Kanske lite elakt sagt,men det var ju sanningen.
-Jag kan försöka senare när hon har lugnat ner sig?frågade jag.
-Ring henne vi måste reda ut det här innan både Emma och Zayn blir grott människor,sa Louis och gjorde en galen min.Jag skrattade lite smått,men gjorde som han sa.Jag plockade upp mobilen och ringde Antonia som svarade direkt.
-Jag hörde det där,ropade Zayn från sitt rum
-Hej Niall,sa hon i sin vanliga glada bebis röst.Jag log för mig själv.
-Hej,du jag undrade om du kunde komma hit?sa jag och tittade upp i taket.
-Visst,där om 5 min,sa hon.
-Ok,bra.....,sa jag.
-Visst hejdå då,sa hon
-Vänta jag glömde en sak,sa jag innan hon la på.
-Hm,vadå?frågade hon i sin vanliga förvånade ton.
-Älska dig,jag tittade fortfarande upp i taket för att undvina killarnas flinande minner.
-Älska dig me,sa hon innan hon la på.
-Så kommer hon?,frågade Liam
-Jo om typ 5 min,sa jag och tittade på mobilen.Bakgrunden var på oss alla när vi hade varit på stranden.
-Jaha,hur får vi ut grott människan?sa Louis skämtade och vi tittade på Zayns dörr.
-Jag hörde det där igen,ropade Zayn från sitt rum igen.
Efter en stund öppnades yttedörren och Antonia kom in.Hennes ena axel var blöt genom tröjan,måste vara efter Emma.
-Äntligen,pustade Liam."Någon måste laga våran mat"skojade han och äntligen såg jag Antonias leende igen.
-Kan ni inte komma tillbaka?frågade jag och tittade ner på henne.
-Jag gör gärna det,men jag kan inte lämna Emma själv,sa hon och tittade tillbaka upp med en ängslig blick.
-Snälla,sa jag och gjorde hundvalps ögon.
-Ja,ska tänka på det ok?sa hon och skrattade.
-Good Enough,sa jag innan jag krama henne.
Vi gick över till dom andra killarna.
-Är tutteduvorna klara?sa Louis och flinade.
-Ja,ja vad ville ni då?sa Antonia och räckte ut tungan.
-Vi måste först få ut grott människan,sa Harry och pekade på Zayns dörr.
-Jag hörde det där för tredje gången,ropade Zayn från sitt rum plötsligt.
-Har han supper hörsel eller,sa Niall och skrattade.
-Jag har en idee,sa Antonia plötsligt."När är nästa gång ni har konsär?"frågade hon oss.
-I övermon är den sista innan vi åker på tuneer i Usa,sa Harry.
-Åker ni?Antonia tittade förvirrat på mig och jag märker att hennes ängslighet blir mer som sårad.
-Jag tänkte berätta för dig,men sen hände det så mycket.....började jag.
-Det är ok,sa hon och log varm.
-Jo,ideen var att ni skulle följa med ju....började Liam och jag tittade på honom överaskad.
-Verkligen får dom?sa jag överlyckligt.
-Ja,sa Harry och log.
-Det är bara grottmänniskorna kvar då,sa jag och log mott Antonia som skrattade.
-Alvarligt jag kan höra er,ropade Zayn.
-Japp,supper hörsel,sa jag och Antonia ryckte på axlarna samtidigt som hon flinade.
-Ja,här är min plan.......
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den här gick lite snabbare att skriva,enjoy!
Emma & Antonia
One Moment With you:Del 22
-Å du vet,det är så att jag känner mig lite ensam ibland,sa hon och lutade sig framot.
-Du vet det kommer inte funka på mig,sa jag och flinade.
-Synd,sa hon och puttade med läpparna.
-Ska ta något och äta vill du ha något,frågade Niall som höll Antonia i handen.
-Så Niall har en syster nu?skrattade Merissa.
-Haha,jätte kul,sa Niall."kom så går vi"sa han och tittade ner på Antonia som tittade tillbaka ängslig på mig.
-Kom igen,vi hade kul sist,sa hon och la handen på min bröstkorg.
-Nej,sa jag bestämmt och flyttade hennes hand,jag ställde mig upp"Vänta Niall jag hänger med....",men jag han inte avsluta meningen innan Merissa tog tag i min krage och kysste mig.Efter hon släppte mig såg jag Emma stå där.Det ända jag såg var hur blek hon blev innan tårana kom,sedan sprang hon....
---------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Allt var suddigt när jag sprang iväg, mina tårar bara forsade ner för mina kinder och jag kunde inte andas. Jag sprang ut till parkeringen utanför kontoret och tog en taxi och jag sa till chaffören adressen till killarnas lägenhet, jag satt i taxin och storgrät, jag försökte torka mina tårar men förgäves direkt jag hade fått bort dem kom det bara mer. Jag var framme vid killarnas lägenhet, jag betalade chaffören och hoppade sen ut ur taxin, jag hade sammlat mig vid det här laget så det for bara ner någon tår ned för min kind. Jag började gå upp mot deras lägenhet när jag kände att min mobil hade börjat vibrera i min vänstra bakficka, det var Zayn som ringde jag kände min agretion komma. Jag kastade min mobil ner för trapporna, utan att ens tänka en tanke. Jag sprang upp gör dom sista trapporna, i gråt och jag gick in i deras olåsta lägenhet och började slänga alla mina grejer i min resväska. Jag känner mig så förråd, och jag är så arg och frustrerad men samtidigt väldigt sårad, jag vill bara fara här ifrån till Svergie. Men det kunde jag inte, jag kunde ju inte bara lämna Antonia hära vilken sorts vän skulle jag vara om jag gjorde det, jag suckade högt och ljudligt. Jag satt mig ner på golvet bredvid min fullpackade resväska, och funderade, mina tårar hade äntligen slutat rinna och det ända jag kunde tänka på var vars ska jag ta vägen?
Det var då jag kom på det, jag tog alla mina saker och sprang ner för alla trapporna, och längst nere så såg jag min mobil ligga på golvet med en spricka i skärmen jag tog upp den och satte den i fickan sedan sprang jag ut huset och ropade på en taxi. Taxin stannade och jag hoppade in i bilen och sa vart jag skulle, jag hade bestämt mig för att fara tillbaka till hotellet som Antonia och jag hade bott på tidigare i sommar. Vi hade redan betalat för rummet vi haft, så vi fick bo där tills sommarn var slut.
När jag var framme vid hotellet så sprang jag upp till vårt hotellrum, det var tomt och städat i det, inte som när vi hade sovit där, när jag hade skräpat ner en hel del. Jag pakade upp mina saker, satte sminket plattången, locktången, ansiktsrengöringen och andra saker i badrummet. Jag hängde upp mina kläder i den lilla garderoben som fanns, jag var trött och slut och jag hade mycket att tänka på i det här tillfället. Jag la mig ner i soffan, tårarna började fara ner för mina kinder igen, jag kände hur det började klumpa i halsen, jag hade svårt att andas normalt, varje gång jag tog ett nytt andetag så gjorde det ont i min hals, mitt hjärta och i min själ.
