One Moment With you: Del 32

Jag la armana under hennes knän och lyfte försiktigt upp henne i min famn.Jag lyfte försiktigt in henne i tätet och la ner henne.Hon höll i min tröja så jag la mig bredvid henne.Zayn hade somnat och likså Emma.Jag tittade på Antonias ansikte medans jag sov och kände mig lycklig lottad.
----------------------------------------------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Zayns perspektiv
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade, Emma låg bredvid mig på min ena sida och Niall och Antonia låg på den andra sidan. Jag kollade på klockan på min mobil klockan var 3 på morgonen. Alla sov jag försökte somna om men jag kunde inte, så jag gick ut ur tältet och satte mig på en bänk som vi hade tagit med oss. Elden hade slocknat men det kom fortfarande rök från den. Emma hade säkert märkt att jag inte var på humör ikväll, jag såg det på henne när vi gick in i tältet hon var rätt så tyst och sa inte så mycket som hon brukar göra i vanliga fall. Anledningen till att jag varit arg var för det gjorde mig arg det som Emma hade sagt till mig när vi hade små pratat igår. Hon hade berättat om sin skoltid när hon var yngre och att hon blev kallad emo bara för att hon bar en massa rosa kläder. Det gjorde mig verkligen arg, jag önskar att jag hade funnits där och kunnat försvara henne. Antonia hade berättat för mig att hon har väldigt svårt med att säga ifrån till andra, och det märkte jag. Jag satt och funderade väldigt mycket på tiden de hade varit här, första gången jag såg henne på flygplatsen, när jag inte visste nått om henne. Jag hörde att någon klev ur tältet jag kollade bakom mig. Det var Emma som steg ur tältet, hon hade en stor filt runt axlarna och hon hade uppe håret i en toffs. Hon gick och satte sig på bänken bredvid mig.
-Varför är du uppe? frågade hon mig medan hon gav ifrån sig ett gäsp.
-Kan inte sova, sa jag och kollade på henne som såg väldigt trött ut. Hon kollade ner på brasan och såg lite bekymrad ut.
-Är det nått fel? frågade jag henne medan jag bet mig i läppen.
-Jo eller nä, sa hon och viftade med handen.
-Berätta, jag vill veta, sa jag uppmuntrande och kollade på hennes osäkra ansikte.
-Jag vill inte att du ska ta illa upp, sa hon och kollade nu på mig med den osäkra ansikts uttrycket. Jag kollade på henne så hon skulle förså att jag ville att hon skulle säga vad det var, själv hade jag ingen aning om vad det handlade om.
-Jo, du verkade så arg eller typ upprörd nu ikväll, sa hon och kollade ner på sina händer. Jag fortsatte att kolla på henne.
-Jag är inte arg på dig, det kan du vara säker på, sa jag och hon kollade på mig med en frågande blick.
-Du vet det du berättade om när du gick i skolan, det gjorde mig upprörd och väldigt arg, sa jag och kollade på henne och väntade på att få veta om hur hon skulle reagera på det jag sa.
-Var det bara det? frågade hon och log lite mot mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga jag kollade bara på hennes ansikte, hon såg på mig för att jag skulle svara men vad skulle jag säga?
-Det var länge sen jag tänker knappt på det, du behöver inte vara arg eller upprörd för min skull, sa hon tillslut och tog tag i min hand.
-Ja, men jag är mest arg på de som gjorde så mot dig, sa jag och kollade på hennes ansikte som såg lite lycklig ut. "Men det var inte bara det jag har också tänkt på det där erbjudande du har fått, om att du ska spela in ett album", sa jag och kollade nu in helt och hållet in i hennes blå ögon.
-Ja, vad är det med det? frågade hon mig med en mjuk röst.
-Jag tänkte att du och Antonia kommer säkert bli kända och då kommer ni resa världen runt, och du kommer träffa en massa killar... sa jag och kollade nu ner i marken igen.
-Är du orolig för det? frågade hon mig med en engslig min.
-Ja, det är väll klart! Jag är rätt så svartsjuk av mig, sa jag och kollade upp på henne igen som såg lite chockad ut.
-Men det är inget du behöver oroa dig för, sa hon lugnande till mig. Hon lyfte upp min haka och kysste mig lätt på munnen. Hon la sin filt runt mig också och hon lutade sig mot min axel, jag kysste henne på hennes huvud.
Vi satt där en stund i tysnaden, det kändes skönt något med hennes röst fick mig att fyllas med glädje istället för oro. Någon kikade ut ur tältet det var antonia.
-Ska ni inte komma och sova? frågade Antonia trött. Emma flinade åt henne och nickade.
-Vi kommer, försäkrade jag Antonia. Jag gick med Emma in i tältet fortfarande under filten, med henne jag la mig ner i tältet och även hon. Jag höll om henne om hennes midja, hon vände sig om och gav mig en passionerad kyss sen sa hon "Good night" jag höll om henne en en gång och sen somnade vi.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag ursäktar för att ANTONIA inte har skrivit någon del men hon har väll varit upptagen...
Jag (Emma) skrev den här den blev kort men det är ialla fall någonting eller? :D
Emma & Antonia
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0