Jag låg och grät och tillslut somnade jag. Jag vaknade med ett ryck, men jag låg stilla och öppnade inte ögonen. Jag öppnade de bara till hälften, det var Antonia som hade kommit in i hotellrummet hon hade med sig Niall. Jag försökte höra vad de sa men det var svårt att höra.
-Går det bra? frågade Niall Antonia.
-Ja det går bra, sa Antonia dystert till Niall.
-Jag kommer upp snart ska bara hämta dina grejer, sa Niall och försvann. Antonia satte sig vid mina fötter och kollade på mig, men eftersom jag inte hade mina ögon uppe så mycket så kunde hon inte se att jag var vaken. Jag öppnade ögonen och kollade på Antonia.
-Hur är det? frågade hon tyst.
-Så där, sa jag samtidigt som mina ögon fylldes med tårar. Jag satte mig upp på soffan och satte filten runt mina axlar. Antonia gav mig en kram och log mot mig.
-Ska jag dränka honom i nudlar? frågade Antonia med sin bäbis röst.
-Nej, det skulle vara slöseri med nudlar, sa jag med ett skratt men sedan sjönk jag i tårar. Jag lutade min panna mot Antonias axel när hon satt framför mig, hon strök mig på ryggen, jag hade inte märkt att Niall hade kommit in. Jag torkade tårarna och halv log mot honom, han satte Antonias väskor bredvid soffan.
-Ring om ni behöver någonting, sa Niall uppmuntrande.
-Japp! sa Antonia.
-Du Niall, sa jag med en allvarlig röst.
-Ja? sa Niall och såg frågande på mig.
-Om du någonsin skulle göra så här mot Antonia så skulle du inte få se morgondagen, sa jag med en allvarlig röst och jag kollade honom rakt i ögonen. Jag kollade lite snett på Antonia som gapade, och sen kollade jag på Niall igen.
-Förstår du? frågade jag hot fullt.
-Ja jag förstår, sa han lugnt.
-A-L-D-R-I-G, stavade jag till honom.
-Aldrig, sa han och nickade mot mig som "Jag fattar" Han gick ut genom dörren, och direkt när han hade stängt den så började mina tårar rinna igen. Men den här gången så for det bara några tårar, jag försökte ta djupa andetag för att lugna ner mig själv. Jag satte mig med fötterna på soffan riktade mot Antonia.
-Jag är ledsen för att han sa det där till dig du vet Andersen, sa jag samtidigt som jag torkade bort en tår.
-Ää, det gör inge, sa Antonia och log.
-Vill du veta vad han sa? frågade jag och tog ett chips från påsen som Antonia hade haft med sig.
-Ja! vad sa han! skrek Antonia nästan av förväntan.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi tar det bara från Emmas perspektiv idag!
Vad tyckte ni?Mer?
Kommentera gärna vi vill veta vad ni tycker!
Emma & Antonia
One Moment With you:Del 21
-Vad tycker ni? frågade Emma och log.
-Nja, jag vet inte, sa jag tvekande.
-Jag tycker att ni ska fara och höra vad han vill säga! sa Niall uppmuntrande.
-Ja, och vi kan skjutsa er dit om ni vill! tillade Louis. Alla killarna nickade förutom jag.
-Vad tycker du då Zayn? frågade Emma mig glatt.
-Ja, men nog tycker jag att ni ska fara! sa jag och kollade på Emmas blåa ögon, de glittrade av lycka och hon log, henned leende gjorde att jag kände mig varm.
-Vi far imorgondagen! sa Antonia skämtande.
-------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonias perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kvällen verka gå sakta.Efter ett tag när jag inte visste vad jag skulle göra så satte jag på mig i sofan i mjukisar och satte på mig mina hörlurar.Jag satte på min favo låt just nu vilket Evanscence-Tourniquet.
Det var så högt att jag märkte inte att Niall smög bakom mig och täkte för mina ögon.Jag hörde det klingande skrattet och fnissade.
-Va gör du?fnissade jag.
-Va lyssna du på,det låter som någon har dött,så depp,sa han och skrattade.
-Det är det inte det är Evanscence!,utbrast jag och låtsades spela sårad.
-Va gör tutteduvorna då?frågade plötsligt Liam bakom oss.Jag såg genast Nialls ansikte bli röd och jag fick bita mig i läppen för att inte börja skratta högt.Efter några timmar av skrattande och pratande så bestämmde vi oss för att gå och lägga oss.På morgonen så gjorde vi oss alla färdiga fort och alla hoppade in i bilen.
-Vet ni var vi ska?frågade Louis.Emma svarade och gav Louis adressen.
-Ska Antonia eller Emma sitta i någons knä?retades Liam och man såg att Emma rodnade lite,men hon satte sig i Zayns knä och vi var påväg.Vi kom fram till ett stor blå byggnad med massor av fönster som liknade kontor.
-Tror du det är här,frågade Louis och vi alla tittade förundrat på det stora byggnaden.
-Lets go,sa Niall och hoppade ut.Jag tittade upp på byggnade och ramlade nästan baklänges.När vi kom in satt en tant vid receptionen.Hon hade grått hår och glasögon som satt på nästippen.En rosa stickad kofta med blus som hade en högt uppsatt krage.
-U-ursäkta?sa Jag försiktigt.
-hm,ja?svarade hon och tittade upp.
-Vi letar efter Mr.Andersen,sa Emma.
-Ja,du måste vara Emma,sa Tanten och lät ganska surt."Han vänta på dig i rummet längst ner tll vänster",fortsatte hon och pekade ner en ljus blå hall,med mörgrå matta som liknade siden.
-Tack,sa hon och nickade innan vi alla gick.Försiktigt knackade jag på dörren och en lång man med brunt bakotslickat hår och kostym öppnade dörren.
-Ah,du måste vara Emma,korrekt?sa han och höjde smått på ena ögonbrynet.
-Jo,du ville träffa oss?sa Jag och Emma nickade instämmande.
-Nej,bara Emma faktiskt,dig är jag inte intresserad av,sa han och gav mig inte änns en blick.Niall såg lite chockad ut,men var tyst.
-Kom in då,sa Mr,Andersen och öppnade dörren helt åt Emma.Vi vinkade och önskade lycka till,för ingen av oss visste riktigt vad Mr.Andersen ville med Emma.
-Jaha,han var ju trevligt,skojade Liam.
-Jag är inte intresserad av dig,sa Niall i en hermande röst."Geez,snällt".
-Det gör inget,vi få bara hoppas det går bra för Emma,sa jag medans jag log och gjorde peace tecknet.
Vi satte oss i ett vänterum sålänge.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kände en slags orolighet för Emma,men det skulle säker gå bra.Det var då jag såg henne,Merissa.
-Hej Zayn,länge sen sist?sa hon och vinkade.Hon hade på sig en blå magtröja så man såg hennes navlpiercing och ett par kort korta skorts.Jag såg killarnas reaktion,alla kom ihåg sist Merissa hade varit med oss,hade det slutat med att alla bråkade.
-Hej Merissa,sa jag utan att titta upp.
-Vad gör ni här så?sa hon och log lite hånfullt,hon satte sig bredvid mig och och tittade honom i ögonen.
-Va villd du Merissa?frågade jag och lutade sig bakot bort från henne.Jag hade blivit lurad av henne en gång,det skulle inte hända igen,inte medans jag hade Emma.
-Å du vet,det är så att jag känner mig lite ensam ibland,sa hon och lutade sig framot.
-Du vet det kommer inte funka på mig,sa jag och flinade.
-Synd,sa hon och puttade med läpparna.
-Ska ta något och äta vill du ha något,frågade Niall som höll Antonia i handen.
-Så Niall har en syster nu?skrattade Merissa.
-Haha,jätte kul,sa Niall."kom så går vi"sa han och tittade ner på Antonia som tittade tillbaka ängslig på mig.
-Kom igen,vi hade kul sist,sa hon och la handen på min bröstkorg.
-Nej,sa jag bestämmt och flyttade hennes hand,jag ställde mig upp"Vänta Niall jag hänger med....",men jag han inte avsluta meningen innan Merissa tog tag i min krage och kysste mig.Efter hon släppte mig såg jag Emma stå där.Det ända jag såg var hur blek hon blev innan tårana kom,sedan sprang hon....
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jaha,saker och ting tog en tvisst,ledesen denna blev försenad.Jag och Emma har varit lite sega på sistonde,haha tycks då om delen?
Spännande?
Emma & Antonia
One Moment With you:Del 20
-Brevet som jag fick idag du vet? frågade jag henne.
-Ja, jag vet, jag har inte pratat om något annat sen Niall vaknade.
-Det var inte ett hatbrev utan det var ett brev från...
------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Började jag säga men tvekade i nästa sekund.
-Vad var det för brev? frågade Antonia otåligt.
-Brevet var från någon jag aldrig hört talas om men jag kollade upp hans namn och han var en sorts person du vet! sa jag och kollade på Antonia som inte alls förstod vad det var jag pratade om.
-Men typ en sorts "Producer" tror jag att det heter på engelska ialla fall.
-VA! är du seriös! skrek Antonia nästan. Jag tystade henne med en arg blick för att killarna inte skulle höra men vi pratade på Svenska så de förstod inte en sak vi sagt.
-Me-men vad skrev han då?! sa Antonia upphetsad.
-Han skrev typ"Hej jag är bla bla bla och jag hörde du och din kompis på scenen när ni sjöng med 1D och ni lät riktigt bra, skulle vilja prata med er ensamma kom till min studio imorgon kl 15.30" sa jag med min "kill-röst"
-Är du seriös? sa Antonia med ett stort leende på läpparna.
-Ja, men jag ville inte säga nått till killarna fören jag hade pratat med dig, sa jag och kollade på henne med en ängslig blick.
-Okej men vad tycker du att vi ska göra? ska vi träffa honom eller inte? frågade Antonia och kollade på mig.
Jag visste att hon ville fara det syntes på henne, jag kan henne in och utantill jag vet när hon vill göra något och när hon inte vill, hon är väldigt lätt att läsa. Jag tvekade men eftersom Antonia verkade vilja fara så gav jag efter.
-Jag tycker vi ska fara! sa jag och log stort mot henne.
-Jippi! men ditt smile skrämmer skiten ur mig bara så att du vet, sa Antonia och fnissade. Jag skrattade, men jag funderade skulle vi berätta för killarna eller inte? skulle de bli ledsna om vi for? Hoppas inte det i alla fall.
-Men ska vi berätta för killarna? frågade jag Antonia tveksamt.
-Nja, ja jag tycker nog att vi borde det, sa Antonia också tveksamt.
-Okej vi gör det! sa jag och vi båda kollade på varandra och började gapskratta så att tårarna började rinna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tänk om Emma har fått ett hatbrev och hon vill fara hem, då är allt mitt fel vad ska jag göra? Killarna såg säkert att jag började få panik så Liam satte sin hand på min axel och sa att det var okej. Jag nickade till svar och satte mig i soffan, Emma och Antonia hade varit där ett bra tag nu undra vad dem pratar om. Jag satte mig i soffan och suckade i samma stund satte sig Niall bredvid mig och la armen om mig. Jag hörde att de började öppna dörren och ut kom Antonia och Emma skrattandes, ingen av oss visste varför de skrattade men det skulle vi snart få veta.
-Tänker ni säga vad det var för brev? frågade jag lite argt eftersom under den hela morgonen som vi hade umgåtts Emma och jag så hade hon inte nämt något om brevet hon hade fått.
-Ja vad stod det? frågade Harry försiktigt.
-Varför går ni inte och kollar? sa Emma och kollade på mig samtidigt som hon pekade på bordet. Alla killarna började halv springa till bordet där brevet låg, fast jag var den första som fick tag i brevet och i samma stund tog jag ur brevet ur kuväret och började läsa högt. Emma och Antonia hade satt sig i soffan och lyssnade väldigt noga på det jag sa. När jag läst klart det så var alla tysta och då började Antonia skratta som bröt tysnaden.
-Vad tycker ni? frågade Emma och log.
-Nja, jag vet inte, sa jag tvekande.
-Jag tycker att ni ska fara och höra vad han vill säga! sa Niall uppmuntrande.
-Ja, och vi kan skjutsa er dit om ni vill! tillade Louis. Alla killarna nickade förutom jag.
-Vad tycker du då Zayn? frågade Emma mig glatt.
-Ja, men nog tycker jag att ni ska fara! sa jag och kollade på Emmas blåa ögon, de glittrade av lycka och hon log, henned leende gjorde att jag kände mig varm.
-Vi far imorgondagen! sa Antonia skämtande.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad kommer hända, vaför vill han träffa oss? Läs nästa del så får ni veta :D
Emma & Antonia
One Moment With you:Del 19
-Sa Zayn var dom skulle?frågade jag lite oroligt.
-Nej,sa Antonia och skakade lätt på huvudet."Varför undra du?"forsatte hon och lät också oroligt.
-För jag tror att Emma har fått ett hatbrev.....,sa jag tyst.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Antonias perspektiv
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-VA! fick jag ur mig och stoppade sedan in lite mer nudlar i munnen.
-Ja, sa Niall nedstämt och snodde samtidigt några nudlar av mig.
Jag kollade lite surt på honom men log sen, men eftersom jag inte ville att han skulle ta mer nudlar så höll jag om skålen med nudlar beskyddande.
-Tror du hon blev ledsen och har farit hem!? sa jag så högt jag kunde med alla nudlar i munnen.
-Jag vet inte.., sa Niall och såg fundersamt på mig.
-Hon ville fara hem men inte lämna Zayn så hon tog med honom i en väska, sa jag lite skämtande för att lätta upp stämningen.
Niall skrattade ljudligt, men jag skojade bara till en viss del när jag hade sagt det, tänk om Zayn skjutsade henne till flygplatsen så att hon kunde fara hem! Vad ska jag göra... Niall såg säkert att jag var oroligt så han tog tag i min hand och sa till mig "Jag lovar hon har inte farit utan dig" jag log men jag såg att även han var osäker.
-Jag är så rädd att jag nästan inte kan äta, sa jag och tog några tuggor med nudlar.
-Ja nästan, sa Niall och flinade mot mig.
-Men har du provat ringa henne då? frågade Niall mig.
-Nä, borde jag ha gjort det? sa jag osäkert.
-Ja, om du vill få tag i henne så, sa han och steg upp från stolen för att hämta nått att dricka. Jag lyfte upp min telefon och provade ringa Emma, men hon svarade inte ´Säkert för att hon sitter på planet just nu´
-Hon svarar inte, sa jag samtidigt som jag ätit upp mina nudlar.
-Jag kan prova ringa Zayn om du vill? frågade han lite gladare. Han började ta upp telefonen men just då så kom någon in genom dörren.
-Hallå! ropade någon. Jag sprang enligt mig men Emma sa att jag gick så... jag sprang till dörren och till min förvåning så stod hon där Emma.
-EEMMMAAA! skrek jag och sprang fram till henne för att krama henne.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kom in genom dörren och ropar "Hallå!" och det nästa jag ser är Antonia som springer mot mig skrikandes EMMA!!!
-Vad har hänt? frågade jag eftersom jag visste att hon skulle väll aldrig sakna mig så här mycket om jag gick ut?
-Jamen du bara for och jag trodde att du skulle lämna mig här själv, bara för att du fick ett hatbrev! sa Antonia med en väldigt snabb fart. Zayn som hade varit ute med mig på morgonen och som också kommit in i rummet med mig kollade på mig med en väldigt seriös blick.
-Hatbrev!? har du fått ett hatbrev och inte sagt det!? sa Zayn lite argt och kollade rakt in i mina ögon.
-Nej det har jag inte, sa jag lågt och tittade ner i marken för att jag skämdes. Alla blev tysta och just då kom Louis och de andra killarna in i rummet högljudda.
-Har nån dött? frågade Louis skämtande. Jag vände mig mot Antonia för att sedan dra in henne i Zayns rum för att få prata med henne ensam.
-Vad är det? sa Antonia och kollade frågande på mig.
-Schhh! viskade jag och satte fingret för munnen.
-Du måste prata tyst! sa jag alvarligt.
-Okej, sa Antonia och fnittrade lite grand.
-Brevet som jag fick idag du vet? frågade jag henne.
-Ja, jag vet, jag har inte pratat om något annat sen Niall vaknade.
-Det var inte ett hatbrev utan det var ett brev från...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Spänningen stiget, vem var brevet ifrån?
Det får ni veta i nästa del! :)
Emma & Antonia
One Moment With you:Del 18
-Men påtal om idag vad hände mellan dig och Niall? frågade jag retandes och gav henne en liten knuff.
Antonia och jag pratade om det hela natten lång, och gissa vilken information jag fick jag till och med drömde om det. Vi somnade inte fören vid 2 tiden på morgonen. När vi vaknade så gick jag släpandes av mina fötter fram till dörren för att hämta posten, fast det här var annorlunda en av breven var till mig!!
----------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag hörde bankande och brakande från köket och det verkade som det bara var jag som fortfarande sov,eller försökte sova.Jag slängde mig över mobilen för att se klockan och den var inte mer än elva.Jag kunde ha somnat om,men jag valde att inte.Jag smög ut för att skrämma som andra,men till min förvåning var det bara Antonia där.Jag tittade misstänktsammt omkring och Antonia måste ha märkt mig för hon börja skratta.
-Men va gör du?fnissade hon.Jag log och gjorde en grimas som hon snabbt besvarade med att räcka ut tungan.
-Elakt,sa hon på svenska och jag kunde gara gissa vad det betyde.
-Men ärligt var är dom andra,sa jag och kliade mig i huvudet.
-Zayn och Emma gick ut för en halv timme sen,dom andra pojkarna var inte hemma när jag vaknade,svarade hon och ryckte på axlarna.Det var då jag märkte att hon höll på med något.
-Vad gör du då?Det luktar jätte gott,sa jag och kände att jag var vrål hungerig.
-Nudlar,svara hon enkelt.
-Till frukost?sa jag och lät lite ironisk.
-Varför inte,sa hon och tittade upp mot mig med ett flin och hon rodnade.Vi satte oss ner och åt sammtidigt gav vi varandra blickar och hon kunde inte sluta rodna.Det var så jag märkte ett konstigt liknande brev som låg på bordet med Emmas namn på.
-Sa Zayn var dom skulle?frågade jag lite oroligt.
-Nej,sa Antonia och skakade lätt på huvudet."Varför undra du?"forsatte hon och lät också oroligt.
-För jag tror att Emma har fått ett hatbrev.....,sa jah tyst
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det blev ett kort inlägg,för jag hade inte så mycket tid!
Kommentera och kom med ideer!
Emma & Antonia
Ny desing:va tycks?
Hej hej!
Det är Antonia som skriver,ledsen för våran sena uppdatering.Jag har gjort en ny design till bloggen och bokstavligen varit uppe hela natten.Jag hoppas det är fler än bara jag som blev nöjda och tyckte den blev snygg!
Emma&Antonia
One Moment With you:Del 17
-Skräll!, sa jag på svenska till henne och då kollade Niall och Zayn på mig med frågande blickar.
Skräll vad är det? frågade Zayn och alla kollade på mig, jag var inte ens säker på om Antonia visste vad det var.
-D-det är jag vet inte hur jag ska förklara, sa jag med osäker röst.
-Det är när någon gör nått eller känner nått ofta då säger man "Skräll" för ungefär "Jätte konstigt"det brukar du ju aldrig göra eller känna, sa jag och gjorde vickande kaninöron.
-Jag förstår, sa Zayn.
Vi började gå tillbaka till båten skrattandes eftersom Antonia och jag berättade en massa roliga stunder vi haft tillsammans. Zayn och Niall bara skrattade, synd att allt det vi upplevt idag inte skulle vara för evigt....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Louis perspektiv
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Liam och jag skvätte en massa vatten på Harry så han var tvungen att gå och byta kläder i båten. När Harry gått in i båten för att byta om så såg jag och Liam att Zayn, Niall, Antonia och Emma var påväg mot oss. Jag vinkade och log mot dem, Emma skrattade och vinkade tillbaka.
-Ska vi fara hem nu? frågade jag lite barnsligt.
-Jag vet inte jag vill fara hem om ni vill det, sa Liam glatt. I samma stund så sprang Emma och Antonia fram till oss.
-Jag vann! sa Emma anfått.
-Nähä! sa Antonia och satte händerna ikors. Dem fortsatte att bråka men på svenska så jag förstod ingenting, men dom började skratta tillslut så jag antar väll att dem inte bråkade...
-Vad är det ni säger på svenska egentligen? frågade Harry nyfiket som just kommit ur båten med nya kläder.
-Olika saker, sa Emma och flinade mot Antonia.
-Hemliga saker, som att.. började Antonia säga när Emma knuffade till henne.
-Hahhaa, får inte säga för Emma, sa Antonia och skrattade med handen för munnen. Zayn och Niall kom just fram till oss ganska anfådda fast de inte hade sprungit.
-Ska vi fa hem? frågade Zayn anfått.
-Ja! sa Emma och Antonia i mun på varandra.
-Jag fryser! sa Antonia och tog Emmas jacka som hon sedan satte på sig.
-Tänk om jag ville ha den! sa Emma retande.
-Vi båda vet att du inte behöver den ditt pullver! sa Antonia och skrattade onskefullt. Vi alla började gå på båten, och när vi hade satt oss i båten så frågade Emma om hon fick prova köra båten, vi tvekade men sa "ja" tillslut.
Emma körde faktiskt riktigt bra, men jag och Harry retade henne ibland om hennes körning av båten.
När vi var hemma så kände vi nog oss alla väldigt trötta och slut körda. Emma sprang direkt och duschade, och med sig in i badrummet så hade hon med sig hela hennes resväska. "Ska du flytta in i badrummet?" skämtade Harry, jag skrattade med honom, vi skämtade ofta med tjejerna. Antonia hade gått direkt in i vad tror ni? KÖKET! och efter henne så gick Niall också in dit, efter idag så verkade det som om de äntligen hade slutat unvika varandra och istället försöka tillbringa så mycket tid tillsammans med varandra som möjligt.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag gått in i badrummet så kollade jag mig själv i spegeln och tänkte: "Mig gillar han mig? varför skulle han gilla mig? jag förstår inte!" Jag drog mig själv i håret och började klä av mig för att gå in i duschen. Jag började sjunga "Safe and sound" utan att ens tänka på det utan det kom bara ut ur mig, som en rinnande flod. När jag själv la märke till att jag börjat sjunga så fick jag panik och slutade. Jag gick ut ur duschen och började fixa mitt hår så det inte skulle vara för hemskt när jag vaknade.
Jag satte på mig mina pyamas shorths och ett svart linne, och sen gick jag ut ur badrummet. Antonia satt i soffan och åt nudlar och skrattade till mig och tillslut så skrattade alla till mig för mitt "Dusch-sjungande".
Tillslut sa Zayn "Jag tyckte det var riktigt fint du sjöng" när han sagt det så blev alla tysta och han kollade in i mina ögon. Och då kändes det mycket mindre pinsamt.
Alla killarna gick och sova i sina rum men Antonia och jag satt uppe och pratade på svenska om resan hit och allt annat möjligt...
-Det här är så kul eller vad tycker du? frågade jag uppspelt.
-Ja det är det, sa Antonia med nudlarna i munnen.
-Men påtal om idag vad hände mellan dig och Niall? frågade jag retandes och gav henne en liten knuff.
Antonia och jag pratade om det hela natten lång, och gissa vilken information jag fick jag till och med drömde om det. Vi somnade inte fören vid 2 tiden på morgonen. När vi vaknade så gick jag släpandes av mina fötter fram till dörren för att hämta posten, fast det här var annorlunda en av breven var till mig!!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ledsen om den inte blev så lång men hade lite slut på idéer så fick värkligen tänka till, men hoppas ni gillar den! Nästa del skrivs av bara Antonia bara så ni vet! /Emma :)
One Moment With you:Del 16
-Mena du de,sa jag och svalde en klump om fick min röst att låta darrig.Hon nickade och jag omfamnade henne.
-Och jag älskade dig med,mumlade jag i hennes öra.Hennes armar omfamnade mig medoch hon stod på tå för att nå upp.Hennes hår,hennes ögon,hennes röst,hennes doft,ja allt var underbart.
-Stanna med mig,snyftade hon.
-Föralltid och vidare,svarade jag.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag höll i Emmas hand, jag såg mot hennes ansikte som kollade upp mot solen.
-Vars ska vi? frågade Emma och kollade mot mig.
-Vi är nästan framme, sa jag och började kolla frammåt. Vi gick brevid varandra hand i hand helt tysta, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga...
Emma hade på sig ett par svarta shorts och ett spets linne, som var beige, och under det linnet hade hon ett hel svart linne. Hon hade låtit bli att platta håret, så det var naturligt lockigt. Jag kollade mot henne igen.
-Har du gjort nått med håret? frågade jag tyst.
-Nä, faktiskt ingenting, jag har naturligt lockigt hår, sa hon och kollade upp på mig.
-Det är väldigt fint, du borde ha så oftare, sa jag och kollade in i henne blå ögon.
-Tack, sa hon. Hennes kinder blev röda och hon kollade ner i marken med ett leende på läpparna. Jag log mot henne och kollade sen upp mot solen. Det kom en liten kulle med stenar och jag hjälpte henne upp för den.
-Vi är framme! sa jag och kollade på hennes chockande min.
-Wow, det är jätte fint, sa hon helt chockad. Det var en solnedgång, och det fanns en brygga nedanför kullen i vattnet. Jag drog med mig Emma ner till bryggan och vi satte oss på den med våra fötter i vattnet. Vi hade släppt varandras händer, jag ville hålla hennes hand igen men jag vågade inte.
-Tror du planen funkade? frågade hon och skrattade lite smått.
-Jag vet inte riktigt, vi får se, sa jag och flinade.
-Jag skulle vela se Antonias agretion just nu, sa Emma och skrattade.
-Tror du att hon är arg? frågade jag ängsligt.
-Jag vet faktiskt inte, kanske, kanske inte, sa hon och log igen.
I samma stund så kunde jag inte hejda mig utan jag kysste henne på kinden. Hon vände sig snabbt mot mig och såg väldigt förvånad ut, var det inte väldigt uppenbart vad jag kände? Hennes kinder blev röda, och hon rådnade, men jag kände även att jag gjorde det samma. Hon kollade ner i vattnet och viftade fram och tillbaka med benen. Hon tog min hand och kollade försiktigt på mig.
Det var den härligaste känslan jag någonsin haft.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var det perfekta ögonblicket, solen lyste i mitt ansikte och värmde mig, mina fötter var i vattnet som var ljummet och han hade precis kysst min kind och jag tagit hans hand i min.
Plösligt så kände jag någon ta på min rygg med händerna och som gav mig en knuff, sedan så såg jag bara vatten, jag kom upp till ytan och såg att Zayn också blivit knuffad ner i vattnet.
-Hahahah, skrattade Antonia onskefullt men endå lyckligt.
-Varför gjorde du så?! frågade jag små argt.
-haha för att det var kul? sa Antonia och såg lite frågande ut.
-Kan du hjälpa mig upp då? frågade jag med samma ton jag använt tidigare.
-Visst, sa Antonia suckandes.
Jag sträckte mig för hennes hand och vips så var Antonia också i vattnet, jag hade dragit ner henne också i vattnet som hämnd.
-Jag kommer drunkna! sa hon panikslaget.
-Men du har ju simmat förut, sa jag lite skrattandes.
-Men då hade jag inte en macka i fickan, sa hon lite lugnare.
-Tror du att en macka kan få dig att sjunka? frågade jag retsamt och gav henne min "Är du dum eller" blick.
-Jag vet inte, sa hon med en ljusare röst.
-Hahaha, skrattade Niall och hoppade ner i vattnet för att rädda Antonia från att drunkna när hon hade sin "super tunga" macka i fickan. Zayn hade redan kommit upp ur vattnet och riktade handen mot mig för att hjälpa mig upp. Jag tog tag i hans hand och drog mig upp. Jag drog mina fingrar under ögonen för att ta bort smink som troligen rann ner från ögonen, och sedan drog jag bak mitt hår för att slippa ha det i ansiktet.
Niall och jag hjälpte Antonia upp eftersom hon behövde extra hjälp att komma upp eftersom hon hade försökt dyka och hämta sin macka som hade farit ner till botten och då hade fått en kallsup.
Nu satt vi alla fyra på kanten till bryggan, "Hallå!" ropade någon bakom oss, det var Louis.
-Kommer ni eller?! ropade Louis.
-Kommer! ropade jag tillbaka.
-Ska vi gå? frågade jag dem medan jag såg på Antonia som såg hungrig ut.
-Ja jag är hungrig, sa Antonia och kollade på mig.
-Skräll!, sa jag på svenska till henne och då kollade Niall och Zayn på mig med frågande blickar.
Skräll vad är det? frågade Zayn och alla kollade på mig, jag var inte ens säker på om Antonia visste vad det var.
-D-det är jag vet inte hur jag ska förklara, sa jag med osäker röst.
-Det är när någon gör nått eller känner nått ofta då säger man "Skräll" för ungefär "Jätte konstigt"det brukar du ju aldrig göra eller känna, sa jag och gjorde vickande kaninöron.
-Jag förstår, sa Zayn.
Vi började gå tillbaka till båten skrattandes eftersom Antonia och jag berättade en massa roliga stunder vi haft tillsammans. Zayn och Niall bara skrattade, synd att allt det vi upplevt idag inte skulle vara för evigt....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Både Antonia och jag (Emma) är ledsna för dålig uppdatering, men vi båda har sommarlov och fullt upp i våra värkliga liv. Och Antonia har fått en ny lillebror GRATTIS GRATTIS GRATTIS!
Hoppas ni gillar den här delen som är skriven av mig (Emma), kommentera gärna! :)One Moment With you:Del 15
-Verkligen....började jag,men så ropade Zayn och vi hoppade alla på båten.Vi började åka och Antonia höll Emma försäkrande i armen.Jag önskade det var jag somhöll om henne,men så var det inte.Jag hade kanske skrämt flickan jag gillade och det kändes,verkligen.Just nu såg allt väldigt mörkt ut.
-Om du bara visste,suckade jag för mig själv
-------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------------------------
Antonias perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Medans vi åkte över dom blå böljande vågorna så såg jag att Zayn och Emma pratade om något.Jag kunde inte höra eller riktigt see dom ordentligt.Jag hade varit lite slarvig och glömt glasögonen på frukostbordet i morse.Jag tittade ner i vattnet som forsade förbi och tänkte på vad som hade hänt.Jag gillade inte de prinsama tysnade som uppstår mellan mig och Niall så for vi träffades.Inte någ med att jag var tvungen att låstats om inget för att inte oroa dom andra.Jag märkte inte att någon smög upp bakom mig,utan förvarning grap ett par händer tag i min midja och lyfte upp mig.Jag vändes mot personens ansikte och det vissar sig vara Liam och Louis stod bredivd flinande.
-Men varför så depp,du verka så djupt inom en tanke,sa Liam och skrattade åt min förvånande min.
-Kom igen,blev du rädd,undrade Louis litte försiktigt.Jag kunde inte hejda mig utan släpte ut ett litet pip innan mitt skratt kom ut.Dom båda pojkarna skrattade tillsist med mig.Det kädes skönt att ha kunat skratta lite och efter ett tags chatande så släppte Liam äntligen ner mig.
-Gjorde ni så för att muntra upp mig?frågade jag.
-Va tror du?Frågade Louis och himlade litte smått med ögonen.
-Du verka bara så koncentrerad och djupt i tankar på senaste tiden att vi började bli oroliga.Till och med Emma för hon sa att du aldrig var alvarlig för det mesta,sa Liam.
-Va pratas här om?frågade plötsligt en röst bakom oss och dom andra vände sig om för att se att det var Niall.
-Men hallå,sa Liam och slängde armen om hans axlar."Ska vi träna lite"skojade han och Niall stack ut tungan retfullt.Av misstag mötte jag hans blick och jag kände att det hetade till om mina kinder och jag tittade snabbt ner i marken.Hur kunde jag se honom i ögonen och säga vad jag kände?
-Vi är framme Antonia,sa Harry plötsligt och jag tittade upp smått förvirrad upp men log efter.
-Okey,svarade jag och log.
-Zayn skulle vissa mig något på ön,sa Emma och Zayn höll i hennes hand.
-o-okey,var allt jag fick ur mig.
-Vi är tillbaka om en timma eller så,så du hinner inte svälta igäll,skojade Zayn.Jag räckte retfullt ut min tunga och ha flinade.Saker och ting hade slutat bra mella Emma och Zayn än så länge.Jag hoppas det gick bra i framtiden också.Det gick några minuter innan Harry och Louis sa dom skulle nr till en strand i närheten.Liam skulle pröva att fiskaoch förljde samma väg till en brygga med Harry och Louis.Just när dom hade stuckigt så kom Niall ut med en macka i munen och två till i handen och såg förvirrat omkring.
-Var äw dow andwa,sa han halvt tugande.Jag flinade lite smått men dolde det.
-Dom skulle till lite olika ställen,sa jag och satte mig ner vid brasat som vi hade gjort innan.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hon satte sig ner och hennes bruna ögon tittade ut mot horrisonten.Jag önska jag kunde förklara för henne hur jag kände,men det var mer som om jag hade skrämt henne.Jag sängde i mig resten av min macka när min mobil började vibrera i fickan.Jag hade fått ett meddelande av Emma.
-Vi har gett dig skjansen att reda ut med Antonia,ta det annars....,stod det och jag skrattade och Antonia gav mig en konstig blick.
Jag gick framt till henne och räckte ut min hand.
-Vi måste prata,sa jag till henne och såg henne rakt i ögonen.Jag såg en rodnad sprida sig över hennes ansikte och hon tog tag försiktigt i min hand.Hennes hand var så liten i min och jag drog upp henne och vi stod nära nog att om vi var tycte kunde vi nästan höra varandras andetag.
Vi satte oss i sanden och jag tittade på henne.
-Den dagen du vet...började jag,men hon avbröt mig.
-Jag är ledsen,sa hon snabbt.
-å,så du känner inte så,sa jag nedstämt.Hon hade sagt svaret snabt och inte så smärtsammt.Jag stälde mig upp och började gå.Jag kände en hand ta tag i min hand och jag vändes om för att möta ett par chocklad bruna ögon fulla med tårar.
-Jag mena att jag är ledsen att....a-attt jag ä-älska.....dig,sa hon knappt hörbart.Mitt hjärta tog ett skutt och hela min kropp plötsligt fylldes med värme och en slags glädje jag inte hade kännt på länge.
-Mena du de,sa jag och svalde en klump om fick min röst att låta darrig.Hon nickade och jag omfamnade henne.
-Och jag älskade dig med,mumlade jag i hennes öra.Hennes armar omfamnade mig medoch hon stod på tå för att nå upp.Hennes hår,hennes ögon,hennes röst,hennes doft,ja allt var underbart.
-Stanna med mig,snyftade hon.
-Föralltid och vidare,svarade jag.
One Moment With you:Del 14
-Han kan ha sitt huvud i mitt knä så han kan ligga ner i bilen, sa Emma med en mjuk röst.
Jag kände hur mitt huvud började röra i en tröja, jag öppnade ögonen och såg att jag låg med huvudet på en tröja i Emmas knä.
-Hur mår du? frågade Emma en en gång.
-Jag mår mycket bättre, sa jag till svar.
-Bra, sa hon och log mot mig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Harrys perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi var hemma hos oss, och jag och Liam hjälpte Zayn in i lägenheten. Antonia och Emma bar in grejerna i lägenheten, men det var mest Emma för Antonia var för lat så hon bar in bara chipsen.
När vi var inne i lägenheten så lyfte jag själv Zayn in till hans rum.
-hahaha du fick en rejäl smäll va?,sa jag retsamt.
-Ja verkligen,sa han medan han satte sin hand på sitt huvud.”Gå nu” fortsatte han lite sur.Jag gick ut ur rummet och gick in i vardagsrummet. Alla satt i sofforna och såg oroligt på mig.
-Hur lyder prognosen doktorn Harry? skämtade Antonia. Alla började skratta till och med Niall som varit så bekymrad hela dan. Det började rinna tårar från Emmas ögon."Vad är en prognos för resten?" forsatte hon.
-Emma det är okej, han kommer bli bra, du behöver inte gråta, sa jag lugnande och satte mig bredvid henne.
-Harry fasiken vad rolig du är,sa Antonia.
Alla vi såg oförstående på Antonia. Emma kollade upp och torkade tårarna.
-Det är konstigt men jag gråter när jag skrattar för mycket, skrattade Emma.
-Menar du verkligen det? frågade Louis osäkert.
-Ja, jag vet det är super konstigt.
Det blev tyst, jag fixade mitt hår på några sekunder som vanligt och alla kollade på mig och smilade. Tillslut så gick Emma in i Zayns rum, jag kollade efter henne och frågade kaxigt "Och vad ska du göra där inne?" Emma gav mig en "Verkligen ska du säga så nu" blick. Men jag undrar faktiskt vad hon ska göra där inne, jag tänkte gå in i Zayns rum men Liam stoppade mig.
Emma kom ut efter 10min och sen så började alla göra sig klara för sängen. Jag tvättade håret och borstade tänderna. Sen gick vi och sa god natt till tjejerna, men jag gick själv och kollade till Zayn.
-Hur mår du? frågade jag när jag stod vid dörröppningen.
-Bättre , sa han med en väldigt trött blick.
-Okej bra, Godnatt då, sa jag och stängde dörren.
Jag gick och la mig för imorgon så väntar en rolig dag....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Nialls perspektiv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade, det kändes som en sån här dag när man inte vill eller kan komma upp ur sängen. Allt kändes så hopplöst när jag och Antonia är så spända i varandras närhet. Men det fanns inte mycket jag kan göra åt det får bara veta hur det blir när tiden kommer. Jag gick upp ur sängen och tog på mig mina kläder, och packade mina badkläder eftersom det var idag vi skulle fara ut med båten till en ö. Jag ut ur rummet och där stod Antonia med en mustach i ansiktet. Jag började skratta, Antonia gav mig en sur blick efter Antonia så kom Emma skrattandes och tog tag i hennes axlar.
-Det går att ta bort, skrattade Emma.
-Har hon odlat mustach? frågade jag.
-Hahahhaa odlat mustach!sa jag och skrattade Emma högre.
-Nej, Emma har målat en mustach i ansiktet på mig, sa hon till mig och vände sig om för att blänga på Emma.
Jag skrattade lite till och började mot köket medan jag såg Emma följa med Antonia in i badrummet. I köket stod Zayn, Harry och Louis och gap skrattade säker åt Emmas lilla spratt.
-Såg du Antonia? skrattade Harry.
-Ja, sa jag när jag lugnat ner mig.
-Visst passade hon i det? frågade Louis.
-Det var inte så sychst, sa Liam när han kom in i köket.
-Det var ju bara på skämt, sa Zayn lugnt.
Vi alla satte oss vid bordet.
-Det har varit riktigt kul att ha dem här, sa Liam.
-Ja, men jag hörde igår kväll att dem diskuterade när dem skulle flytta tillbaka till hotellet, sa Zayn.
-Det skulle ju vara riktigt tråkigt, sa jag nedstämd.
-Meeeen,då få vi fixa så att dom stannar,sa Louis och gav alla hade en förnulig blick.
-De,de va en bra idee,sa Liam och viftade med ena fingret.
-Pratar mer om det efter vi har varit på ön,sa Harry
I sammaögonblick kom tjejerna in och frågade om vi skulle fara och alla märkte att Antonia inte hade en mustch längre.Vi gick alla ner till bilen och körde mott våran båt.Så fort vi kom fram så stirrade Antonia bara mot båten.
-Va är det?frågade jag henne,det var förtfarande spännt mellan oss.
-Jag har aldrig åkt båt,sa hon lite tyst och ja ryggade.
-Verkligen....började jag,men så ropade Zayn och vi hoppade alla på båten.Vi började åka och Antonia höll Emma försäkrande i armen.Jag önskade det var jag somhöll om henne,men så var det inte.Jag hade kanske skrämt flickan jag gillade och det kändes,verkligen.Just nu såg allt väldigt mörkt ut.
-Om du bara visste,suckade jag för mig själv
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Va tycker ni?
Emma & Antonia
Lediga idag~
Hej hej!
Idag är alla lediga som ni vet och jag och Emma har inte hunnit skiva det nya kapitlet ännu,utan den kommer nog senare idag eller så!
Byeee~
One Moment With you:Del 13
-Jag ville veta hur hon kände,men hon svarar inte,sa han besviket.Vi gav varandra blickar och visste vad vi skulle göra.Så fort vi kom ut så ringde Zayn Emma.
-Hallå,svarade Emma på svenska.
-Hello,sa Zayn
-oh,hi zayn,svarad Emma och bytte till engelska
-vad hände mellan Niall och Antonia?frågade han.
-Vet du?sa hon och lät lite orolig.
-Ja,men vi har en plan hur vi kan fixa det
-Im in,svarade Emma med en slug röst.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Emmas perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag pratade med Zayn ganska länge och Antonia tittade på mig otåligt. Tillslut la jag på telefonen, och vi satte oss i soffan. Jag var så glad och upphetsad, Antonia och Niall hade ingen aning vad det var vi skulle göra.
-Vad sa Zayn då? frågade hon nyfiket.
-Inget speciellt... sa jag och log lite smått.
-Jag ser att det är nått, säg ditt pulver! sa hon halv skrattande.
-Okej, jag och Zayn har bestämt att vi ska fara ut med båten! sa jag med ett stort leende på läpparna.
-Varför då? sa Antonia misstänksamt och gjorde som hon alltid gör när hon är misstänksam, hon låtsas dra i sitt skägg som inte finns.
-Inget, vi tänkte bara att det skulle va bra och få lära känna varandra! sa jag helt oskyldigt.
Antonia verkade gå på vad jag hade sagt och sedan fortsatte hon att äta sina nudlar. Vi hade satt på TV:n för att se killarnas intervju.
HAHAHAAHA! vi började skratta eftersom alla såg så jätte nervösa ut, vilket gjorde intervjun mycket roligare. Vi kollade på hela intervjun och sedan bestämde vi oss för att gå ut på stan.
När vi eller rättare sagt jag hade shoppat så ringde Louis och frågade om vi ville fara och äta middag ihop på en ny restaurang, och vi svarade ”ja” så klart! När vi kom dit så stod killarna redan där , jag såg på Antonia att hon var nervös efter det som hände på morgonen.
-Hej killar! ropade jag nästan.
-Hej hur är det! sa Zayn.
Jag kände hur mina kinder hättade till, jag gillade verkligen honom men jag har svårt att visa det eftersom jag tänker på så mycket annat!
Jag kollade upp igen och då stod vi rakt framför dem, jag såg att Antonia tittade ner i marken och även Niall. Jag hoppades att vår plan skulle funka, för om inte den gör det så funkar inget. Jag knuffade till Antonia för att visa att vi skulle gå in i restaurangen. Det var en Thailändsk restaurang, så det var väldigt kul, jag har alltid tyckt om att prova nya saker.
Efter vi varit där så var det kväll, jag föreslog att vi skulle fara till någon strand och ta ett nattdopp och alla tyckte att det var en bra ide så vi åkte med killarna till stranden.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi satt i bilen och Emma satt i framsätet, och jag körde bilen. Det var rätt så tyst i bilen, Emma sträckte sig fram för att sätta på musik. Det var låten ”Give me love” det var en väldigt bra låt, jag hade aldrig hört den förut men Emma verkade ha hört den eftersom hon sjöng med i några delar i låten. Hennes röst var så mjuk och behaglig att höra på, hennes röst fick mitt hjärta att le.
Vi var framme vid stranden Emma och Antonia sprang direkt in i omklädningsrummet, skrattandes.
-Vars är det andra omklädningsrummet? frågade jag killarna.
-Det är där, sa Niall och pekade till vänster.
Vi började gå dit när Niall tog tag i mig och gick tillbaka till bilen med mig.
-Vad är det? frågade jag nästan lite argt.
-Mnn... det är uti Antonia, sa han och kollade upp på mig.
-Vad är det med henne? sa jag lite oroad.
-Jag undrar bara, jag hörde att Louis och du pratade om henne och jag bara undrar.... tycker du om henne? sa Niall lite nedstämt.
-Ja, nog tycker jag att hon är schyst.... började jag säga när Niall avbröt mig.
-Men jag menar om du gill, gillar henne!? skrek nästan Niall ut.
Killarna såg mot vårt håll, och undrade säkert vad vi gjorde.
-Nej, Niall jag tycker inte om henne på det viset! sa jag försäkrande.
-Okej... sa Niall och tittade ner i marken skamset.
-Men det är okej Niall, är det lugnt nu eller? frågade jag osäkert.
-Ja det är lugnt, förlåt att jag anklagade dig! sa han och klappade mig på ryggen och började springa mot omklädningsrummet.
Varför trodde han att jag gillade Antonia? Jag trodde att det var självklart vem jag gillade........
Jag började springa mot omklädningsrummet, jag kollade mot havet Emma hade redan hoppat i vattnet och hon försökte få Antonia i vattnet. Antonia verkade ha en väldigt stark vilja, men några gånger har jag sett att hon ger efter när det är Emma som frågar eller rättare sagt tjatar.
Emma verkar vara en sådan som är bra på att övertala andra, jag menar hon fick ju till och med Niall att skippa efterrätten på restaurangen, och det är imponerande.
Jag kollade fram och i samma stund så sprang jag in i en skylt. Jag kände en stor smärta i huvudet, jag öppnade ögonen och där satt Emma,Antonia och Liam jag såg att dem andra började komma mot mig.
-Å herre gud, hur mår du? frågade Emma oroligt.
-Jag vet inte riktigt, fick jag ur mig.
Det snurrade i huvudet jag blundade igen och hörde hur alla började prata med varandra.
-Han måste till sjukhuset! skrek Liam.
-Nej! skrek Harry.
-Vi tar honom inte till sjukhuset, men vi måste ta hem honom, sa Emma snabbt.
-Hur mår du? orkar du ställa dig upp? frågade Emma.
Jag stönade, när jag kände hur yr jag kände mig när de lyfte upp mitt huvud. Jag tog stöd på Liam och Louis axlar.
Vi gick mot bilen, jag såg att Emma och Antonia kom ut ur omklädningsrummet och sprang fram till oss. Emmas satt sig i bilen och Harry hjälpte mig in i bilen.
-Han kan ha sitt huvud i mitt knä så han kan ligga ner i bilen, sa Emma med en mjuk röst.
Jag kände hur mitt huvud började röra i en tröja, jag öppnade ögonen och såg att jag låg med huvudet på en tröja i Emmas knä.
-Hur mår du? frågade Emma en en gång.
-Jag mår mycket bättre, sa jag till svar.
-Bra, sa hon och log mot mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den här delen är bara skriven av mig Emma :)
Vad tycks? kommentera!
Emma
